Vem vinner på religionsdialog?

Guds hus i Fisksätra

Satsningar på att bygga broar till andra religioner blir allt viktigare för många kyrkor i Sverige. Men frågan är om religionsdialogen påverkar den kristna trons innehåll. I Fisksätra utanför Stockholm, där ett Guds hus ska förena kristna och muslimer, är man till exempel tydlig med att evangelisation riktad mot muslimer inte längre är ett alternativ.;
Dagen har tittat närmare på den religionsdialog som bland annat Svenska kyrkan prioriterar.

Sverige har på kort tid gått från att vara ett protestantiskt enhetssamhälle till att bli verkligt mångreligiöst. Det har främst skett genom en stor muslimsk invandring, men det är inte den enda förklaringen. I dag finns små och stora religioner från världens alla hörn representerade i svenska storstäder.

En del kristna församlingar har mött förändringen genom att satsa på att nå icke-kristna med evangelisation, men andra har valt en annan väg. Här läggs betoningen på samexistens och samlevnad i stället för på evangelisation och omvändelse. Svenska kyrkan ligger i framkant i detta arbete. Under kyrkomötet betonade ärkebiskop Antje Jackelén att religionsdialog är ett prioriterat område för Svenska kyrkan. Även efter den senaste tidens attacker mot judar har hon lyft fram samverkan mellan olika religioner som en väg framåt.

I Fisksätra, söder om Stockholm, finns det mest omtalade och omdebatterade exemplet. Där planeras ett Guds hus, där den redan existerande kyrkan och en ny moské ska bli goda grannar i samma byggnadskomplex.

Carl Dahlbäck– Det finns en påtaglig stolthet och glädje över detta, man upplever ett hopp om fred, säger Carl Dahlbäck (bilden), som är kyrkoherde i Nacka församling.

Samarbete sedan gammalt

Det finns ett samarbete mellan kristna och muslimer sedan lång tid tillbaka i stadsdelen, bland annat vad gäller sociala insatser. Ett gemensamt Guds hus tycker Carl Dahlbäck därför är ett naturligt steg. Samtidigt har satsningen mötts av hård kritik. En ledamot i församlingens kyrkofullmäktige anmälde en insamling till Guds hus till domkapitlet i Stockholms stift eftersom han tyckte att Svenska kyrkan gick utanför sitt kompetensområde enligt kyrkoordningen och inte borde medverka till ett moskébygge. Domkapitlet godkände dock församlingens satsning.

– Jag kan absolut förstå att människor ställer frågor. Men det är viktigt att understryka att Nacka församling inte ska bekosta en moské. Därför finns det en separat insamlingsstiftelse som samlar in pengar till moskén och till det inglasade torget. Det blir en mötesplats för fred, säger Carl Dahlbäck.

I Fisksätra är just målet att leva tillsammans, inte att kyrkan ska få fler medlemmar från andra religioner. Traditionell evangelisation är inte aktuell.

– Det skulle inte fungera om evangelisation fanns som en underliggande idé. Vår värdegrund är att Guds vägar är större än vårt förnuft. Däremot är det viktigt att låta vår tro och bekännelse bli rätt kommunicerad så att människor förstår den på rätt sätt och kan ta ställning själva.

Men är det inte problematiskt att som kyrka behöva avstå från evangelisation?

– Nja, vi har inte upplevt det så. Missionsuppdraget tolkas i vår församlingsinstruktion utifrån det dubbla kärleksbudskapet, vi ser som vår uppgift att älska Gud och medmänniskan som oss själva. Det är mer en etisk och humanistisk mission än en konfessionell, säger han.

alternative_text

Företrädare för flera olika religioner engagerade sig i projektet ”Vägra hata”.

Interreligiösa rådet

Även i många andra församlingar och sammanhang görs satsningar på samarbeten över religionsgränserna. Ett exempel är Sveriges interreligiösa råd som grundades 2010. Rådet samlar ledande företrädare från alla världsreligionerna. Elias Carlberg är samordnare och han ser ett tydligt ökat intresse för religionsdialog.

Elias Carlberg– Det blir fler och fler lokala interreligiösa råd och andra typer av nätverk. Vi försöker att bistå dem så mycket vi kan, säger han.

Det är dock svårt att göra en bedömning av hur stort intresset för religionsdialog verkligen är. När man pratar med människor som är involverade så görs olika uppskattningar. Helene Egnell är präst i Svenska kyrkan och arbetar på Centrum för religionsdialog, som drivs av Stockholms stift.

Helene Egnell.– Jag kan inte säga att det är så många församlingar som brinner för detta. Även om frågan har väckts lite mer i samband med flyktingvågen 2015 så är det många församlingar där det inte anses som så viktigt, säger hon.

Det är också tydligt att engagemanget varierar mellan de kristna samfunden. Frikyrkorna är generellt inte lika aktiva som Svenska kyrkan, även om Equmeniakyrkan visar intresse. Ortodoxa kristna, speciellt de som levt som minoriteter i muslimska länder, kan också vara skeptiska till möten med muslimer. Även inom den katolska kyrkan, som officiellt är mycket positiv till religionsdialog, finns det olika grader av engagemang.

Kaj Engelhart– Stiftsledningen är mån om religionsdialogen, men ute i församlingarna är kanske intresset inte lika stort. Speciellt katoliker från Mellanöstern är inte så intresserade, medan andra katoliker är mer positiva, säger Kaj Engelhart, som är det katolska stiftets samordnare för interreligiös dialog.

Äldre muslimer intresserade

Även om dialogen handlar om möten med en mängd religioner så har islam hamnat i fokus. Men precis som bland de kristna varierar här intresset. Mohammad Fazlhashemi, som är professor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala universitet, menar att det främst är de muslimer som kom under 1960- och 70-talen till Sverige som öppnar sig för dialog och samarbeten. Där tror han religionsdialogen har en framtid. Men han oroas av andra trender; som inflytandet i svenska moskéer från de stränga wahhabitiska och salafistiska tolkningarna av islam där man av rädsla för synkretism vänder sig mot möten över religionsgränserna.

Mohammad Fazlhashemi– Salafismen är på frammarsch. Man har starka muskler genom att man finansieras av rika wahhabitiska länder och stiftelser. Men än så länge tror jag inte att de dominerar, säger han.

Förvarar kontakt med konservativa samfund

Det kan tyckas som en paradox att Svenska kyrkan, som i många frågor är tydligt liberal, söker kontakt med djupt konservativa moskéer som varken erkänner kvinnliga imamer eller samkönade äktenskap. Det är också något som Svenska kyrkan har fått kritik för, att man är naiv och legitimerar djupt konservativa muslimska ledare. Helene Egnell tycker dock inte det är märkligt att Svenska kyrkan har dialog med dessa muslimska församlingar. Hon jämför med att Svenska kyrkan även har kontakter med den katolska kyrkan, som också är mer konservativ.

– Man måste ha goda relationer även med dem som tänker olika. Vi har relationer med de som är konservativa, men vi har även kontakt med dem som verkar för förändring, med progressiva muslimer, säger hon.

Även om det i dag förekommer religionsdialog på många platser i Sverige är det svårt att veta vilken betydelse den egentligen har för samhället. De som är engagerade i dialogen är också måna om att inte överdriva effekterna. Helene Egnell tror dock att själva symboliken är viktig.

– Många har en schablonbild av att religionerna leder till krig. När de i stället ser en kristen, en muslim och en jude prata tillsammans, så visar det att religion kan bidra till fred och samförstånd, och det kan ge hopp, säger hon.

alternative_text

Abrahams Barn har en julkrubba i Sigtunastiftelsens bibliotek, som visar det kristna julevangeliet, kompletterat med Koranens berättelser om Jesus.

Rädsla för synkretism

Det kan också påverka dem som är delaktiga i dialogen, och då inte bara religiösa ledare. Abrahams Barn är ett av de äldsta exemplen på religionsdialog i Sverige. Verksamheten, som drivs av Sigtunastiftelsen, riktar sig till barn och unga. Elisabet Mattizon Armgard är verksamhetsansvarig och arbetar för att elever ska förstå sitt eget och andras religiösa och kulturella arv bättre. Det gör Abrahams Barn till exempel genom att möta elever i olika skolor och där visa på beröringspunkter mellan olika religioners heliga berättelser.

Elisabet Mattizon Armgard.– Vi tittar mycket på det som är gemensamt för att skapa samhörighet och respekt. Men vi stannar inte där. När vi hittat det gemensamma kan vi också se vad som skiljer oss åt. Man får respektera varandra, men man kan också bli mer tydlig i sin egen identitet, säger hon.

Abrahams Barn har en julkrubba i Sigtunastiftelsens bibliotek, som visar det kristna julevangeliet, kompletterat med Koranens berättelser om Jesus.

– Det är inte en muslimsk julkrubba utan en kristen, men genom att koppla samman berättelserna kan det ge en ökad förståelse. ”Jaså, stod det om Jesus i Koranen.” På det sättet blir det ett möte, säger hon.

Se det gemensamma, men också skillnaderna

Abrahams Barn har som mål att öka förståelsen mellan människor med eller utan religiös tro, något som oftast inte är kontroversiellt. Det som religionsdialog därtemot ofta får kritik för är att det skulle finnas en inneboende strävan att tona ner skillnaderna, som om alla religioner egentligen har samma kärna och Gud.

Helene Egnell tror inte att religionsdialog måste handla om enbart se det gemensamma, skillnader måste också kunna diskuteras. Samtidigt tycker hon att rädslan för synkretism (religions­blandning) ibland är för stor.

– Jag menar att alla religioner är synkretistiska, de har växt fram i någon form av dialog med omgivningen. Vi har ju till exempel lärt oss mycket av österländsk meditation, något som vissa tycker är synkretism, säger hon.

Katoliken Kaj Engelhart tycker också att det är en överdriven oro.

– Jag brukar alltid svara att jag snarare lärt mig mer om min egen religion i samband med dialogmiljöer. Man lär sig att definiera sig själv bättre, säger han.

Peter Lööv RoosPeter Lööv Roos är Svenska kyrkans samordnare för religionsdialog på riksnivå. Han menar att judar, kristna och muslimer har en speciell relation på grund av många gemensamma rötter.

”Självklart har vi samma Gud. Och det gäller inte bara Abrahams, Saras och Hagars barn. Som påven Franciskus uttryckte det i samband med att han på skärtorsdagen 2016 som en symbolisk handling tvättade fötterna på muslimska, hinduiska och kristna asylsökanden: vi är alla bröder och systrar, vi har olika religioner men är barn till samma Gud”, skriver han i ett mejl till Dagen.

Dialog och mission kan krocka

Detta påverkar förstås synen på evangelisation, något som är en känslig fråga i samband med religionsdialog. Mohammad Fazlhashemi menar att kristen evangelisation är något som får muslimer att reagera och vända taggarna utåt.

– Om en kyrka å ena sidan pläderar för religionsdialog och å andra sidan missionerar bland muslimska församlingsmedlemmar så går det inte ihop och kan skapa misstänksamhet, säger han.

Helene Egnell möter ofta just den misstanken bland andra troende, att de kristna är ute efter att missionera. Där menar hon att man måste vara tydlig med dialogens syfte, att det handlar om att förstå varandra.

– Men i dialogen så berättar jag vad som är viktigt för mig, det är ju en form av vittnesbörd. Och då är det väl upp till Guds ande vad som sedan sker. Det finns ju alltid den möjligheten, eller risken, att någon vill gå över, säger hon.

Olof EdsingerOlof Edsinger, som är generalsekreterare för Svenska evangeliska alliansen, tycker det är naturligt att möta människor som har en annan tro.

– Att mötas för att lära känna och förstå varandra är ganska oproblematiskt. Men religions­dialog där man tonar ner det som är omistligt i den egna religionen är inte hållbart, säger han.

Han menar att just evangelisation är en så central del av kristen tro att det inte är något som kyrkan kan avstå ifrån.

– Varje möte med en annan människa behöver förstås inte ha en missionerande karaktär. Men om vi går in i dialog med den premissen, att vi inte ser mission som viktig i relation till andra religioner, då har vi gett bort för mycket av vår karaktär.

alternative_text

Asylsökande av olika tro fick sina fötter tvättade av påven på skärtorsdagen 2016.