Elevers religionsfrihet slagträ i friskoledebatt

VISBY. En av vårens hetaste politiska frågor har landat i Almedalen – religiösa friskolors vara eller icke vara. Och båda sidor använde religionsfrihet som argument för sin sak.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

Religionsfrihet är viktigt. Där är alla överens. Även när motpolerna möts i debatt om religiösa, eller konfessionella, friskolor.

Ämnet var på tapeten i det inledande seminariet under vinjetten ”G som i Gud”.

Uppe på scen fanns två politiker som under våren varit drivande inom S respektive L att fatta beslut om att på olika sätt begränsa religiösa friskolor. En begränsning som de vill införa i religionsfrihetens namn.

– Det handlar om att ge religionsfrihet till barn, inledde exempelvis Cecilia Elving, från Liberala kvinnor, när hon fick redogöra för varför hon anser att religiösa friskolor borde förbjudas.

– Det andra argumentet handlar om integration. Många nystartade konfessionella skolor ligger i segregerade områden. Vi från Liberala kvinnor anser att skolan har i uppdrag att få barn från olika världar att mötas.

”Ensidig påverkan”

Även socialdemokraten Daniel Färm använde religionsfrihet som argument då han försvarade S-kongressens beslut att ingen religiös påverkan borde få förekomma i svenska skolor.

– Det handlar om elevers rätt att själva få välja livsåskådning, då är det svårt om man får en ensidig påverkan från skolan, säger Daniel Färm, som även är aktiv i Humanisterna.

– Vi vill ha en skola där barn från olika bakgrund möts, socioekonomiskt, kulturellt men även religiöst.

Under seminariet var det flera som påpekade att kristna friskolor redan har en stor religiös och kulturell bredd, hur ser du på det?

– Men det finns en över- representation av elever med föräldrar som har en viss tro, men framförallt är det i de muslimska friskolorna som det är väldigt segregerat.

Även den andra sidan i debatten använde sig av religionsfrihet i sin argumentation, men utgick från ett annat perspektiv. Det är föräldrar, inte staten, som har rätt att fostra sina barn utifrån sin övertygelse.

Målar upp en nidbild

Lars Brandström från Kristna friskolerådet:

– Det är familjen som ska värna barnets uppväxt, sedan ska staten ge sitt stöd. Det är så barnkonventionen fungerar.

Han menar också att de politiker som driver på för ett förbud mot religiösa friskolor målar upp en nidbild. Han tycker att det är orättvist när allt fokus hamnar på avarterna, och inte på de väl fungerande religiösa friskolorna.

– Det finns få skolor i det här landet som är så integrerade som de kristna skolorna, menar Lars Brandström.

– Där finns många språk och många religioner. Hit söker man sig för att man uppskattar andligheten.

Lars Brandström argumenterade också att om man fostras in i sin egen tradition – då får man med sig en trygghet, och kan då också bättre möta andra traditioner.

Men det argument som flitigast användes var nog mångfald. Inte minst Johan Ingerö från Timbro var noga med att betona hur viktigt det är med olika typer av skolor, och hur illa han tycker det är när makthavare vill förbjuda de skolor som just de inte gillar.

– Det här är på riktigt en kulturkamp, där frånvaro av religion per definition ses som det normala. Man vill inte ha ett stort utbud av skolor, utan en ovan-ifrån standardiserad modell, som säger att vi ska syssla med värderingar, bara inte med era värderingar.

Läs mer om religiösa friskolor

Alla tidigare artiklar

(G) som i Gud i Almedalen

  • Vad är (G) som i Gud?
    Det är namnet på ett samarbete i Almedalen mellan tidningen Dagen, Frälsningsarmén och Pingst FFS. Vi anordnar seminarier, debatter och samtal i Krukmakarens hus under Almedalsveckan.
Annons
Annons
Annons
Annons