Maria har startat ett psalmboksmuseum

– Jag ska inte köpa några psalmböcker.Det var vad Maria Lagerman sa till sig själv när hon började skriva om psalmer på Wikipedia. I dag har hon införskaffat 1200 titlar som nu också fått ett eget museum.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Familj

Maria Lagermans plan från början var att låna böckerna på bibliotek och hos församling.

Vad hände?

– Den första psalmboken jag köpte var ett faksimil av Svenska kyrkans första gemensamma psalmbok, från 1695. Det var då jag började förstå att det här är en sångskatt som är hur stor helst. Och så blev det fler och fler böcker. Till slut blev det så många att jag började åka ut och berätta om den här skatten. Så jag fyllde bilen med psalmböcker och åkte ut och höll föreläsningar i församlingar och skolor. Nu har jag så många böcker att det inte riktigt håller att åka runt med dem, det tar en hel dag att fylla bilen. I dag har jag 1 200 psalmböcker och jag vet att jag saknar 600 titlar till.

I maj förra året

Maria ställde i ordning museet i maj förra året. När hennes särbo, Fredrik Haeffner, byggde till en mindre stuga på sin tomt såg Maria möjligheten att ha ett litet museum där.

– Jag är bosatt i Lindesbergs kommun, men jag är förlovad i Karlstads kommun. Så jag är en sådan där särbo, eller iblandbo som vi kallar oss. Det är lättare att bjuda in folk till museet när man bor närmare en större stad, som Karlstad. Och det är också bra att det inte är ens privata hem man bjuder in till.

Hur har intresset varit?

– Inte jättemånga besökare ännu, men många tycker att det är fantastiskt att det finns. Ska man gå till Kungliga biblioteket och leta efter psalmböcker måste du veta vad du letar efter. Och hur många känner till ”Sions basun”, ”Cittran” eller ”Barnsoldatens sångbok”? Hos mig är böckerna mer lättillgängliga, man kan bläddra i dem.

Siktar du på att skaffa alla?

– Nej (skratt), det gör jag faktiskt inte. För ju mer böcker jag får desto mer inser jag att jag saknar ännu fler. Det står nämligen ofta i böckerna att förlaget också har gett ut en rad nämnda titlar. Titlar som jag kanske inte har.

Har du något specialintresse?

– Ja, lite på barnpsalmböcker. Andliga sånger för barn. Jag är fascinerad över att man så tidigt insåg att man inte kan använda sig av psalmer för att barn ska kunna närma sig en andlig dimension. Barn behöver andra, egna, sånger. Det fattade man jättetidigt, redan under mitten av 1800-talet.

Har du psalmböcker från alla samfund?

– Ja, de har ju alla gett ut psalmböcker, ibland med olika utgåvor. Och det finns massor av psalmböcker som är utgivna av privatpersoner som vill komplettera utbudet.

Har du någon favoritpsalm?

– Psalm 77, ”Herren, signe du och råde”. Jesper Svedberg fick igenom det i den första gemensamma psalmboken att även vanligt folk skulle få uttala välsignelsen, något som bara prästerna fått göra innan. Men nu fick de alltså göra det genom denna psalm. Det blev ett genombrott, att människors relation till Gud var det viktiga, inte prästernas

Någon favoritpsalmbok?

– ”Nöd och nåd”, skriven av Carl Lundgren, även kallad Lundgren med lådan för han reste runt med sitt psalmodikon. Han var en svensk skräddare och sångarevangelist i dåvarande Svenska Missionsförbundet och gav 1878 ut sina sånger i denna sångsamling, som såldes för 25 öre. Eller som värmlänningen Lundgren själv sa: ”12 öre nöd och 13 öre nåd”. Inledningen är fantastisk där han skriver: ”Författaren har ej kunnat och ej heller velat foga sig i gängse manér utan använt sin egen förmåga efter eget huvud. Det vore nog gott om fler gjorde så. Som svenskkyrklig är ju det allmänna prästadömet i ett nötskal. Jag tror att det vore gott om fler uttryckte sin tro på sitt eget vis.

Kan du berätta lite om din första psalmbok, från 1695?

Fram till 1695 sjöng man i olika psalmböcker på olika ställen i Sverige, men 1695 ändrade man det. Det var Jesper Svedberg som låg bakom denna första gemensamma samling. Den gavs ut 1694, men fick stark kritik för att den skulle ha varit kättersk och en del bidrag refuserades. Dessa refuserade bidrag har jag tillsammans med en likasinnad skrivit av och de var alla väldigt vardagliga. De talade direkt till människorna och människans egen gudsrelation. De som blev kvar var mer högtravande och storvulna.

Fotnot 1: Ett psalmodikon är ett musikinstrument. Det är ett slags förenklat långspel som spelas med stråke.

Fotnot 2. En koralbok är en psalmbok med noter i.

#vardeljus

Rösta på årets förebild!

Rösta på årets förebild!

  • Micael Grenholm, arbetar ideellt bland tiggare, genom sin organisation Stefanushjälpen.

  • Eivor Nordin, har i 25 år sytt och stickat babykläder till nyblivna mödrar världen över.

  • Kenneth Skoogh, har arrangerat populära hockeyläger där många unga spelare fått höra om Jesus.

  • Mariella Issa, samlar in pengar och hjälper barn, äldre och änkor på plats i det krigsdrabbade Syrien.

Klicka på bilderna för att läsa mer om respektive kandidat.
Annons
Annons
Annons
Annons