ANNONSE
ANNONSE
Cxense Display
ANNONSE
ANNONSE
Cxense Display
Sök
ANNONS
ANNONS
Cxense Display

Både hjärta och hjärna behövs i flyktingkrisen

Starka känslor måste kanaliseras i genomtänkt handling, skriver Dagens ledarredaktion.

ANNONS
ANNONS
Cxense Display

Han var bara tre år när hans livstråd klipptes av. Flyktingbåten, som hans familj färdades i över Medelhavet för att undkomma den fasansfulla verkligheten i Kobane i Syrien, kapsejsade. Bilden på Aylan Kurdis döda kropp på badstranden i turkiska semesterorten Bodrum kryper innanför skinnet. Den går inte att värja sig för, den får ögonen att tåras och hjärtan att gråta.

Om bilden inte bara väcker starka känslor världen över utan också leder till handling och förändring har Aylan inte dött förgäves.

Europas politiker käbblar om hur flyktingkrisen ska lösas. Oenigheten är stor mellan och inom nationerna. Den spricka mellan öst och väst som borde ha helats nu, mer än 25 år efter järnridåns fall, tycks vara i färd att vidgas.

Hela fredsprojektet EU riskerar att haverera när frågorna om Europas ansvar för en humanitär katastrof som saknar motstycke sedan andra världskrigets slut ställs på sin spets.

Det är dags för ett folkligt uppror mot taktiska överväganden, inskränkt patriotism och politiker som likt Pilatus tvår sina händer och lägger ansvaret någon annanstans än hos sig själva.

Det är dags att alla människor som tänker längre än till den egna bekvämligheten förenar sig och samfällt gör klart för makthavarna att gränsen är nådd. Det är dags för kristna att ta täten i en process som stampar ut främlingsfientligheten, hatet mot och rädslan för den andre, den som inte är som vi.

Vi har inget att skylla på om vi väljer att titta bort och inte agera. Vi vet inte bara att utan också varför varje människa, oavsett ursprung och egenskaper, har ett okränkbart människovärde därför att hon är skapad till Guds avbild.

Och vi vet vad Jesus säger med brutal tydlighet: ”Vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni heller inte gjort för mig.”

I kampen för en förändring i den gemensamma europeiska hållningen likaväl som den internt svenska krävs öppna och varma hjärtan. Humanitära insatser som inte genomsyras av äkta kärlek till vår nästa faller platt till marken.

Men lika viktigt är klart tänkande hjärnor, som förmår identifiera problem och hitta väl avvägda och genomförbara lösningar. Det är föga meningsfullt att rädda människors liv för att sedan låta dem gå till spillo genom att kapaciteten att bidra till samhällsbygget inte tas till vara.

Diskussionen om vår tids flyktingkatastrof är ett övertydligt exempel på den svåra konsten att hålla mer än en tanke i huvudet, att inse att ett komplext problem måste angripas på många olika plan.

Den ondska som tvingar människor att sälja sina tillgångar, lämna sina hem och lägga sina liv i skrupelfria flyktingsmugglares händer måste på alla tänkbara sätt bekämpas. Det gäller Islamiska statens och andra terrororganisationers vidriga framfart, likaväl som den eritreanska regimens människo- föraktande förtryck av den egna befolkningen.

De människor som har tvingats bli internflyktingar eller söka en fristad i hårt prövade grannländer måste få humanitärt bistånd från lyckligare lottade nationer i ännu större utsträckning än i dag. Inte för att de ska stanna kvar och inte besvära oss i Europa utan därför att det är en kostnadseffektiv metod som bidrar till att rädda även den som inte har egna ekonomiska medel att ta sig vidare.

De flyktingar som är beredda att våga livet för att ta sig över Medelhavet och vidare genom Europa måste erbjudas säkra vägar till tryggheten. Ingen ska behöva dö i undermåliga farkoster eller i lufttäta fraktutrymmen i lastbilar.

Chartrade färjor är en metod, en luftbro av det slag som prövats tidigare i andra kritiska situationer en annan.

Hade sådana möjligheter funnits hade Aylan, hans storebror och hans mamma levt i dag.

EU:s politiker måste utsättas för ett starkt folkligt tryck så att de lägger åsiktsskillnaderna åt sidan och enas om en plan som fördelar flyktingmottagandet mellan länderna. Vi medborgare måste göra klart att vi inte vill skämmas för att vara européer som i omsorg om vår egen välfärd vände bort blicken.

De sju svenska politiska partier som i princip, om än i varierande grad, står för en generös flyktingpolitik måste på samma vis inse att det finns frågor som gör att alla goda krafter måste förenas och att flyktingkatastrofen är just en sådan.

Ansvaret för den havererade integrationspolitiken vilar inte på något enskilt parti utan är kollektivt. Genomgripande förändringar av utbildnings-, arbetsmarknads- och bostadspolitik är nödvändiga och måste genomföras i politisk enighet.

I den processen måste heliga kor slaktas och principer läggas åt sidan.

Det är nödvändigt inte bara för de nya svenskarnas skull utan för hela det svenska samhällets och vår välfärds framtid.

Alternativet är förspillda liv, växande klyftor och ökande främlingsfientlighet.

Bilden av Aylan på den turkiska badstranden får inte blekna på näthinnan. Upprördheten som den väcker måste kanaliseras av människor som låter både hjärta och hjärna tala.

Felicia Ferreira

Elisabeth Sandlund

Carl-Henric Jaktlund

Joel Halldorf

ANNONSE
ANNONSE

Han var bara tre år när hans livstråd klipptes av. Flyktingbåten, som hans familj färdades i över Medelhavet för att undkomma den fasansfulla verkligheten i Kobane i Syrien, kapsejsade. Bilden på Aylan Kurdis döda kropp på badstranden i turkiska semesterorten Bodrum kryper innanför skinnet. Den går inte att värja sig för, den får ögonen att tåras och hjärtan att gråta.

Om bilden inte bara väcker starka känslor världen över utan också leder till handling och förändring har Aylan inte dött förgäves.

Europas politiker käbblar om hur flyktingkrisen ska lösas. Oenigheten är stor mellan och inom nationerna. Den spricka mellan öst och väst som borde ha helats nu, mer än 25 år efter järnridåns fall, tycks vara i färd att vidgas.

Hela fredsprojektet EU riskerar att haverera när frågorna om Europas ansvar för en humanitär katastrof som saknar motstycke sedan andra världskrigets slut ställs på sin spets.

Det är dags för ett folkligt uppror mot taktiska överväganden, inskränkt patriotism och politiker som likt Pilatus tvår sina händer och lägger ansvaret någon annanstans än hos sig själva.

Det är dags att alla människor som tänker längre än till den egna bekvämligheten förenar sig och samfällt gör klart för makthavarna att gränsen är nådd. Det är dags för kristna att ta täten i en process som stampar ut främlingsfientligheten, hatet mot och rädslan för den andre, den som inte är som vi.

Vi har inget att skylla på om vi väljer att titta bort och inte agera. Vi vet inte bara att utan också varför varje människa, oavsett ursprung och egenskaper, har ett okränkbart människovärde därför att hon är skapad till Guds avbild.

Och vi vet vad Jesus säger med brutal tydlighet: ”Vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni heller inte gjort för mig.”

I kampen för en förändring i den gemensamma europeiska hållningen likaväl som den internt svenska krävs öppna och varma hjärtan. Humanitära insatser som inte genomsyras av äkta kärlek till vår nästa faller platt till marken.

Men lika viktigt är klart tänkande hjärnor, som förmår identifiera problem och hitta väl avvägda och genomförbara lösningar. Det är föga meningsfullt att rädda människors liv för att sedan låta dem gå till spillo genom att kapaciteten att bidra till samhällsbygget inte tas till vara.

Diskussionen om vår tids flyktingkatastrof är ett övertydligt exempel på den svåra konsten att hålla mer än en tanke i huvudet, att inse att ett komplext problem måste angripas på många olika plan.

Den ondska som tvingar människor att sälja sina tillgångar, lämna sina hem och lägga sina liv i skrupelfria flyktingsmugglares händer måste på alla tänkbara sätt bekämpas. Det gäller Islamiska statens och andra terrororganisationers vidriga framfart, likaväl som den eritreanska regimens människo- föraktande förtryck av den egna befolkningen.

De människor som har tvingats bli internflyktingar eller söka en fristad i hårt prövade grannländer måste få humanitärt bistånd från lyckligare lottade nationer i ännu större utsträckning än i dag. Inte för att de ska stanna kvar och inte besvära oss i Europa utan därför att det är en kostnadseffektiv metod som bidrar till att rädda även den som inte har egna ekonomiska medel att ta sig vidare.

De flyktingar som är beredda att våga livet för att ta sig över Medelhavet och vidare genom Europa måste erbjudas säkra vägar till tryggheten. Ingen ska behöva dö i undermåliga farkoster eller i lufttäta fraktutrymmen i lastbilar.

Chartrade färjor är en metod, en luftbro av det slag som prövats tidigare i andra kritiska situationer en annan.

Hade sådana möjligheter funnits hade Aylan, hans storebror och hans mamma levt i dag.

EU:s politiker måste utsättas för ett starkt folkligt tryck så att de lägger åsiktsskillnaderna åt sidan och enas om en plan som fördelar flyktingmottagandet mellan länderna. Vi medborgare måste göra klart att vi inte vill skämmas för att vara européer som i omsorg om vår egen välfärd vände bort blicken.

De sju svenska politiska partier som i princip, om än i varierande grad, står för en generös flyktingpolitik måste på samma vis inse att det finns frågor som gör att alla goda krafter måste förenas och att flyktingkatastrofen är just en sådan.

Ansvaret för den havererade integrationspolitiken vilar inte på något enskilt parti utan är kollektivt. Genomgripande förändringar av utbildnings-, arbetsmarknads- och bostadspolitik är nödvändiga och måste genomföras i politisk enighet.

I den processen måste heliga kor slaktas och principer läggas åt sidan.

Det är nödvändigt inte bara för de nya svenskarnas skull utan för hela det svenska samhällets och vår välfärds framtid.

Alternativet är förspillda liv, växande klyftor och ökande främlingsfientlighet.

Bilden av Aylan på den turkiska badstranden får inte blekna på näthinnan. Upprördheten som den väcker måste kanaliseras av människor som låter både hjärta och hjärna tala.

Felicia Ferreira

Elisabeth Sandlund

Carl-Henric Jaktlund

Joel Halldorf

ANNONSE
ANNONSE