Hon vill se mer hjärta i flyktingpolitiken

När transitflyktingarna strömmade in i Sverige hösten 2015 engagerade sig prästen Annchristinee Björk i Saltsjöbadens församling direkt i flyktingmottagandet. I dag efterlyser hon mer av hjärta i flyktingpolitiken. – Det handlar om människosyn. Vi är många som inte vill ha den migrationspolitik som förs i dag, säger hon.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

 I Saltsjöbaden gick det fort hösten 2015 att få fram humanitär hjälp till strömmen av flyktingar som kom till Sverige. Det tog bara tre dagar för Annchristine Björk, Saltsjöbaden-bon Lotta Ljungman Stenhardt och några till att organisera boende i kyrkans församlingsvåning.

– Jag kände att vi som kyrka måste göra någonting. Vi kan inte bara predika och prata och inte göra någonting, säger Annchristine Björk.

Stort gensvar

Hon säger att tanken att öppna kyrkan för flyktingar fick stort gensvar och att kyrkans ledning också från allra första början varit positivt inställd – liksom församlingsmedlemmarna. I dag har strömmen av nya flyktingar avtagit. Samtidigt ändrades till viss del hur man pratar om flyktingar, menar Annchristine Björk.

– Något hände när Stefan Löfven sa att vi ska begränsa antalet flyktingar. Det var som att diskursen hade ändrats. Nu var det plötsligt helt okej att säga att man tyckte det räckte nu, det var nog.

– Det fanns säkert ett korn av sanning i detta att vi inte kan hjälpa alla. Men samtidigt blir man dränerad av den typen av samtal när hjärtat bultar för något, säger hon.

Protester

I Saltsjöbaden har det – som på många andra håll – hållits några möten där boende har opponerat sig mot att det kommer flyktingar till kommunen.

– Jag var på ett sådant möte och gick ut och jag var helt förtvivlad, säger Annchristine.

Många vill hjälpa till

Samtidigt – och hos de allra flesta – finns det ett stort engagemang  för att hjälpa. Kyrkan har fortsatt med flyktingarbete, nu i form av språkcaféer och andra aktiviteter. Och i församlingen har man också antagit utmaningen att arbeta med frågor om flyktingar och om människosyn på en mer intellektuell och existentiell nivå.

Varför ska vi ta hand om varandra? Vad är det att vara människa? Hur ska framtiden bli?

– Det finns till exempel många äldre människor här som funderar över hur det ska bli med världen, hur de ska prata med sina barnbarn.  Man måste möta människor även på denna nivå. Så vi har bjudit in religionsfilosofer, vi har haft panelsamtal mellan jurister, bergsklättrare och muslimer, där vi samtalat om vad som gör att vi håller ett helt liv, berättar Annchristine.

Stöd från stiftet

Genom flyktingarbetet har många människor som annars inte brukar gå i kyrkan fått upp ögonen för att kyrkan faktiskt gör någonting, tror hon. Saltsjö­badens församling har som många andra församlingar nyligen fått stöd från stiftet för att fortsätta med sitt flyktingarbete, ett stöd som hon är glad över. Samtidigt efterlyser Annchristine Björk mer stöd från politiskt håll.

– Det blir mest teknikaliteter när man pratar om flyktingar, siffror, gränskontroller. Jag fattar ju att det måste bli det, men det är bara det. Det finns inget liv, inget hjärta ... Jag menar att vi är jättemånga svenskar som inte vill ha den här migrationspolitiken. Vad kan man göra för att uppmuntra alla som gör något? Vi som vill se till att det blir bra.  Kan inte vi få lite plats?

Annons
Annons