”Invandrarna kan ge energi till kyrkorna”

Unga barnfamiljer och invandrare från hela världen håller på att förändra landets pingstkyrkor i snabb takt.– Vi ser att de religiösa samfunden är på väg att få en renässans, säger historieprofessor Lars Trägårdh.

Nyheter

Det är fullt ös med lovsång på hög volym i Hillsongstil när Dagen besöker pingströrelsens pastorskonferens i Stockholm. En av programpunkterna under den tre dagar långa konferensen handlar om svenskens något komplicerade syn på gemenskap och oberoende. Ett ämne som i hög grad påverkar frikyrkan.

– I ett samhälle där varken familjen eller religionen under lång tid betytt särskilt mycket är det inte så konstigt om kyrkans folk känner sig lite marginaliserat, säger Lars Trägårdh, en av föredragshållarna.

För i en global jämförelse är Sverige väldigt extremt när det kommer till värderingar. Vi ligger längst ut på skalan som anger sekulariseringsgrad, och längst ut vad gäller grad av individualism och självförverkligande.

Garanten för att göra detta möjligt är en stark stat.

– Ändå är det inte fullt så enkelt. Vi bryr oss visst om familj och gemenskap, men vi vill inte vara beroende av den. Vi vill vara så oberoende att vi ändå kan välja att bry oss om våra närmaste. Det är den svenska definitionen på kärlek, säger Lars Trägårdh.

Sekulariserat land

Och i Sverige som är världens mest sekulariserade land ska kyrkorna – sprungna ur starka folkrörelser – navigera.

– Men samtidigt har vi en betydande invandring och den innebär en tydlig religiositet. Det kan ge energi till kyrkorna, forsätter han.

Bland invandrarna finns både människor som har en kristen bakgrund från sina hemländer och som har konverterat från andra religioner. Om det är något ämne som det surras kring bland pingstpastorerna så är det just detta.

Plötsligt står den väckelse som församlingarna bett om i decennier för dörren. Ofta i form av unga flyktingfamiljer med stora sociala behov. Men också av personer som levt det individualistiska projektet fullt ut, men känner en längtan efter något annat i livet.

– När vi började fokusera började vi säga nej till nästan allt. På så sätt blev vi en kyrka för vår stad och inte bara för varandra.

Orden kommer från Kenneth Grönroos, vars pingstförsamling i Helsingfors vänt från att vara en minskande skara till att på några år bli en växande församling.

– Men utan smärta blir det ingen förändring. När stilen i församlingen föryngrades blev många av de äldre bekymrade.

Bjöd på kaffe och hembakat

Tillsammans med sin fru bjöd då Kenneth Grönroos hem alla äldre i församlingen och bjöd på kaffe och hembakta kakor.

– Jag sa till dem: ”Ni har ju bett om väckelse. Ni är nog en del av den nu.”

– Sedan köpte de öronproppar och var med ändå. Allt ledarskap handlar om att tjäna och förmera – inte styra och härska, konstaterar han.

Pingst pastor

Pingst pastor är en årlig mötesplats för dem som arbetar som pastorer inom pingströrelsen.

Fokus ligger på den enskilde pastorns liv och tjänst och syftar till att ge redskap och stöd för för det kristna missionsuppdraget.

Under året planerar nätverket bland annat en pastorsresa till Jerusalem för att gå i Jesu fotspår.

Annons
Annons
Annons
Annons