Allt kan inte väljas

Traditioner är inte främst något som begränsar vårt liv.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

För en tid sedan spelade jag fotboll med ett gäng tonåringar, och sedan gick vi vidare till en tv-soffa för att se en match. Några av oss dukade fram chips, läsk och annat som hör till och började ta för oss. Men snart upptäckte vi att tonåringarna inte rörde maten.

Det var ramadan, och de är muslimer. Så de gav sig till tåls till solen gick ner.

Jag fastar ibland, men disciplinen är ärligt talat rätt kass. Jag är beredd att förhandla bort min askes för nästan vad som helst: Om jag blir bjuden, om det är fest, om jag är trött, och så vidare. Men här satt jag med ett gäng tonåringar som var utmattade, hungriga och törstiga – men inte ens tog en klunk vatten. Skillnaden var inte främst att de hade den järnvilja jag saknar. Snarare såg de det inte som ett val: det var inte ett alternativ för dem att äta före solnedgång.

I väst utgår vi från att vi alltid både kan och bör välja: hemstad, arbete, partner, diet och religion. Historiskt har dock de flesta varken kunnat välja jobb eller hemstad. Man tog emot livet som det serverades, och för många är det fortfarande så. För oss däremot är valbarheten så självklar att vi inte ens tycks kunna förstå dem som lever på annat sätt.

Det märktes i reaktionerna på att Yasri Khan hälsade genom att buga i stället för att ta i hand. Många menade att han borde ta seden dit han kom – välja att hälsa på ett annat sätt, helt enkelt.

Jag känner inte Khan, men kanske är det så att detta helt enkelt inte hör till det valbara för honom? Kanske är det en tradition som lämnats vidare till honom, och som satt sig så djupt i honom att han inte kan välja bort den utan att göra våld på sig.

Det är som sagt svårt för oss som lever i en valbarhetskultur att förstå detta. Men kanske finns några paralleller. En del av oss tycker inte att det är jul om vi inte får köttbullar, vi jublar när vårt favoritlag gör mål och många upplever att veckan är ofullständig om vi inte fått gå till kyrkan på söndag.

Om någon bad oss att ändra detta är det inte ens säkert att vi skulle kunna.

En del betraktar detta som ett slaveri under konventioner, men det är snarare ett uttryck för att människan är en kulturvarelse, och inte en maskin. I motsats till vad vi inbillar oss så väljer vi inte vår identitet, utan vi blir dem vi är genom våra sociala sammanhang.

Traditioner är inte främst något som begränsar vårt liv, utan de ger det riktning. Killarna som avstod från chips var inte traditionens fångar. Traditionen var myllan som möjliggjorde deras liv och gav det mening.

I dag gör vi vårt bästa för att utplåna denna förståelse av människan som kulturvarelse och ersätta den med bilden av henne som väljande konsument. Men även i oss sitter en del konventioner djupt, som en påminnelse om att också vi fått våra liv som gåva.

Det är en befriande insikt, för den som förmår att ta emot den.

Annons
Annons
Dagens människa
Annons
Annons