Andreas Nielsen: Den hemlöse mannen betalade min mat

Hur många bönesvar har jag missat för att jag inte kunde se dem i den förpackning de kom i?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Jag kommer ihåg en natt när jag var runt 20 år. Jag skulle flyga från USA till Sverige för att fira jul. Jag hade inte en krona. Planet blev försenat så jag missade min anslutning i Newark. Jag blev tvungen att spendera natten på flygplatsen men terminalen skulle stänga för natten. Det var vinter ute, så kallt och blåsigt som bara en vinter i New York kan vara. Man meddelade att alla fick boka sina egna hotell, att flygbolaget inte stod för det. Alla försvann snabbt.

Jag var ensam kvar och gick runt och satt på olika platser i terminalen för att kunna vara kvar så länge som möjligt. En vakt kom och sa att jag var tvungen att lämna flygplatsen. Jag var frustrerad, jag hade nyss kommit tillbaka till Gud och startat om på ny kula utan någonting. Jag bad att Gud skulle hjälpa mig, men ingen hjälp verkade komma.

Till slut gömde jag mig under en trappa på terminalen där ett hundratal bagagevagnar stod parkerade för natten. Hoppades att ingen skulle hitta mig innan terminalen öppnade tidigt nästa morgon. Detta var innan den förskräckliga 11 september, så säkerheten var inte alls vad den är nu. Jag la mig ner, gömd bakom vagnarna. Jag måste ha somnat till.

Jag vaknade av en otrolig stank. Bredvid mig låg vad som såg ut som en hemlös man. Jag var för trött för att flytta mig och rädd att bli upptäckt. Efter ett tag började vi prata. Han hade kommit till den stora staden New York för många år sedan men fick aldrig bostad, eller jobb, hamnade i fel umgänge och sedan dess hade han levt utanför, i den parallella tillvaro som så många som förlorat fotfästet befinner sig i.

När jag berättat vad jag gjorde där, hur jag gömt mig för att inte behöva vara utomhus hela natten, att jag inga pengar hade, då drog han fram en smutsig femdollarsedel. Han sa att jag behövde den bättre.

Jag insåg att generositet inte har något att göra med hur mycket vi har, utan hur vi ser på det vi har. Jag fick hjälp den morgonen på det mest osannolika sätt. Gud svarade på min bön genom en person som jag aldrig trott kunde hjälpa mig när man såg hur han såg ut. Men min frukost på McDonalds den morgonen har aldrig smakat bättre.

Med åren har jag upptäckt att Gud alltid håller vad han lovar, men inte alltid på det sättet jag föreställt mig. Jag undrar hur många bönesvar jag missat för att jag inte kunde se dem i den förpackning de kom i. Jag undrar hur många härbärgen och hotellägare som i efterhand önskat att de släppt in Josef och Maria och kunnat säga att Frälsaren föddes hemma hos dem. Men de kunde inte se en frälsare komma på det sätt som han gjorde.

Hur är det med oss? Kan det vara så att det vi verkligen längtar efter redan finns oss nära? Den frid, glädje hopp och kraft vi ber om? Om du öppnar ditt hjärtas dörr och låter Frälsaren komma på det sätt han vill, då kommer du se att han är den han säger att han är. Och att han redan är dig nära.

Annons
Annons
Annons
Annons