Att se Krisus i de behövande

Jesus omges av tiggare i evangelierna, människor som inte hade ett socialt nätverk.

Krönikor

Tiggare hörde hemma i sydliga och outvecklade länder, tänkte vi, där staten ännu inte förstått att ta hand om sina medborgare. Och i sanning: ingen borde behöva förödmjuka sig med en pappmugg utanför matbutikerna och hoppas på en slant av dem som rusar ut och in.

Men nu finns tiggarna på våra gator, och man kan vara upprörd på den rumänska statsledningen som inte tar hand bättre om sina medborgare. En sak är klar: tiggarna sitter inte på våra gator för att de tycker det är kul. De är troligen skuldsatta på grund av bussbiljetten till Sverige. Under alla omständigheter utgör de en fråga till mig som skyndar förbi: varför är det inte jag som sitter där? Vilka tursamma omständigheter har gjort att det inte är jag utan hon där vid mina fötter? Och vad hindrar att jag möter hennes blick och lägger en spottstyver i muggen och åtminstone säger hej?

Plötsligt blir vissa partier av Bibeln mer aktuella än de varit tidigare. Det är från Skriften vi har fått det svenska ordet allmosa, som ursprungligen betyder medlidande. Det har numera dålig klang, med tonvikt på förödmjukelse. Men i bibliska sammanhang är allmosan en självklarhet. Jesus omges av tiggare i evangelierna, människor som inte hade ett socialt nätverk som garanterade ett materiellt minimum. Han undervisar i Bergspredikan om att allmosan ska ges så att ena handen inte vet vad den andra gör. Det vill säga: inte för att givaren skall känna sig god. Han manar till generositet mot de fattiga, om man vill skaffa en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv kan nå.

Den fromme officeren Cornelius i Apostlagärningarna får höra av en ängel att hans böner och allmosor har stigit upp till Gud som en påminnelse. Den fromma Tabita prisas för sina goda gärningar och sina allmosor. Den vackraste uppmaningen till medlidande med den tiggande finns ändå i Syraks bok (kapitel 4), som sätter sig in i tiggarens perspektiv: man får inte såra den hjälpsökande, inte visa sin makt genom att förhärda sig för hans nöd, och inte bidra till hans bitterhet.

Tiggarna runt omkring oss är inte bara ett socialt missförhållande som skall åtgärdas. De är också en chans att se Kristus i de behövande. Det som vi påminns om i den stora domscenen i Matteus 25.

Det som den helige Martin av Tours erfor när han givit halva sin mantel till en genomvåt och huttrande tiggare, som följande natt uppenbarade sig i drömmen och avslöjade sin sanna identitet.

Annons
Annons
Annons
Annons