Christian Braw: Att lära sig språket är att hitta rätt känsla

På svenska kan man inte uttrycka sig som på arabiska. Hos oss ska orden uttrycka just vad de innehåller.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

En av de viktigaste offentliga verksamheterna i Sverige just nu är Svenska för invandrare – SFI. Att lära sig ett nytt språk är så mycket mer än att lära sig ord, uttal och grammatik. Ett språk är också känsla, mentalitet – en helt ny värld.

Vårt stora, glesbefolkade, kalla land har gett oss våra förutsättningar för att utveckla vårt språk. Till det kommer vår historiska erfarenhet, som är präglad av sammanhållning och frihet i gemenskap. Vi måste hålla ihop för att klara oss. Vi är så få i jämförelse med de väldiga tyska och ryska folkvärldarna. Därför måste vi vara försiktiga i umgänget med varandra. Och – vi måste kunna lita på varandra, att orden betyder vad de utsäger.

Mentaliteten i det svenska språket ligger nära för finländare och estländare. Vi har ju också en gemensam historia. Men hur är det för araber? Docent Bengt Knutsson – en av våra främsta arabister – har berättat om ett tal, som kung Hussein höll under sexdagarskriget. När nederlaget hotade, utropade han: ”Vi skall bekämpa dem med våra händer, våra fötter, våra tänder!” Sådan är arabisk retorik, en ständig stegring. Kung Hussein avsåg inte att hans soldater skulle bita israelerna, den retoriska stegringen uttrycker i stället en vilja att inte ge upp. På svenska kan man inte uttrycka sig på detta sätt. Hos oss ska orden uttrycka just vad de innehåller.

Den svensk-estniske redaren Hans Laidwa har berättat om hur han köpte en lastbilsfärja och lät bygga om den på varvet Blohm & Voss i Hamburg. När säsongen närmade sig blev han orolig för att de inte skulle hålla leveranstiden och reste dit. Den tyske projektledaren sa: ”Herr direktör, varför är ni orolig? Jag har 832 man i arbete och vi ligger 478 timmar före planen.” Det är tysk exakthet och yrkesstolthet, men på svenska är det för mycket. På svenska hade det räckt med att säga: ”Vi håller kontraktet. Kom med ut och se på arbetet.” Översatt direkt till svenska hade den tyske projektledarens ord verkat skrytsamma.

Och skryta får man inte göra på svenska.

Vi svenskar är återhållsamma med ord, men vi är bestämda i våra attityder. Olof Palme hade tyska som modersmål; hans mor var en tysk-baltisk adelsdam. Han kunde svenska ord och svensk grammatik, men han kunde inte svensk mentalitet. Från sitt modersmål hade han det energiska, tillspetsade sätt att tala, som på ett olyckligt sätt kom fram i konflikter.

Vid ett tillfälle hade han några gånger använt en tillspetsad formulering i debatt. En av hans medarbetare rådde honom att i fortsättningen avstå från uttrycket. Han svarade: ”Ja, men det är så bra att drämma till med.” Han förstod inte att på svenska är det inte bra att ”drämma till” - om man vill väcka förtroende.

En svensk politiker ska tala som Thorbjörn Fälldin, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven. Men talar man så på tyska kan det uppfattas som osäkerhet eller brist på engagemang.

Christian Braw, präst, teolog och författare

#MeToo
Annons
Annons
Annons
Annons