Eli Göndör: Var finns analysen av integrationspolitiken?

Sveriges integrationspolitik bedrivs utan självbevarelsedrift.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Ofta är mottagaren av ett budskap det absolut bästa provet på om budskapet förståtts på det sätt som avsändaren ville att det skulle förstås.

Sveriges regeringars politik, eller snarare omsättningen i handling av politiska beslut ger signaler om hur Sverige ser på migration och integration. Om någon utanför Sverige blir förvirrad av hur politik i Sverige omsätts i handling är det inget att förvånas över. Men värre är att vissa signaler även vittnar om att Sveriges integrationspolitik bedrivs utan någon som helst självbevarelsedrift.

Regeringen har bestämt att följa sin identitetspolitiska tradition och finansiera det islamiska studieförbundet Ibn Rushd för att utveckla en digital kunskapsplattform om islamofobi. Av några av de första texterna att döma kan de som med sina skattepengar finansierar verksamheten, vare sig de är muslimer eller inte, förvänta sig att bli utpekade som intoleranta islamofober om de inte följer Ibn Rushds linje.

Ja, ja, tänker någon som läser detta. Vad är problemet? Det är väl bra att öka toleransen för oliktänkande. Det kan väl inte vara fel?

I nuläget är det inte frågan om huruvida det är fel eller rätt utan vad det signalerar till dem som precis kommit till Sverige eller till dem som står på startlinjen för att ta sig till Sverige.

En indikation på hur det som händer här tas emot utanför Sverige fick jag genom en förfrågan för några dagar sedan. En ung man från Afrika erbjöd sig att komma till Sverige och hålla kurser om afrikansk musik, hårmode, folklore och poesi. Syftet med kurserna skulle enligt honom vara att förbättra integrationen i Sverige.

Jag har inget emot vare sig Afrika eller afrikansk kultur. Ännu mindre har jag något emot en driftig person som vill sälja en affärsidé. Men det intressanta är varifrån han fått idén att någon skulle nappa på förslaget. Varför tror någon i Afrika att det Sverige just nu behöver för att förbättra integrationen är kurser i afrikanskt hårmode? Jag vet ju egentligen inte varifrån han fått det. Men jag gissar. 

På avstånd ser han ett land som helt tappat sin riktning och sin självaktning. Han ser en integrationspolitik som finansierar att människor håller ett avstånd till och odlar ett förakt mot majoritetssamhället. Det är vad han ser. Han ser inte anpassningsinriktade åtgärder som signalerar förväntningar på att de som kommit till Sverige i någon mening lär sig språket, försörjer sig eller följer lagen.

Därför gissar han också förmodligen att ett land som inte anser sig ha något eget att erbjuda nyanlända att anpassa sig till kanske i stället kan lära sig att anpassa sig till de nyanlända.

Det finns massor av åtgärder som krävs för att integrationen ska fungera. Det är inte frågan om ett eller två problem. Men oavsett hur dessa problem ska åtgärdas behövs det en konsekvensanalys. Inte om vad som är rätt att säga utan hur det som görs tas emot.

Annons
Annons