Jonas Helgesson: Mitt hjärta går sönder av nya LSS

För mig är urvattningen av LSS-lagen ett symptom på ett land i kris.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Många är de som reagerat och nu kan inte heller jag vara tyst längre! När jag ser nedskärningarna som just nu sker inom LSS går mitt hjärta sönder.

LSS är en rättighetslag som ska garantera personer med varaktiga funktionsnedsättningar goda levnadsvillkor. Målet är att den enskilde ska få möjlighet att leva som andra.

Personlig assistans ska ges till den som behöver hjälp med sina grundläggande behov (hjälp med personlig hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra).

Personlig assistans har för många inneburit en total revolution. Man har i större utsträckning kunnat delta i samhällslivet men ännu viktigare: många har fått en bättre självkänsla och möjlighet att uppfylla sina mål och drömmar. Men... Tolkningen av vad som är ”grundläggande behov” har blivit allt snävare.

I dag ser vi hur människor inte längre kan ha eget boende eller bo på gruppboende för att assistanstimmarna är för få. Hur de får sluta alla sina fritidsaktiviteter för att taxin vägrar komma. Hur föräldrar måste sluta sina jobb för att deras barn inte får hjälp längre. Det handlar om 100 000 tals vanliga svenskar med olika funktionsnedsättningar som mattan nu drars undan för. Deras liv raseras och allt med motiveringen: Vi har inte råd!

Jag tror att ett lands rikedom kan mätas i hur man behandlar de fattiga och att ett lands hälsa kan mätas i hur man behandlar de sjuka. För mig är urvattningen av LSS-lagen ett symptom på ett land i kris. Ett land som drabbats av girighet och själviskhet, där de redan rika, inkluderade och friska personerna får privilegier men där de som redan är utanför blir ännu mer sårbara.

Alla människor behöver känna att de behövs! Det räcker inte att tro att alla HAR ett värde om vi inte tror att alla också kan GE ett värde! Alla människor har något att ge samhället men just nu sker en samhällsstympning där vi säger till en hel grupp: Vi klarar oss bra utan er... Sorgligt.

Vad kan man göra då? Ja, alla kan inte göra allt men alla kan göra något. Här är tre saker alla kan göra:

1) Gör din röst hörd. Det är vi som är samhället och det är vi som kan förändra. Ett samhälle utan de svaga är ett svagt samhälle!

2) Stöd föreningar och organisationer, exempelvis FUB eller RBU som driver dessa frågor.

3) Ställ krav till lokala politiker. Utmana deras verklighetsbeskrivning med din! Låt dem förstå just din situation.

4) Ta kampen för ditt barn, din fru, din pappa eller din vän. Låt dem alltid känna sig älskade, betydelsefulla och värdefulla hur dumma lagarna än blir.

Annons
Annons