Svenskhet är inte statisk

Men kristen identitet är aldrig ett sentimentalt tillbaka- blickande.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Sveriges radios P1 sände på nationaldagen ett specialgjort ”Människor och tro” med rubriken ”Nationen och religionen.” Man förstås ställa sig frågan om man har styrt in diskussionen redan från början genom att anta att religion och nationalism hör ihop.

Själv tycker jag dock – efter att ha följt frågor om nationalism och religion i flera europeiska länder – att det är hög tid att diskutera förhållandet mellan religion och nationalistiska byggen. I Nederländerna poserar högerextrema partiledaren Geert Wilders gärna framför kyrkor, och här hemma försöker Sverigedemokraterna marknadsföra sig som ett kyrkovänligt parti.

”Människor och tro” bjöd på en intressant diskussion. Historikern Dick Harrison berättade om avsaknaden av frontalkrock mellan stat och kyrka i Sverige. I flera latinska länder var det just kampen mot kyrkan som definierade nationen. Här hos oss har samhället i stället präglats av en omfattande maktförskjutning från organisationer till individen – och ett resultat är privatreligiositet. Svenska kyrkan har, menade han, omfamnat denna utveckling, då man i grunden tycker att det är bra att individer tar egen ställning.

Efter denna tillbakablick blev det så dags för en mer dagsaktuell debatt, där Sverigedemokraternas Julia Kronlid bland annat talade om vikten av att skolavslutningar hålls i kyrkor, och menade att kyrkan bör få en särställning i svenskt samhälle – medan Sara Duarte från Expo påpekade att den redan har en särställning. Någonstans i mitten av denna till en början lite lama diskussion, ställde så Dick Harrison en fråga till Julia Kronlid. Han undrade om hon tyckte att den utveckling som han tidigare beskrivit var positiv, eller om SD önskade sig tillbaka till det tidigare förhållandet mellan stat, kyrka och individ.

”Hon förstår inte frågan”, sa jag till mig själv. Sekunden efteråt sade Julia Kronlid: ”Jag förstår inte hur du menar.”

I blixtbelysning såg vi här det jätteproblem som infinner sig i snart sagt varje debatt där SD finns med. Ena delen av diskussionen förs på ett abstrakt plan, där man talar om strukturer – den andra delen av diskussionen handlar om enkla, konkret upplevda saker som skolavslutningar. Dialogen uteblir, det är som att det lyser en röd lampa: ”no connection”. Ska man då ge upp försöken att debattera? Absolut inte.

Det är däremot av yttersta vikt att inte minst kyrko­folket analyserar vad som kan dölja sig bakom skenbart enkla budskap. Det kan låta trevligt när SD säger att man värnar om kyrkan. När Kronlid pressades och fick frågan förklarad för sig, kröp det dock till slut fram: SD vill vrida klockan tillbaka.

Men kristen identitet är aldrig, som bland andra den kloke Wilfrid Stinissen ofta påpekar i sina böcker, ett sentimentalt tillbakablickande. Inte heller svenskhet är något statiskt. Tack Sveriges Radio för detta viktiga program, som förgyllde en gråmulen nationaldag!

Kampanjen Afrika svälter!
Annons
Annons
Annons
Annons