Vildvuxna väckelserörelser förändrade världen

När väckelserörelserna drog fram omformade de samhället. Dagens recensent Håkan Arenius har läst boken Ostädade väckelser och menar att vi har mycket att lära av de religiösa entusiaster som gått före.

Titel: Ostädade väckelser – Modernitetens förtrupper

Författare: Sune Fahlgren, Joel Halldorf, Erik Sidenvall och Cecilia Wejryd (Red.)

Förlag: Makadam (328 sidor)

Genre: Väckelse- och missionshistoria

Demokratin och moderniteten har i traditionell historieforskning ofta framställts som resultatet av bildade kulturpersoners rationella agerande i Upplysningens anda. Men nu vidgas forskningen, inte minst genom insatser av ”väckelserörelsens barnbarnsbarn”, och den visar att det snarare var religiösa entusiaster än rationella kulturknuttar som banade väg för moderniteten.

Boken Ostädade väckelser ger exempel på hur de vildvuxna rörelser som samtiden hade svårast för blev en sorts modernitetens experimentverkstäder som förändrade historien: det ”ostädade” var en förutsättning för förändring. Exemplen handlar om Jerusalemfararna från Nås och Chicago, om kvinnorörelser, abolitionister, evangelister, missionärer, Hoofianister, Haugianer, Herrnhutare, frälsningssoldater och exalterade entusiaster.

Forskningen har, som så ofta, skett i stuprör. Individers och rörelsers historia har skrivits, men i de studier som redovisas här berikas ofta historia och teologi av andra forskningsområden. Bidragen kretsar kring 250 omtumlande år mellan 1700- och 1900-talen då Sverige gick från att vara en religiös enhetsstat till en modern, individualistisk och sekulär nation. Ångmaskinen förenklade resandet, städerna växte, industrier etablerades och en ny sorts statlig byråkrati tog form.

De ”ostädade” väckelserörelserna bidrog verksamt till förändringarna genom att röra om i könsroller och hierarkier. När väckelsens pionjärer, kvinnor som män, svarat ja på Guds kallelse till omvändelse och tjänst fick de mod att trotsa etablerade auktoriteter och kräva samvetsfrihet. De skapade därmed rum där var och en kunde tala fritt och forma och dokumentera en ny grupptillhörighet. Så lade de grunden till ett oberoende civilt samhälle med religions- och yttrandefrihet för alla medborgare.

I sin samtid uppfattades dessa pionjärer som samhällsomstörtare. De hånades, trakasserades och fick lagens strängaste straff. Men de höll ut i bön, frimodiga vittnesbörd och tjänst för sin nästa. Övertygelsen om tidens knapphet gjorde också att olika syn i lärofrågor som dop och nattvard inte tilläts stå i vägen för uppdraget.

Men snart ville såväl det omgivande samhället som ordningsmän inom rörelserna själva offra radikaliteten för respektabiliteten. I takt med att så sker går medlemstal och samhällspåverkan kräftgång.

Rätt förstått kan de “ostädade” grupper som de här forskarna lyfter fram visa sig erbjuda avgörande nycklar till den förändring som väckelsens arvtagare i dag så ivrigt söker.

—  Håkan Arenius, bokrecensent

Kanske är det också så att en seriös forskning inte kan komma till stånd förrän det glödande arvet har svalnat tillräckligt för att kunna sorteras in i lådor och fack? Så svalt att det vare sig omformar människor eller samhällen längre. Men rätt förstått kan de ”ostädade” grupper som de här forskarna lyfter fram visa sig erbjuda avgörande nycklar till den förändring som väckelsens arvtagare i dag så ivrigt söker. Pionjärernas framgångsrecept värktes fram i tider som liknade vår egen och här finns mycket att hämta för en kristenhet på återtåg.

Ostädade väckelser är en fascinerande, kunskapsmättad och ögonöppnande läsning. Den är en pedagogisk och språklig berg- och dalbana, ofta en bladvändare (men ibland ett sömnpiller).

Om detta må ni berätta, pastorer och präster, konfaledare och andra. Av detta må ni lära, ni som vill leda landet nu när demokratin utmanas. Denna läxa må ni göra, ni som forskar om demokrati och modernitet - här kan ännu många skatter grävas fram.

[ Väckelsen i Vigeland, Norge - över tusen på bönemötena ]