Brassbanden redo för förnyelse

För 60 år sedan fanns det brassband i var och varannan församling. Men i dag hörs den blåsmusiken alltmer sällan i kyrkan. Konferensen Pingstbrass 2017 i Göteborg visade på de stora utmaningarna, men också viljan att förnyas.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Göteborg. Det blir många kära återseenden när brasskonferensen inleds i Smyrnakyrkan i Göteborg. Människor som bor på olika orter i Sverige, men som förenas av brassmusiken, hälsar varmt på varandra och börjar genast prata om gemensamma bekanta och om brassmusikens storhetstid, den som inträffade runt mitten av förra seklet.

– Vi hade hundratals brassband bara i pingströrelsen under glansperioden.

Det säger Alf-Göran Waldenvik, ordförande i Pingströrelsens brassband, och en person som verkar känna de flesta på konferensen. Själv har han spelat brassmusik i 60 år, och han är fortfarande aktiv, nu som dirigent i anrika Tibro brass. Han har fått följa utvecklingen där det blivit allt svårare att rekrytera musiker.

– Det är på ett sätt naturligt att det blir färre. Det är allt färre ungdomar som spelar blåsinstrument, de satsar på piano, trummor och gitarr i stället, säger han.

Men han tror på en framtid. Både på riksnivå och på lokal nivå sker i dag alltfler samarbeten med brassband inom Equmeniakyrkan och Frälsningsarmén, något som han tycker är mycket positivt. Där finns också inspiration att hämta till förnyelse.

– Vi måste vara med i den tid som är, vi kan inte hävda att vi ska göra som vi alltid har gjort. Om vi är beredda att förändras så tror jag att vi fortfarande har en roll i församlingen. För den stämning man kan skapa med ett brassband, det är inte mycket som slår det, säger han.

När övningen startar under fredagskvällen är det ett 40-tal blåsare som deltar under ledning av dirigenten David Glänneskog. Snart spelar man igenom klassiker som Amazing Grace, men också nyskrivet material. Medelåldern är hög och de allra flesta är män, men här finns också några yngre män och kvinnor.

En av de yngsta är Mikael Hermansson, som också leder konferensen. Han är aktiv i Smyrna brass, som är ett livaktigt brassband där den traditionella brassmusiken kombineras med modern lovsångsmusik.

– I dag är det mycket pop i samhället, det är det folk lyssnar på. Vi kan inte bara spela musik från Segertoner och marscher, då blir vi bara ett exotiskt inslag i gudstjänsten. Vi måste anpassa oss och visa att brassmusik kan vara lovsång. Sedan är brass också bra på att spela vackra hymner, det är också viktigt att förstärka för framtiden, säger Mikael.

Men är det inte tråkigt om all musik följer lovsångsmallen?

– Självklart ska man kunna bryta av från den, och jag tycker att det som orkestrar gör bra ska få vara kvar. Men lovsången fyller en viktig funktion då många kan sjunga med. Därför har vi anpassat oss till att spela mycket lovsång, för att vi ska bli en integrerad del av gudstjänsten, säger han.

Det har blivit söndag förmiddag och avslutning av konferensen under förmiddagsgudstjänsten. Musikerna är nu alla enhetligt klädda i svart och sitter i halvcirklar på det stora podiet i Smyrnakyrkan. Det första stycket de framför heter Soul winners, som är helt instrumentalt men ändå tydligt kristet.

Är det detta som är ett viktigt bidrag från brassmusiken, att låta instrumentalmusik få utrymme under gudstjänsten? Henrik Glänneskog, som leder Smyrna Brass, tycker det.

– Jag tycker den ordlösa musiken har en viktig plats. Det är musik som är en hjälp för hjärtat att möta Gud direkt, utan ord och tankar emellan, säger han.

Han menar att brassband kan kombinera modern lovsångsmusik och instrumentalmusik.

– Vi måste vara beredda på att förändras. Men jag tycker det vore synd om den instrumentala musiken helt skulle försvinna, säger han.

Möter ni som spelar brassmusik fördomar kring er musik?

– Jag tror mer att sådana tankar lever kvar hos oss som spelar än hos dem som lyssnar. Yngre har inga förutfattade meningar om brass, för de känner inte till det. De tycker bara att det blir väldigt häftigt när vi deltar i lovsångsmusiken, säger han.

Vad är det viktigaste för att brassmusiken ska kunna leva kvar inom Pingst?

– Vi måste alltid ha en tydlig andlig grund, annars kommer det att ebba ut. Det är det absolut viktigaste. Sedan behöver vi också goda musikaliska ledare så att vi nå ut och väcka intresse.

Brass i pingströrelsen

Både Svenska missionsförbundet och Frälsningsarmén har varit pionjärer vad gäller blåsmusik i kyrkan. Inom pingströrelsen startade den första orkestern i Filadelfia i Stockholm 1928.

Den första konferensen för orkesterledare i pingströrelsen hölls i Stockholm 1949. Under 1950-talet ökade sedan antalet brassband markant. I dag finns ungefär 25 brassband inom pingströrelsen, och man behöver inte vara orkesterledare för att delta i konferensen.

Annons
Annons
Annons
Annons