Daniel Alm om Libris antologi om homosexualitet

Med anledning av Libris nyutgivna böcker om homosexualitet och frikyrka kommer Dagen under veckan att publicera en serie kulturdebattartiklar i ämnet. Först ut är pingstledaren Daniel Alm, som läst antologin ”Välkomna varandra!”.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Hösten 2017 innebär ett skifte för bokförlaget Libris. Man tar tydlig ställning i frågan om bejakande av homosexuella relationer inom frikyrkan. Det är på många sätt ett viktigt samtal man vill bidra till och det finns också homosexuella som blivit illa behandlade i såväl samhälle som kyrka, inför detta behöver vi vara ödmjuka och lyssnande.

Vi är inte fullkomliga i vår förkunnelse och kultur men jag är ändå övertygad att våra församlingar gör sitt bästa för att välkomna alla människor till gemenskap. I denna artikel kommenterar jag innehållet i antologin ”Välkomna varandra!”.

Läs också: Bokförlaget vill väcka debatt om homosexualitet med nya böcker
 

Enligt mig tar Libris en risk med sitt vägval att ta ensidig ställning i en känslig fråga man vet har olika tolkningsmöjligheter. Libris agerar genom att ge ut två böcker, en självbiografi och en antologi och man gör det utan föregående process och förankring hos oss som en av ägarrörelserna till förlaget, vi informeras några veckor före publicering av antologin.

I samtidsdebatten förs resonemanget mest utifrån individens sexualitet. Den bibliska referensramen däremot, för resonemanget mera utifrån äktenskapets varande eller icke varande för individen, med tydlig koppling till familjebildandet. I detta ligger skärningslinjen för dagens kristna och i detta uppstår ett skav. Jag ser inget behov att moralisera utifrån uppfattad normalitet, vi är alla i behov av nåd oavsett läggning.

Men jag tror det är riskfyllt att etikettera sexuell läggning och utlevnad utan en koppling till överlåtelse i relationer i den omfattning som görs i dag. Antologin, om än med annan intention, riskerar att bidra till fortsatt individualisering. Jag tror att vi tillsammans skulle behöva ge våra barn och ungdomar en större gemensamhetsvision om livets och sexualitetens innebörd.

Läs mer: Anton Lundholm skriver bok om att vara homosexuell i frikyrkan


Det jag saknar mest i antologin ”Välkomna varandra!” är en tolkning av den bibeltext där Jesus själv resonerar utifrån frågor om äktenskap och skilsmässa och i detta verkar undanta en del från äktenskapet. Effekten av att inte resonera om detta i antologin är att man minskar möjligheten att kunna se en positiv vision av livet även som ogift, oavsett äktenskapssyn. Björn Cedersjö citerar från Matteus 19 men just de verser där Jesus säger detta är exkluderade. Vi får ingen reflektion av Jesus egna ord att en del på grund av födsel, andra på grund av vad människor gjort med dem och ytterligare en del på grund av deras överlåtelse till himmelriket, inte kan tillgodogöra sig äktenskapet.

Här finns för det första ett angeläget och respektfullt resonemang att föra som öppnar för frågorna om medfödd eller förvärvad läggning och celibatet som ett möjligt livsval. Att vara ogift innebär inte uteslutning från ett helt och meningsfullt liv. Kan det vara så att livet som gift såväl som ogift är en gåva? Är inte det ett samtal vi skulle våga föra i en tid där den utlevda sexualiteten värderas så högt? Det borde vara intressant även för den som ser äktenskapet möjligt för trogna samkönade relationer.

Paulus för ett liknande resonemang i 1 Korinthierbrevet 7:1–7 när han skriver att var och en har fått sin gåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat. Kanske vi skulle våga lyfta på locket för ett samtal om sublimerad könsdrift, vilket till exempel Stanley Jones skrivit om med bakgrund i Sigmund Freuds teser. I detta perspektiv kan den sexuella driften också omvandlas till kreativitet och tjänande.

Jag saknar en positiv reflektion över det ogifta livet men tycker däremot att Cedersjö har ett viktigt medskick att denna debatt om homosexualitet inte nödvändigtvis måste handla om trohet till Bibeln utan om dess tolkning. Jag vill inte tillmäta de som har en annan uppfattning i frågan mindre respekt för bibelordet än vad jag har, även om jag menar att frågan om bibeltrohet är central. Jag hoppas också att de som har en annan uppfattning än mig inte tillmäter mig att sätta dogmen före människan, även respekten för människan måste finnas.

Jag sammanfattar inte evangeliet som Niclas Öjebrandt med att ”Gud är bra för dig” eller som Robert Eriksson med att Gud inte finns i en vertikal struktur över oss utan bara med oss. Deras perspektiv har värden men det är också viktigt att leva med en gudscentrerad människosyn där varje person ytterst sett är skapad för att ära Gud. Friheten i tillbedjan värderas då högre än den personliga valfriheten att exempelvis utöva sexualiteten.

Läs också: Kristna ledare reagerar på Libris böcker om homosexualitet
 

Antologin innehåller en del värdefulla reflektioner för att processa hur vi som församlingar kan växa i vårt välkomnande av alla människor. Detta välkomnande måste nå längre än till tolerans, vi behöver se vårt bristfälliga mottagande och förmedlande av Guds kärlek som Thomas Erlandsen skriver. Det finns en diskussion att föra om medlemskap och om kopplingen medlemskap och förtroendeuppdrag i en församling som Camenius Wikberg lyfter. Jag tror också som Emma Audas och Patrik Hagman att kyrkan behöver de homosexuella. Lisa Arlbrandt har en poäng när hon vill ge frågan internationella perspektiv och jag sörjer den hets mot homosexuella som skett i många länder.

Antologin tar upp viktiga frågor där respektfull bearbetning behövs. Jag hör ett rop av smärta i antologin, ett rop att ta på största allvar och bemöta med respekt. Vi måste försvara och försöka hjälpa människor även om vi inte i allt skulle vara överens.

Sammanfattning: Övertygelsen att två män eller två kvinnor inte kan ingå äktenskap i biblisk mening som vi uppfattar den, är en av många kristna rörelser och samfund godkänd, icke diskriminerande bibeltolkning. Det är också så svensk lagstiftning fungerar i dag som inte villkorat vigselrätten genom att ställa krav på samfunden att viga samkönade par.

Vi respekterar att andra har en annan hållning men pingströrelsens vigselförrättare viger en man och en kvinna samman i äktenskapet. Detta bottnar i en bibeltolkning och övertygelse om samlivet, i vilken vi i all vår begränsning inte hittat utrymme till en annorlunda hållning. Vi samtalar gärna om en fördjupad människo- och församlingssyn men är inte beredda till en förändrad äktenskapssyn.

Vi vill vara välkomnande i relation till alla människor, inklusive homosexuella. Generositeten i våra församlingar är enligt mig stor. Men man får aldrig glömma att den kristna kyrkan primärt bjuder in till gemenskap med frälsaren och att det i detta finns moment av omvändelse för oss alla, därför finns det också övertygelser i gemenskapen. Övertygelse och respekt måste kunna samexistera, tydlighet och generositet kännetecknar en kyrka präglad av evangeliet.

Daniel Alm, föreståndare för Pingst FFS
 

Läs mer:  Elisabeth Sandlund: Vägledning – ja. Omprövning – nej

Debattserie

  • Med anledning av Libris nyutgivna böcker om homosexualitet och frikyrka kommer Dagen under veckan att publicera en serie kulturdebattartiklar i ämnet.

Rösta på årets förebild!

Rösta på årets förebild!

  • Micael Grenholm, arbetar ideellt bland tiggare, genom sin organisation Stefanushjälpen.

  • Eivor Nordin, har i 25 år sytt och stickat babykläder till nyblivna mödrar världen över.

  • Kenneth Skoogh, har arrangerat populära hockeyläger där många unga spelare fått höra om Jesus.

  • Mariella Issa, samlar in pengar och hjälper barn, äldre och änkor på plats i det krigsdrabbade Syrien.

Klicka på bilderna för att läsa mer om respektive kandidat.
Annons
Annons
Kyrkomötet
Annons
Annons