De drömmer om sånger som förenar

Göteborg. Musikern och tonsättaren Magnus Brengesjö brinner för gudstjänstmusiken. Märtha-Greta Halldorf brinner för det poetiska ordet. Tillsammans har de gjort en skiva och ett nothäfte med 20 nya sånger för gudstjänstbruk.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Märtha-Greta är Magnus svärmor. Det skiljer 33 år på dem. Deras samarbete gestaltar en gemensam dröm, att musiken i kyrkan ska få vara generationsöverskridande. Eller kanske snarare en samlande kraft som för olika åldrar samman. Men också att sångerna som sjungs ska ha poetisk bärkraft och spegla hela livet, även det som är fult eller gör ont.

Själva skivan, ”På starka örnavingar”, är ett budgetprojekt som blev klart redan i höstas. Men investeringen har varit des­to större när det gäller hjärta och engagemang. Samtliga texter på skivan är skrivna av Märtha-Greta Halldorf och musiken är gjord av Magnus Brengesjö. Båda brinner de för sin respektive kärlek. Orden och tonerna.

Skulle man sätta en etikett på musiken ligger begreppet läsarsånger närmast till hands, även om det ibland låter lite poppigare än så. Melodierna präglas av enkelhet och strävan att de ska vara lätta att sjunga. Texterna flödar av poetiska bilder och innerlig gudslängtan. Flera av dem kunde lika gärna varit skrivna för fyra, fem decennier sedan, men åtminstone melodierna är relativt färska.

Det var när Magnus hade varit ihop ett tag med Sara, som han nu är gift med, som han upptäckte att hans blivande svärmor också var en konstnärssjäl. Det dröjde inte länge innan de fann varandra i skapandet.

– Jag hade ett par texter när jag träffade Magnus och jag tänkte att han är nog bra på att tonsätta. Och det var han ju. Efter några år kom den där melodin som stämde så bra för mig, ”På starka örnavingar”, och det är ju också namnet på själva boken, berättar Märtha-Greta Halldorf när vi möts alla tre i hennes hem, en gemytlig lägenhet i samma fastighet som Smyrnakyrkan i Göteborg.

Hemmet dignar av föremål som avslöjar att Märtha-Greta och hennes man Daniel tillbringat många år på missionsfältet i Afrika, men också av böcker. I detta hem lever läsare – i ordets båda bemärkelser.

Att skriva är något som Märtha-Greta ägnat sig åt hela sitt liv. Särskilt dikter. Det började redan när hon var barn, mycket naturlyrik.

– Jag såg skönheten och så skrev jag. Jag satt vid köksbordet och mamma läste och förundrades. Så skickade jag in till radioprogrammet ”Barnens brevlåda” och Farbror Sven han läste. Hela byn förundrades. Lärarna i skolan var jättesnälla, jag fick skriva och måla. Måla var också mitt stora intresse, men det har jag inte utvecklat på samma sätt, förklarar Märtha-Greta.

Men skrivit har hon gjort. I tid och otid. Orden har varit ett måste.

– Det kommer ju av sig själv, några rader. Och då måste man passa på i det ögonblicket. Då kan inga barn komma och säga: ”Mamma, jag behöver det, jag behöver detta!” ”Lugna ner dig! Jag ska bara skriva färdigt så kommer jag!”

Ständigt har hon haft en anteckningsbok till hands. Eller ett löst papper. Eller en tidning att skriva på. Numera fångar hon gärna orden med sin Ipad. Dikter och annat.

– Jag vill gärna skriva ner hur jag tänker och vad jag tycker. Jag vaknar på morgonen, ligger och funderar på en sak och går upp och skriver ner det innan jag gör någonting annat.

Hennes måg är också besatt av att uttrycka sig kreativt.

– Jag känner ju igen mycket av det du beskriver, Märtha-Greta, om ditt förhållande till skrivandet och att uttrycka sig i det skrivna. För mig är det samma sak i musiken. Det har varit så sedan jag var väldigt liten, berättar Magnus som föddes in i en familj där alla sju barnen och föräldrarna musicerade.

Han älskar orden, men respekten för skrivandet hindrar honom att uppleva samma lekfullhet med pennan som han känner vid pianot. Där flödar det för Magnus. Musiken är hans naturliga element.

Men det skulle inte bli några tonsättningar förrän Magnus hamnade i en utbränningskris.

– När livet snurrar på och man ska förverkliga sig själv och klara studier och allt, då har den kreativa känsligheten svårt att få plats, konstaterar han.

Magnus hade fyllt 40. Glömt bort hur man säger nej. Börjat tappa i minnet och fick även andra klassiska utbrändhetssymptom. Blev sjukskriven. När han försökte komma tillbaka satte en läkare stopp och sjukskrev honom fyra veckor till.

– Där nånstans kom sången. Inte bara dina sånger, Märtha-Greta, utan själen började över huvud taget sjunga om livet. Det har blivit väldigt många sånger sedan dess. Jag tror jag är uppe i 150 sånger och jag vill aldrig att flödet ska sluta.

Magnus upplevde hur Märtha-Gretas texter började tala till honom och hur melodierna rann till utan ansträngning.

– Den första sången, ”På starka örnavingar”, tror jag att jag gjorde på en kvart, tjugo minuter.

Redan tidigt i livet visste Magnus vad han ville bli. Församlingsmusiker. Han studerade två år på Brommaskolan i Stockholm, men arbetsmarknaden i frikyrkan var en stor besvikelse så han valde att bli lärare i stället. Men i sin hemförsamling, Pingstkyrkan i Mullsjö, är han aktiv i musiklivet.

– I församlingssången som jag växte upp med är sångerna ett uttryck för hela livet. Det är inte bara lovsånger, utan det är arbetssånger. Kampsånger. Klagovisor. Och det är det jag hittar när jag läser Bibeln.

Magnus börjar bläddra i pingströrelsens sångbok Segertoner.

– Från 675 till 695. Det är 21 sånger som går under rubriken lovsång. Vad är allt det här då? frågar han retoriskt och visar på den överlägset tjockaste delen av sångboken.

– Om vi ska hamna i verklig lovsång måste vi ju ta oss igenom de här sidorna. Vi kan inte hoppa den biten!

– Det ligger väldigt mycket i det du säger, instämmer Märtha-Greta.

Själv saknar hon poesin i den moderna lovsången och när jag ber henne uttrycka sin känsla använder hon ordet ”stereotypt”. Magnus tycker att musiken som görs i kyrkan nu har blivit mer avancerad och därmed lite svårare att sjunga.

– Musiken är lite svårare och texterna är alldeles för banala. Jag upplever att det var tvärtom i den gamla sångtraditionen. Då tog man ju melodier från folkmusiken, sånt som når in hos människor. Det är mitt fokus: vad är folkligt? Inte vad jag gillar. Skulle jag spela min musik då skulle högst tre, fyra sitta kvar på gudstjänsterna, säger Magnus och skrattar.

Både han och Märtha-Greta hoppas att de med sina sånger dragit sitt strå till stacken för att göra tron mer attraktiv. Den här veckan åker dessutom Märtha-Greta och hennes man ner till Kongo för att ge överskottet av projektet till dr Denis Mugkwege och arbetet på Panzisjuk­huset, drygt 20 000 kronor.

Brengesjö & Halldorf

Magnus Brengesjö

Ålder: 45 år.

Bor: I föräldra­hemmet i Mullsjö.

Familj: Hustrun Sara, två döttrar och en son.

Gör: Musik- och svenskalärare.

Märtha-Greta Halldorf

Ålder: 78 år.

Bor: Lägenhet i centrala Göteborg.

Familj: Gift med Daniel, fem barn, nio barnbarn.

Är: Lycklig pensionär som älskar poesi och att skriva.

95300.jpg
Annons
Annons
Annons
Annons