”Den okände Jesus” gör inte den verklige Jesus rättvisa

Han är världshistoriens mest inflytelserika person. Inte konstigt då att nya böcker om Jesus ständigt skrivs. Den senaste i raden på svenska är ”Den okände Jesus” av Cecilia Wassén och Tobias Hägerland, en bok med den provocerande underrubriken: berättelsen om en profet som misslyckades.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Cecilia Wassén­, Tobias­ Hägerland

­”Den okände Jesus – berättelsen om en profet som misslyckades”

(Bokförlaget Langenskiöld)

Författarna svarar: Forskning och tro motsatser?

Pedagogiskt och lättläst introducerar författarna, som är docenter i Nya testamentets exegetik­, frågorna om den historiske Jesus. Ändå är det med växande frustation jag tar mig igenom boken.

Trots pretentiösa ambitioner i förordet om ”många års forskning”, dialog med ”otaliga forskare i andra länder” och att boken är ”grundad i aktuell och pågående internationell forskning” är det en ensidig presentation som ges. De senaste decenniernas nyorientering inom Jesusforskningen – på engelska­ ofta kallad ”the third quest for the historical Jesus” – berörs inte alls. Välkända Jesus-forskare som James Dunn, N T Wright, Richard Bauckham, Larry Hurtado, Craig Evans, Samuel Byrskog med flera ignoreras­; de bjuds inte ens in till dialog.

Utgångspunkten för boken är vad författarna kallar ”en vetenskaplig syn på världen”, som utesluter allt som är ”naturvetenskapligt omöjligt”. Alla skeenden i historien förklaras ”som verkan av en känd inomvärldslig orsak”. Denna filosofiska utgångspunkt innebär att de redan i utgångspunkten,­ innan forskningsarbetet ens har påbörjats, avvisar inkarnationen, jungfrufödelsen, underverken­ och uppståndelsen. Perspektivet är uteslutande inomvärldsligt.

Boken igenom kopplas vetenskaplig metod samman med en naturalistisk eller deistisk världsbild – som om det vore de enda möjligheterna. Den teistiska världsbilden, som bejakar både tillvarons regelbundenhet och Guds möjlighet att agera i sin egen skapelse, är ute ur leken från början.

Här finns en påtaglig ironi. Det var utifrån den teistiska världsbilden som den moderna naturvetenskapen växte fram – och nu hänvisar man till just naturvetenskapen för att utesluta samma teistiska världsbild!

Boken ger bra bakgrundsteckningar och innehåller mycket sakkunskap till den kultur Jesus verkade i. Men när det gäller de konkreta historiska­ resonemangen slirar­ det. De önskar behandla evan­gelierna ”precis som vi gör med annan antik litteratur”, men särbehandlar ändå gång på gång evangelierna negativt. När ett evangelium är ensam om en uppgift blir det skäl att inte sätta tilltro till uppgiften, något som inte sker med uppgifter som enbart finns hos exempelvis den judiske historieskrivaren Josefus.

Argument från tystnaden används­ återkommande: ”Varken Markus eller Johannes tar upp Jesus födelse och de känner inte till att Jesus skulle ha kommit till genom den heliga anden.” Påståendet saknar logik. Av det faktum att Markus­ och Johannes inte nämner Jesu övernaturliga tillkomst följer inte att de saknar kunskap om den.

Frågan om Jesu läskunnighet behandlas på samma ologiska sätt. Utifrån bedömningar att bara tio procent av befolkningen kunde läsa, drar författarna slutsatsen att det är ”mycket osäkert om Jesus kunde läsa”. Men det följer inte några slutsatser alls om en individ utifrån generell statistik. I stället behöver man se om det finns uppgifter i källmaterialet om just den personen.

Evangelierna är tydliga: Jesu läste och han debatterade med sin samtid och utmanade dem med frågan: Har ni inte läst?

Meningslösa är spekulationerna kring frågan om Jesus som gift: ”att han däremot en gång skulle varit gift och sedermera förlorat sin fru i barnsäng är fullt teoretiskt möjligt” konstaterar författarna. Det är sant. Nästan vad som helst är teoretiskt möjligt; kanske Jesus besökte våra dagars Berlin i sin ungdom? I historiska studier är det källmaterialet – inte de teoretiska möjligheterna – som ska styra.

Frågan om Jesu identitet beskrivs som en långsam utvecklingsprocess, där det varken hos Jesus eller hans lärjungar fanns någon tanke på gudomlighet. Fokus­ låg inte på Jesu person, utan på riket som nu skulle komma. Tron på Jesu gudom ses i stället som något som gradvis växte fram senare hos de kristus­troende, ”långt efter Jesu död”.

Ingen diskussion förs om den nya Jesus-forskningen som tvärtom hävdar att föreställningen om Jesus som Gud bröt igenom tidigt och plötsligt.

Bokens huvudpoäng är att beskriva Jesus som en misslyckad profet. Han trodde att Guds rike genom hans verksamhet skulle bryta igenom. Gud skulle­ ingripa­ övernaturligt och befria Israel. Men ingenting av det skedde; i stället avrättades Jesus utan att Gud agerade. Därmed var Jesu mission ett fiasko, inte bara för honom själv utan också för hans lärjungar. De hade satsat allt på Jesus.

Som ett sätt att hantera den egna besvikelsen och kunna fortsätta den väg man valt växte­ tron på uppståndelsen fram; tänk om allt ändå inte är slut?! Så ges ”mötena” med den uppståndne en psykologisk förklaring. De är subjektiva visioner som befriar lärjungarna från besvikelse. Intressant nog hoppar författarna över frågan om Paulus: vad var det för besvikelse han hanterade?

Rekonstruktionen av Jesu liv, död och uppståndelse bygger på en kraftig sovring av det historiska materialet. Precis som liknande rekonstruktioner under 1800- och 1900-talet präglas ”Den okände Jesus” av svårigheten att göra Jesus rättvisa.

När bilden är färdig undrar man: Har vi kommit sanningen närmare till varför Jesu person skapade sådan hängivenhet hos sina efterföljare – och sådant motstånd hos andra? Till varför han brutalt avrättades? Eller till varför hans rörelse växte så ostoppbart och glädjefyllt efter hans död? Jag tycker inte det. Det finns andra böcker som lägger det historiska pusslet på ett mer övertygande sätt.

Jag känner ingen av författarna, men vet att Hägerland identifierar sig själv som katolik. Igen slås jag av det fenomen jag mött så många gånger bland teologiskt liberala protestanter:

I en del av sitt liv hänger man sig åt att plocka isär den kristna tron och förneka dess grundläggande beståndsdelar.

I en annan del av sitt liv fortsätter man att identifiera sig som kristen. Jag har aldrig förstått hur det går ihop. Om inkarnationen och uppståndelsen inte har skett finns det väl ingen anledning att vara kristen?

Stefan Gustavsson är generalsekreterare för Svenska evangeliska alliansen

Annons
Annons
sleepy
Intro

Gör enkla bibelquizet: Om vila / arbete

I söndagens evangelietext möter vi systrarna Marta och Maria som har lite olika syn på arbete – men vilka bibelhistorier kan du om arbete och vila?

Resultat

Gör enkla bibelquizet: Om vila / arbete

Korrekta svar: av

Annons
Annons