Humanism utgår från människan

”En person vars enda verktyg är en hammare kommer snart att se allt som spik” skrev psykologen Abraham Maslow i ett berömt citat. Det är svårt att låta bli att tänka på detta när man läser Dominik Terstrieps tankar om Humanisternas ceremoniverksamhet (Dagen 16 juli).

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Med den religiösa världsbilden som (omedveten?) utgångspunkt så gör existensen av sekulära ceremonier att – vips – även Humanisterna blir religiösa: en ”surrogatreligion” eller ”civilreligion”, som Terstriep kallar det.

I samma anda har det påståtts att icke-tro är detsamma som tro – som om frånvaro och närvaro vore samma sak. Och det rådde tydligen religiös väckelsestämning då det applåderades entusiastiskt vid Richard Dawkins besök i Sverige häromsistens – som om det vore religiöst att visa glädje och ge någon ett varmt välkomnande. Det krävs en väldigt ytlig betraktelse för att det här synsättet ska verka rimligt eftersom det i slutändan inte är något annat än ”guilt by association” (”Hitler var vegetarian, Svante är vegetarian, alltså är Svante nazist”).

Människor har ceremonier – inte sällan ritualiserade – för alla möjliga skeenden i livet. I Sverige firar många till exempel årsdagen av sin födsel varje år, gärna med tårta med ljus på som ska blåsas ut. Vi firar bytet av almanacka – nyår – med fyrverkerier, och årets längsta dag – midsommar – med att i gemenskap resa en blomsterprydd stång. Det här är inga religiösa begivenheter, trots den rituella formen.

Så varför skulle det vara något religiöst att föreslå och tillhandahålla alternativa former för de personliga högtider som statskyrkan några i hundra år dikterat formerna för? Det är sannerligen inga religiösa uppfinningar att födas, bilda familj och dö och det är sannerligen ingen religiös uppfinning att fira högtidsdagar. Det verkar i stället handla om något djupt allmänmänskligt.

Alternativa former på ceremonier behöver egentligen inte alls kopplas till Humanisterna. Den svenska högtidsboken är tänkt som allmän hjälp med en mängd olika förslag för den som söker form för sin ceremoni, ingen samling föreskrifter. Här verkar Terstriep helt missuppfattat bokens syfte, förmodligen för att han läst med religiösa skygglappar.

Det ligger för övrigt mycket intressant psykologi bakom strävan att försöka devalvera humanismen genom att smeta epitetet ”religion” på den. Om religionen verkligen vore en så högstående form av livsåskådning som anhängarna påstår borde man väl i stället vara väldigt noggrann med att påpeka att Humanisterna just inte är en religiös rörelse. Ser man inte hur man skjuter sig själv i foten?

Humanism är något väsensskilt från religion: en livsåskådning som utgår från människan, som ser de underbara och fruktansvärda konsekvenserna av att vi bara har varandra. Humanism är en livsåskådning som förpliktigar, som kräver eget ansvar. Ingen ”storpappa” kommer att ställa allt tillrätta; vi måste själva och tillsammans hantera vår existens.

Men vill ni ha en officiant för er ceremoni så kan Humanisterna tillhandahålla det också, med många olika förslag på alternativa former för att fira livets skiften. Livet är sannerligen värt att fira – särskilt om det är det enda vi har.

Patrik Lindenfors

Fakta:

Artikelförfattaren är forskare i biologisk och kulturell evolution vid Stockholms universitet och Humanist.

Annons
Utfrågningarna av partiledarna
Annons