John Sjögren fann sin kristna tro via kulturen

Författaren och kulturskribenten John Sjögren hittade tron via kulturen. Nu använder han kulturen för att peka på Jesus. I sin senaste bok utforskar han temat hemlängtan.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

När jag läser John Sjögrens essäbok ”Återställelsens glädje” drabbas jag av lätt existentiell svindel. Boken, som handlar om hemlängtan, både i den lilla, personliga berättelsen och i den stora frälsningsberättelsen, skildrar eviga frågor om minnet, tiden och rummet. John Sjögren känner igen sig i svindeln, men ser den enbart som positiv.

– Det är det som är kicken! Att utforska mysteriet och formulera det som ligger på gränsen mot det som inte går att formulera, säger han och lyser upp.

Vi möts på Dagens redaktion. John Sjögren, som de senaste åren blivit en kristen röst på några av Sveriges mest framträdande kultursidor, är på Stockholmsbesök för att delta i ett panelsamtal om tron i offentligheten. Men först ska vi prata uppväxt, hemlängtan och kultur.

John Sjögren är lågmäld och välformulerad och berättar att han drivs av en vilja att förstå. Han påpekar ödmjukt att ”Återställelsen glädje” är en essäbok och att essä betyder just försök. För John är skrivandet ett sätt att upptäcka saker som han inte visste att han hade tänkt, och han vill gärna att läsaren ska uppleva läsandet som ett samtal, något som författare och läsare gör tillsammans.

– Jag försöker skriva den typ av bok som jag själv hade velat läsa som 20-åring, när jag var som mest nyfiken på att utforska världen. Vilken typ av bok hade jag plockat upp?

Den 20-åriga John var kulturintresserad och längtade efter fördjupning. I dag är han katolik, men han kommer från en släkt av pingstvänner och talar varmt om vördnaden av Bibeln, Kristuskärleken och innerligheten som fanns i uppväxtförsamlingen. Trots det var det något som skavde i den tonåriga John. Han lämnade kyrkan, men hittade tillbaka till tron – via kulturen.

– Litteraturen, men även filmen, blev ingången till de stora existentiella frågorna. Filmen ”Spegeln” av Tarkovskij gjorde stort intryck på mig. Även om den är självbiografisk, upplevde jag en total igenkänning och kände ”det här är också mitt liv, det här är också jag.”

Att återskapa en förlorad barndom är ett klassiskt litterärt tema och i sin bok tar John Sjögren hjälp av Tarkovskij, men också av författarna Karl Ove Knausgård och Torgny Lindgren för att utröna vad det betyder. Temat hemlängtan har John burit på länge.

– Det slår an något i mitt eget liv. Ofta drabbas jag av en vemodig känsla över att tiden gått och inte kommer igen. Vad handlar det djupast om? Hemlängtan är ju också den stora kristna berättelsen, en berättelse om att förlora sitt hem, förlora paradiset och om att längta tillbaka för att allt ska bli bra igen.

När John Sjögren själv längtar tillbaka till barndomen, längtar han till lantliga Sturefors, strax utanför Linköping där barndomsåren var fulla av fantasi och lek och den närliggande skogen förvandlades till Fylke i ”Sagan om ringen”. I sin bok beskriver Sjögren hur det gudomliga i tillvaron blir tydligt genom barnets blick. Han kallar det för en sakramental livskänsla - en känsla att verkligheten är genomströmmad av helighet.

Är den här sakramentala livskänslan något som man kan öva upp?

– Det kristna livet med bönen och sakramenten är en övning i det. Gud uppenbarar sig konkret via fysiska ting och förmedlar sin nåd, kärlek och närvaro. Ibland upplever vi också epifanier, upplevelser av Guds närvaro. Ofta sker detta genom skönhetsupplevelser i konsten och musiken.

John Sjögren använder ord som epifani på ett ledigt sätt, men är inte översittande när han förklarar innebörden. Han talar lugnt och precist och jag känner igen tilltalet från boken. Läsarens intellekt underskattas inte, innehållet är filosofiskt, men ändå lättillgängligt.

Du skriver om upplevelser som får oss att erfara Gud och nämner många klassiska verk. Kan vi få sådana upplevelser även av en modern poplåt?

– Backstreet Boys är inte samma som Bach, men all musik har en skön struktur, en form som speglar ordningen som finns i skapelsen. Själv är jag väldigt förtjust i popmusik.

De senaste åren har John Sjögren blivit en uppskattad skribent i bland annat Svenska Dagbladet och förra påsken fick SvD-läsarna ta del av en krönika om Jesu verk på korset. Reaktionerna var överväldigande positiva och läsarmejlen strömmade in.

Hur skriver man om kristen tro för en sekulär publik?

– Ja, nu avslöjar jag min strategi här, säger John med ett skratt.

– Jag brukar alltid utgå från det sköna, det goda och det sanna, men de måste komma i rätt ordning. Ingen vill få sanningen slagen i huvudet och det goda tolkas ofta som moralism. I stället bör man börja med det sköna, att visa upp skönheten i Kristus. Skönheten kan man ju tolka som det godas och sannas attraktionskraft. Om man börjar med estetiken, kommer etiken av sig själv.

Hur tänker du kring att skriva om din tro offentligt?

– För mig har det blivit självklart. Om man ska skriva och göra det på riktigt, kan man bara skriva om det som verkligen engagerar en, det som kommer från hjärtat. Alla på en kultursida borde skriva om vad de tror på.

Du skriver frimodigt om Jesus. Har det alltid varit självklart?

– Det finns ingen motsättning mellan att vara kristocentrisk och universell. Kristus är ju Logos, Ordet genom vilket hela skapelsen blivit till. Så vägen till det allmänna går genom Kristus. Och allt som är gott, skönt och sant har en koppling till Kristus. Den kristna tron är inte exklusiv utan sann för alla människor. Man behöver inte skriva Jesus på näsan på folk, man kan låta människor upptäcka det själva.

John Sjögren är inte den enda som lyfter kristna perspektiv i de stora sekulära dagstidningarna. Han märker att det finns en ny öppenhet på redaktionerna.

– Ibland talar man om att vi lever i en postsekulär tid. Man har märkt att sekulariseringsteorin, tanken att ökad modernitet skulle leda till mindre religiositet, inte stämmer. Religionen lever envist kvar, så medierna måste ta upp det.

Det är uppenbart att John Sjögren har en ton som går hem, både hos kristna och hos agnostiker. När jag läser ”Återställelsens glädje” blir jag sugen på att vara kristen. Kanske är det tack vare att skönheten, som precis som John säger, drar oss mot det goda och det sanna. För honom är konsten och tron djupt sammanflätade.

– Det konstnärliga skapandet är det yttersta beviset på att vi är skapade till Guds avbild. Vi är skapade varelser ämnade att skapa.

Fakta: John Sjögren

Ålder: 34

Yrke: Författare, skribent och litteraturkritiker

Bor: Uppsala

Familj: Hustrun Liselotte

Aktuell: Med boken Återställelsens glädje, Artos förlag

Annons
Annons
Annons
Annons