Polska familjer räddade judar undan Förintelsen

Józef Ulma och hans hustru Wiktoria bodde i byn Markowa i Polen och hade sex barn. Den 24 mars 1944 blev hela familjen ihjälskjuten av tyska nazister, tillsammans med de åtta judar de gömt.
I en ny utställning berättas om familjen, och om de tusentals polacker som satte sina liv på spel för att gömma judar under kriget.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

I byn Markowa bodde under tiden­ för andra världskriget cirka 4 500 personer, däribland 30 judiska familjer. Markowa var en katolskt dominerad by. Józef Ulma var en aktiv medborgare i samhället, och verkade som ung i den lokala katolska ungdomsföreningen.

Józef var bonde, och utvecklade bland annat nya metoder för trädgårdsskötsel. Han var också en hängiven amatörfotograf.

År 1935 gifte han sig med Wiktoria, och de fick snabbt sex barn. Men så kom kriget, och ockupationen. År 1942 kom tyskarna till Markowa, och dödade de flesta av byns judar. Men några av judarna räddades – åtminstone ett tag.

På bilder som visas i den nu aktuella utställningen om familjen Ulma finns bilder på familjen. Det är familjebilder av samma typ som många av oss har hemma: små lintottar som sitter på en filt i gröngräset. Ett barn som badar i en trätunna. Bilder av en gravid hustru.

Men de här barnen blev aldrig vuxna. Och den gravida Wiktoria sköts till döds.

Då hade familjen Ulma gömt två judiska familjer i över ett år. Men natten till den 24 mars stormade tyskarna in i huset. Inför vittnen avrättade de först de åtta judar som var gömda hos familjen. Sedan sköt de alla i familjen Ulma: de sex barnen, Wiktoria – som var gravid i nionde månaden – och Józef.

Berättelsen om familjen Ulma är en berättelse om ett civilkurage av storartade mått. De visste redan när de erbjöd de två judiska familjerna Szall och Goldmann skydd, att de satte sina egna liv på spel.

– Det var verkligen farligt för dem. Polen var det enda land i Europa där det var belagt med dödsstraff att gömma eller hjälpa judar, berättar Polens ambassadör i Sverige, Wieslaw Tarka, som i tisdags invigde utställningen om familjen Ulma och museet i Markowa i katolska kyrkan S:ta Eugenia i Stockholm.

Utställningen är öppen för allmänheten och visas i kyrkans­ foajé. Här kan man läsa om familjen Ulma och alla de andra polacker som gömde judar under krigstiden. För familjen Ulma var inte ensam. Bara i provinsen Podkarpackie räddades mer än 2 900 judar tack vare att de gömdes av polska grannar och vänner.

Mer än 6 600 polacker har fått titeln ”Rättfärdiga bland folken” av Yad Vashem-institutet i Israel. Det är fler än från något annat land. Familjen Ulma fick utmärkelsen 1995, och 2008 började polska myndigheter planera för ett museum där man skulle berätta om familjen och också hedra alla andra polacker som heroiskt offrade livet för att hjälpa andra. Enligt Yad Vashem-institutet kan det ha funnits så många som 100 000 polacker som på olika sätt hjälpte eller räddade judar.

Det är viktigt att berätta om de modiga polacker som med risk för eget liv öppnade sina hem, menar ambassadören. Inte minst i dag, när nazister återigen marscherar på gatorna, som i Falun och i Göteborg.

– De vet inte vad hat kan leda till, säger han.

Utställningen berättar både om invånarna i byn Markowa och om det museum, som öppnade våren 2016 i byn. ”Samaritans from Markowa” (Samariter från Markowa) är en vandringsutställning, som tidigare har visats på Gotland. Polska ambassaden hoppas få visa den på fler platser runt om i landet.

– Vi vill att fler ska upptäcka museet i Markowa. Många känner till det judiska museet i Warszawa, men museet i Markowa är mindre känt.

I dag bor återigen runt 4 500 invånare i Markowa. Sjutton judar överlevde kriget, tack vare hjälp från byborna. Byns nya museum har rönt mycket uppmärksamhet internationellt för sin arkitektur, även om de stora besöksskarorna ännu inte hittat hit. Den genomtänkta arkitekturen berättar i sig en historia om minnen, och om enskilda människors mod och beslutsamhet när det gällde att trotsa mörkrets krafter.

– Den familj vi möter här visar ett vackert familjeliv. Jag tänker, att här är familjen det den är menad att vara: den är självutgivande och öppen, den tar emot och ger hjälp åt främlingar och människor i nöd. Så blir familjen en kärlekens skola, sa diakon Joakim Breding, som hälsade utställarna välkomna till S:ta Eugenia vid vernissagen.

Själv går jag från utställningen med en fråga ringande i huvudet. En fråga som ambassadör Tarka i sitt invigningstal riktade till publiken, och kanske särskilt till den grupp unga människor som fanns på plats:

– Frågan vi bör ställa oss är: hur hade vi gjort?

30

Så många judiska familjer levde i byn Markowa under andra världs- kriget.

Annons
Annons
Kristdemokraternas riksting
Annons
Annons