Robert Eriksson: Välkomna alla till frikyrkan – oavsett sexuell läggning

Med anledning av Libris böcker om homosexualitet och frikyrka publicerar Dagen under veckan en serie kulturdebattartiklar i ämnet. I dag skriver Robert Eriksson, föreståndare i Betlehemskyrkan i Göteborg och medförfattare till boken ”Välkomna varandra!”

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Det går att ta hela Bibeln på allvar och samtidigt välkomna homosexuella i församlingen. Precis som Petrus och andra genom den kristna historien har lärt sig, lär sig kyrkan alltmer vem Gud är och om Guds kärlek och inkludering, i ljuset av Jesu liv, död och uppståndelse.

Det finns, med Bibeln som grund, en enorm potential för församlingen att bli en plats där också homosexuella får uppleva befrielsen i en gemenskap som präglas av Guds kärlek.

Jag är uppvuxen i en frikyrklig miljö i Småland. Det är jag oändligt tacksam för. Jag mötte mycket kärlek och omsorg från ledare i kyrkans barn- och ungdomsarbete och fick tidigt chansen att ta plats som den jag är. Frågan om samkönade relationer och sexuella minoriteter fanns inte i mitt medvetande som ung. Först under sent 1990-tal började ämnet homosexualitet dyka upp som diskussionsämne inom frikyrkorna. I de sena tonåren blev min hållning densamma som min församlingsmiljö: traditionell. Jag såg allt annat än heterosexuella relationer som en synd ”för att Bibeln säger det”. 

Att Bibeln går att läsa på olika sätt anade jag inte. Jag kunde inte heller se att min övertygelse i praktiken innebar att andra fråntogs det jag tog för givet – att kunna bidra med både längtan och gåvor till församlingen. Genom många års bön och studier har jag genom Bibelns stora berättelse funnit att kyrkan har förtryckt en grupp människor utan grund. Och i dag känner jag stor sorg över det.

Läs också: Libris vill väcka debatt om homosexualitet med nya böcker
 

I takt med att tiden går förstår fler och fler hur livsavgörande frågan kring homosexualitet är. Det handlar nämligen om människors liv. När vi som kristna osynliggör eller på andra sätt håller homosexuella utanför våra kyrkor, när vi klandrar dem för vilka de är och när vi nekar dem vår och Guds välsignelse att leva i trogna livslånga relationer – då bidrar vi till svår ohälsa. Vi får människor att tvivla på att de är Guds avbild och Guds barn. Om vi sedan räknar in den drabbades föräldrar, släktingar, vänner, kolleger och grannar, förstår vi att otaliga människor berörs negativt av kyrkans utestängande.

Så länge undervisningen pågår om att ”homosexualitet är synd” trasas familjer sönder av kristna föräldrar som inte kan acceptera sina barn. Det finns människor som arbetat i år för att förtrycka sin sexuella identitet för att kunna passa in i en lokal församling. De har gift sig och försökt leva som heterosexuella. Det har fått tragiska konsekvenser. Ofta med depressioner som följd genom detta förträngande av sin identitet. Uppslitande skilsmässor har lämnat sår hos både partner och barn.

 

Läs mer: Daniel Alm om Libris antologi om homosexualitet

 

Något som blir tydligt när jag hör berättelser från alla dem som har stötts bort från kristna sammanhang är att deras längtan efter en kristen gemenskap där de kan leva ut sin tro många gånger är fortsatt stark. Men de har oftast inte fått möjlighet till en kristen grund för sin sexualitet, förutom för dem som har gåvan eller förmågan att leva i celibat. Och celibatet har dessutom inget naturligt sammanhang i frikyrkligheten annat än i enstaka kommuniteter. På så vis har vi lämnat människor sårbara och i ensamhet. När vi inte välkomnar homosexuella att leva i kärleksfulla och stabila relationer förpassar vi dem till ett liv i församlingen präglat av ensamhet, rädsla och oärlighet.

Hur har detta agerande kunnat fortgå genom större delen av kyrkohistorien?

Det är hög tid att välkomna varandra i församlingen. Vi måste alltså på riktigt se homosexuella som gåvor till församlingen. Sedan länge är de redan en del av församlingen. Men många är fortfarande anonyma, många är i periferin. Och många har lämnat gemenskapen.

Vi behöver tala om hur vi ser på Bibeln för att göra framsteg i denna livsavgörande fråga.

Läs mer: Anton Lundholm skriver om att vara homosexuell i frikyrkan
 

I Bibeln för Gud ett pågående samtal med människan och kommunicerar hela tiden på det sätt som människan kan förstå i en given kultur. Det är ett samtal där olika mänskliga röster bidrar till en alltmer tydlig bild av vem Gud är. En bild som uppenbaras till fullo i Jesus. Det är som om Guds kärlek vägleder människan i att ta del av sin egen natur, en älskande och välkomnande gemenskap: Fader, Son och Ande. Och i det pågående samtal som Bibeln visar på mellan Gud och människor utvecklas en allt större betoning på kärlek och inkludering.

Vi ser detta i Abrahams uppdrag att välsigna och i Guds uppmaning till Israels folk att vara till välsignelse för alla folk. Detta pågående samtal mellan Gud och människor blir också synligt genom de bud Guds folk får om att bry sig om de fattiga, änkorna och de faderlösa. Vidare syns det genom det friår som Gud förordar, genom profeternas uppmaning om rättvisa och i Jesu ständiga välkomnande av kvinnor.

Och efter Jesu uppståndelse konstaterar lärjungen Petrus förundrat: ”Gud gör inte skillnad på människor.” Det är den revolutionerande insikten att Gud kan tala till alla människor och att Gud älskar alla människor. De första kristna inser gradvis att evangeliet om Jesus är till för alla människor. Denna insikt behöver erövras i varje ny tid. Och det måste ske genom pågående samtal, väglett av Anden mitt i församlingen. Nu som då.

Efter Petrus insikt, kämpar den judiska gemenskapen med inkludering av hedningar. Vi kan läsa om det i Apostlagärningarnas femtonde kapitel. En avgörande sak i berättelsen är att gemenskapen förändras när hedningar inkluderas. Nu får gemenskapen en annorlunda förståelse av vad tron innebär. Så bör det vara också i dag, när vi inkluderar homosexuella. Då händer något med gemenskapen. Då förändras vårt sätt att tänka och leva tron. Gemenskapen berikas när fler perspektiv får plats. Vi blir fler som är bärare av evangeliet och Guds kärlek når till fler.

Den kristna församlingen kan aldrig kalla sig inkluderande om den inte kan stötta och hjälpa alla, även homosexuella, som vill leva i livslånga kärleksrelationer. Det räcker inte med tolerans. Tolerans är inte detsamma som den kärlek Jesus visade. Kärlek i Jesu anda kallar oss att gå bortom toleransen för att vilja samma sak för den andra som för oss själva. Den gyllene regeln kan vägleda oss här. ”Allt som vi vill att människor ska göra för oss, det ska vi också göra för dem.”

I boken ”Välkomna varandra!” (Libris förlag) är vi sexton författare, bland dem många pastorer och teologer, som vill skriva om hur vi nu och i framtiden kan och bör se på varandra som gåvor till församlingen. Som självklara delar av Kristi kropp. Det gäller alla grupper som lätt blir ”de andra”. Vi har funnit att ett sådant förhållningssätt är ett konkret sätt att leva ut Jesu budskap om att älska Gud och älska sin nästa. Vår önskan är att boken ska hjälpa enskilda kristna och församlingar till att omförhandla sin syn på samkönade relationer i en bejakande riktning.

Tänk att få se människor växa i sina relationer och finna sin plats i församlingens tjänst som vi är kallade till – oavsett läggning. Det kommer att ske, om vi välkomnar varandra.

Robert Eriksson, pastor och föreståndare i Betlehemskyrkan i Göteborg (Equmeniakyrkan), författare och musiker. Medförfattare till boken ”Välkomna varandra!”

Rösta på årets förebild!

Rösta på årets förebild!

  • Micael Grenholm, arbetar ideellt bland tiggare, genom sin organisation Stefanushjälpen.

  • Eivor Nordin, har i 25 år sytt och stickat babykläder till nyblivna mödrar världen över.

  • Kenneth Skoogh, har arrangerat populära hockeyläger där många unga spelare fått höra om Jesus.

  • Mariella Issa, samlar in pengar och hjälper barn, äldre och änkor på plats i det krigsdrabbade Syrien.

Klicka på bilderna för att läsa mer om respektive kandidat.
Annons
Annons
Kyrkohandboken
Annons
Annons