Tellbes bibelstudium ger fördjupning, tro och tröst

Vi är många som med hjärtat i halsgropen lyssnat till bibelstudier över Uppenbarelseboken. Undergången var omedelbart förestående – redan för ett halvsekel sedan. Teologen Mikael Tellbe har liknande erfarenheter från sin egen ungdom. Utan att tona ner allvaret ger hans utökade guide till Uppenbarelseboken en fördjupad bild av Johannes syner.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Mikael Tellbe: ”Lammet och odjuret” (Libris)

Till att börja med placerar Mikael Tellbe Bibelns sista bok i dess historiska sammanhang. Romarriket i det första århundradet efter Kristus präglades av en kejsarmakt som krävde medborgarnas hundraprocentiga lojalitet. För den kristna minoriteten var det otänkbart att tillbe kejsaren, något som kostade många Jesusvänner livet. Uppenbarelsebokens författare var själv förvisad till Patmos för sin tros skull. Det är möjligt att han liksom många andra fångar på ön dömts till straffarbete i gruvorna.

Som så mycket av Nya testamentet är också Johannes uppenbarelser förankrade i Gamla testamentet och dess bildspråk. De fungerar bland annat som ett kodat meddelande till samtidens Kristustroende. Förföljarna kommer inte att få sista ordet. Gud sitter på tronen, och segern är redan vunnen. Det är bara en tidsfråga innan den blir synlig för världen.

De lärde har tvistat om ifall Bibelns sista bok i första hand ska läsas som ett tidsdokument eller som en profetia om den yttersta tiden. Här framhålls att det inte är fråga om ett antingen eller, utan ett både och. Johannes talar till sin egen tid, för en profet uttalar sig inte bara om framtiden. Det hindrar inte att Uppenbarelseboken dessutom handlar om det tillkommande – inte bara om den yttersta tiden utan om kampen mellan ont och gott tiderna igenom.

Medan odjuret – den onde och hans hantlangare – försöker segra med våld och makt är den verklige segraren Lammet som segrat genom döden på ett kors. Så går också den kristna kyrkans väg genom lidande till seger, även om vi helst vill bortse från den aspekten. Som svenskar lever vi i en parentes i historien där det sällan förekommer rent handgripligt motstånd. Men normaltillståndet för den kristna kyrkan tycks vara förföljelse.

Intressanta är författarens iakttagelser från besök hos förföljda kristna i det gamla Sovjetunionen och i våra dagars Kina. I båda fallen är Johannes uppenbarelser aktuella. Undra då på att diktaturer ofta är särskilt fientligt stämda till den bibelbok som avslöjar makten och manar kristna till kamp.

Talmystiken spelar en viktig roll, och författaren förklarar talens innebörd, till exempel vad det gåtfulla talet 144 000 eller ondskans sifferkombination 666 står för. Om de sju församlingarna i Mindre Asien får vi också intressant bakgrundsinformation, som att de nämns i den ordning som det lokala vägnätet förband städerna.

Alla tvärsäkra men inbördes motstridiga tolkningar av Uppenbarelseboken av fromma och bibelsprängda uttolkare har ibland avskräckt från läsning. Varför ska jag överhuvudtaget ägna tid åt en så omstridd och svårtolkad bibelbok? Författaren uppmanar oss att inte förlora oss i detaljerna utan försöka se helhetsbilden. Att skriva om invecklade teologiska sammanhang på ett ledigt och lättillgängligt sätt är inte alla förunnat, men det är just vad Mikael Tellbe på ett suveränt sätt går i land med.

Ondskan visar sitt fula tryne på olika sätt i olika tider. Under romartiden tillbads kejsaren, i vår tid tillbeds andra avgudar, inte minst Mammon. Men avgudarnas tid är begränsad. Så är både Johannes Uppenbarelser och Mikael Tellbes bok först och främst avsedda till tröst och uppmuntran för Jesu vänner att gå vidare mot en säker slutseger. ”Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!

Annons
Annons
Attacken mot synagogan
Annons
Annons