Vem i hela världen kan man lita på?

Att känna tillit till sig själv, till andra, till samhället och till något större än sig själv är grundläggande för hälsa och välbefinnande. Den mellanmänskliga tilliten i Sverige är bland den högsta i hela världen, men våra unga har betydligt lägre tillit. Vad är tillit, hur skapas den och vad kan tillitsbristen bero på?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Kan du vakta mina saker medan jag går på toaletten? Frågan ställdes till mig av en 13-årig kille på tåget från Huskvarna till Nässjö. Innan han ställde den, såg jag hur han iakttog mig för att försöka bilda sig en uppfattning om jag var en människa att lita på. Jag kände mig varm i hjärtat när jag fick förtroendet att vakta den unge killens ryggsäck och kickbike. Frågan är om jag skulle ha bett honom att vakta mina saker?

Vi lever i en grundläggande osäkerhet. Andras handlingar är i huvudsak inte möjliga att förutsäga och inte heller att kontrollera. Det är därför vi behöver mellanmänsklig tillit. Ett tillitsfullt samhälle kan lättare bygga upp gemensamma välfärdssystem. Den som visar tillit i mellanmänskliga relationer får i regel tillit tillbaka. Tillit skapar ytterligare tillit i en växande spiral menar Gunnar Aronsson, professor i arbets- och organisationspsykologi.

Människor i Sverige är tillitsfulla. Enligt undersökningar gjorda av SOM-institutet anser nästan 80 procent av invånarna att man i allmänhet kan lita på andra människor (att jämföra med Slovakien och Serbien där motsvarande siffra är 8 procent; i Frankrike, Ungern och Grekland 20 procent). Men i välfärdspolitiskt utsatta grupper som arbetslösa, personer med dålig hälsa och utrikes födda avviker graden av mellanmänsklig tillit åt det lägre hållet.

Ålder spelar roll för tilliten. Unga personer har tillit i betydligt lägre utsträckning än andra vuxna vid varje given tidpunkt och det är ett tämligen stabilt mönster. Vad kan tillitsbristen hos våra unga beror på?

I en avhandling om tillit av Julia Grosse, utredare vid MUCF, framkommer att många lägger särskilt fokus på barndomserfarenheter som föräldrarnas separation, umgänget med andra och mobbning. Grosse använder sig av termen erfarenhetskapital som hon menar kan betraktas som en resurs i sig själv och också bidra till tillit. Det okända, det vill säga frånvaron av erfarenheter, fungerar hämmande för tilliten.

Att inte känna till något särskilt väl bidrar till att människor blir – om inte misstänksamma eller misstroende – reserverade, avvaktande och försiktiga. Att ha erfarenhetskapital innebär enligt Grosse att nya situationer inte framstår som helt obekanta som de annars skulle göra och följaktligen framstår det som mer naturligt att närma sig dem med tillit än med misstro. Därför ökar tilliten ofta med åren.

Statsvetare ser tillit som det kitt som håller ihop ett samhälle och välfärdssystem, som i sin tur skapar tillit och välfärd. Redan på 1990-talet förde professor Edgar Borgenhammar fram begreppen tillitsbristsjukdom och tillitsohälsa. Han menade att ökningen av psykologiska, emotionella och somatiska lidanden i så hög grad hängde samman med tillitsbrist, att dessa skulle kunna samlas under beteckningen tillitsbristsjukdomar.

Bristande tillit finns i alla former av psykisk ohälsa. Att inte äga tillit till andra får stora konsekvenser för hur man handlar men också för det psykiska välbefinnandet. Sambandet mellan förlorad tillit till andra och tilltro till det egna självet, det vill säga vår självkänsla, är starkt. Vår självkänsla behöver kontinuerlig bekräftelse och spegling på det vi känner och upplever för att byggas upp och bli hållbar, menar Magdalena Bluhme, legitimerad psykoterapeut.

Ett sätt att förstå begreppet tillit menar Gunnar Aronsson, är att relatera ordet till språkliga och begreppsliga släktingar som förutsägbarhet, förtroende, trygghet, hopp och kärlek, men också osäkerhet, tvivel och misstillit. Att uppleva tillit betyder att världen blir mer förutsägbar vilket minskar osäkerhet och därmed upplevelsen av stress.

Den danske etikern och teologen K E Lögstrup menar att tillit är den första så kallade livsyttringen som uttrycker sig spontant då det lilla barnet uppvisar en spontan tillit till sin omgivning.

I psykoanalytisk teoribildning är tillit ett centralt begrepp. I Erik Homburger Erikssons schema för den psykosociala utvecklingen är tilliten och misstron grundingredienserna i barnets allra första erfarenhetsvärld när identiteten börjar formas.

Om vi ser till hur tillit skapas och förvärvas bland vuxna i ett samhälle brukar tre processer nämnas:

Kunskapsbaserad tillit – förutsägbarhet genom samspel över tid.

Tillit genom identifikation – när man både känner till och kan förutsäga den andres behov, preferenser och val och även delar dessa.

Kalkylerad tillit – konsekvens i beteendet, individer gör vad de säger därför att de fruktar konsekvenserna av att inte göra vad de säger.

Finns inte tilliten blir världen riskfylld och oförutsägbar. Människor drar sig undan socialt och sluter sig till den grupp där de eventuellt fortfarande upplever tillit. Tillit är förutsättningen för samarbete och samarbete föder tillit. Enligt Gunnar Aronsson är tillit ett bryggbegrepp som förbinder djuppsykologi och mänsklig identitet med samhällsförhållanden. Han menar att det är intressant med den starka ökningen av oro som rapporterats i olika folkhälsostudier sedan 1980-talet. Oro hör samman med oförutsägbarhet och framtid och oron har ökat mest bland unga kvinnor.

Aaron Antonovsky, professor i medicinsk sociologi, forskade på vad som gör oss friska. Han kom fram till att de som upplever meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet är friskare än and­ra och han kallade detta för KASAM, Känsla Av SAMmanhang. Tilliten finns med i KASAM, där begreppet hanterbarhet innebär en känsla av tillförsikt inför möjligheterna att möta livets problem och där begreppet begriplighet innebär graden av förutsägbarhet och kontinuitet.

Antonovsky skriver i Hälsans mysterium: Den bakomliggande tilliten till att saker och ting kommer att ordna sig, att man har resurserna att handskas med situationen, att det som är förvirrande kommer att bli begripligt, att förutsättningarna för spänningslösning finns – denna tillit utgör i sig själv en relevant resurs.

Professor Erik Blennberger menar att vi också behöver ett begrepp för en tillit som riktar sig mot storheter som inte är empiriskt påvisbara och en tillit som riktar sig mot en bild av tillvaron som helhet. Det är en tillit inför Gud och frågor om gudstro och gudsbild, liksom människans tillvaro före födseln och destination efter döden samt vad som avgör denna destination. Han kallar denna tillit för existentiell tillit och helhetstillit.

Hur kan den existentiella tilliten växa? Hur kan vi förmedla hopp till den unga generationen och med ärligt hjärta säga: Det kommer att ordna sig!

Fakta:

Cajsa Tengblad

rekommenderar:

Läs Tidskriften Psykisk Hälsa, föreningen Mind

Annons
Annons
Billy Graham 1918-2018
Annons
Annons