Initiativ som tagits i den Anglikanska kyrkan har under de senaste årtiondena varit viktiga inspirationskällor för många svenska kyrkor. Alpha används av församlingar från de flesta samfund. New Wine har påverkat alla samfund i mer eller mindre utsträckning. Messy church och Fresh Expression är initiativ som framför allt slagit rot i Svenska kyrkan.
Det vore en dröm om Anglikanska kyrkan ännu en gång kunde vara inspirationskälla. Den har nämligen beslutat att satsa 340 miljoner pund (lite drygt 4,4 miljarder kronor) de närmaste tre åren, och planerar för ytterligare tillskott på hundratals miljoner pund de närmaste tio åren för att förverkliga visionen ”En kyrka för hela nationen som har Jesus Kristus i centrum och är formad av missionens fem kännetecken. En kyrka som är enklare, ödmjukare, djärvare.”
Anglikanska kyrkan har nämligen upptäckt att de ovan nämnda initiativen inte räcker. De är visserligen alla bra, många har mött Jesus genom dessa. De måste fortsätta i oförminskad styrka, och ännu hellre med ökad.
Men Anglikanska kyrkan har upptäckt att de inte nått ungdomar i någon större utsträckning. De kulturella förändringarna har visat sig betydligt större än tidigare antagits. Ungdomar är visserligen inte mindre intresserade av andliga frågor än tidigare. Inte heller har de slutat ställa existentiella frågor, men det är andra frågor och de nöjer sig med andra svar. De alternativ som kyrkorna erbjuder har inte längre resonans hos ungdomar i samhället på samma sätt som tidigare. Därför ska den oerhört stora satsningen inrikta sig speciellt mot ungdomar.
Framförallt behövs människor som på riktigt tror att Jesus gör skillnad.
— Fredrik Wenell
Hur kan det komma sig? Om den andliga längtan finns, borde inte då kyrkorna uppleva en tillströmning av ungdomar? Vid en konferens i Manchester veckan efter nyår presenterades forskning från brittiska forskningsinstitutet Youthscape som kan ge en fingervisning om varför det stora andliga intresset inte fångas upp i kyrkorna. Rapportens svar är mer smärtsamt, men också fascinerande.
Youthscape konstaterar att ungdomar i Storbritannien i allt högre utsträckning förlorat relationen till den kristna berättelsen. Det visade sig exempelvis när de läste kända bibeltexter tillsammans med tonåringar. Jesus bemötande av Sackeus blir inte goda nyheter, utan de blir snarare stötta av den Jesus berättelsen beskriver. Om han möter den rike på det sättet är han helt enkelt inte en person att lita på.
Varningsklockor börjar ringa när Jesus erbjuder kvinnan vid Sykars brunn bättre vatten än det hon själv har. Vad har en man som erbjuder vatten till en helt okänd kvinna egentligen för baktankar? För en ung person kan det bli mycket misstänksamt. När Jesus sedan påstår att hans tempel är bättre än kvinnans blinkar varningslamporna i knallrött.
De ungas läsning av bibeltexterna visar att den kultur de lever i på många sätt är annorlunda än den som kyrkorna tycks tro att de lever i. Om situationen i Sverige liknar den brittiska, vilket det inte finns anledning att betvivla, hjälper det inte med metod- eller strategiförändringar. Det går inte att göra mer av detsamma eller förbättra det som redan görs.
[ Nyårsfestivalen Unite fick unga att satsa på Jesus ]
Visst, kristen tro har fått en renässans på kultursidorna i det stora svenska tidningarna. Att vara kristen är inte längre självklart en nackdel. Men det får inte dölja att de stora förändringar också i vårt samhälle som gör att de flesta unga faktiskt är ganska ointresserade av kristen tro.
Ungdomar i dag lever med en världsbild där berättelserna inte blir goda nyheter. Då behöver kyrkan, precis som i alla missionskontexter, lära sig hur de ska förkunna så att det blir goda befriande nyheter i den kulturen. I missionsteologin talas det om att evangeliet måste översättas så att det blir förstått i varje nytt sammanhang.
De svenska kyrkorna behöver därför bli lika modiga som den Anglikanska och våga satsa på missionerande lärjungar som lever med olika uttrycksformer, är yngre och mer mångfacetterade. Kyrkorna måste våga vara kreativa och våga tänka annorlunda.
Men för att åstadkomma det räcker det som sagt inte att satsa mer pengar på det som redan görs. Det måste finnas en villighet att riskera pengar på sådant som kanske visar sig inte fungera. Men framför allt behövs människor som på riktigt tror att Jesus gör skillnad. Är kanske det en del av svenska församlingars problem? Tror vi verkligen att Jesus gör skillnad?
Det är nog tid att, som lärjungarna efter Jesus uppståndelsen, våga vänta och låta Anden ge nya språk så att evangeliet kan förkunnas i nya kulturer.
[ Engelska kyrkan krymper - satsar 4,4 miljarder på att nå unga ]
