Hur lika är svenska evangelikala väckelsekristna amerikanska trumpister? Och är risken att vi ser samma utveckling här som i USA? Den frågan vill religionsvetaren Tomas Poletti Lundström (15/2) att vi ska diskutera. Denna gång vill han göra det mot bakgrund av den nyss släppta norska dokumentären I väntan på Armageddon på SVT Play. Dokumentären beskriver hur amerikanska politiska evangelikaler har låtit den kristna tron sammansmälta med föreställningar om “America first” och vissa utvalda moraliska frågor som till exempel abort, hbtq-frågor, men inte ekonomiska frågor, migration eller självklart personlig sexualmoral.
Först måste frågan ställas hur det kommer sig att så många vita evangelikala amerikaner röstar på en president som inte ens tycker sig behöva Guds förlåtelse? Det har skett en tydlig teologisk omförhandling inom den amerikanska politiska evangelikalismen. Det är lite drygt 40 år sedan Moral Majority’s grundare Jerry Falwell fick den demokratiske presidenten Jimmy Carter att framstå som beviset på att USA höll på att förfalla. Carter hade medverkat i en Playboy-intervju och berättat att han känt lust till kvinnor som inte var hans hustru. Bara att han medverkade i tidningen gjorde honom omöjlig att rösta på för evangelikaler enligt Falwell.
Kyrkorna måste därför förhindra varje politisk idé som får inflytande över kyrkornas värderingar.
— Fredrik Wenell
Falwell efterträddes av sin son Jerry Falwell Jr. som i samband med valet 2016 gav sitt fulla stöd till Trump, vilket bedöms som mycket avgörande för många vita evangelikalers omfamnande av presidentkandidaten. Falwell Jr. lät sig fotograferas med Trump men missade att i bakgrunden syntes ett guldinramat foto av Trump där han poserar tillsammans med en kvinna (som inte är hans hustru) på omslaget till Playboy. Nu såg varken Falwell eller den övriga politiska evangelikalismen det som ett problem att presidenten stoltserade med sin koppling till tidningen.
The Atlantic-journalisten Tim Alberta försöker i boken The Kingdom, the Power, and the Glory förklara hur en sådan radikal omförhandling är möjlig. Bakgrunden är menar han att Falwell Sr. tidigt såg det som nu är uppenbart för alla. Amerikanska unga människor lämnar megakyrkorna, en allt större grupp betecknar sig som ”nones”, det vill säga de som inte längre relaterar till kyrkor eller samfund, och kulturen präglas i allmänhet allt mindre av kristen tro. De utvalda kristna värderingarna tappar greppet om nationen. För att försöka förhindra det som uppfattades vara ett förfall samlades de evangelikala kristna, i Moral Majority, till en kamp som handlade om att kristna värderingar fortsatt skulle ha makten i USA, och det oberoende av om människor trodde eller ej. På så sätt frikopplades kristna värderingar från trons sammanhang och den politiska evangelikalismen skapades. En kristen tro som sätter “America first”, alltså det som skildras i den norska dokumentären.
För många evangelikaler globalt är den teologiska omförhandling som skett i USA – från personlig tro till kristna värderingar oberoende av tro – illegitim. Enligt Lausannerörelsen är det inte moralisk upprustning av nationer som är kärnan i kristen tro utan tro på och efterföljelse av Jesus.
Kan samma teologiska omförhandling ske i vårt land? Poletti Lundström menar att den redan sker och vill därför att vi diskuterar ”hur, var och varför kristen radikalnationalism och politisk evangelikalism skapas och sprids även på vår sida Atlanten”. Som grund för sitt påstående hänvisar han till en egen undersökning av den kristna tidningen Världen idag.
Hur det än förhåller sig med det påståendet behöver Poletti Lundströms uppmaning tas på allvar, inte minst eftersom den politiska evangelikalismen i USA inte uppstod i samband med att Trump valdes till president 2016, utan alltså har en längre förhistoria. Det är dock ingen som riktigt vet hur stor gruppen av politisk evangelikalism eller radikalnationalism är i Sverige. Men det vi vet är att teologiska omförhandlingar sker även här. Det finns en liten del av kristna i Sverige som sympatiserar med politisk evangelikalism, men det är mest troligt fler som låtit tron sammansmälta med politiskt progressiva värderingar, vilket också är en illegitim omförhandling av den kristna tron. Om än inte lika allvarlig som trumpismen.
Kyrkorna behöver alltså hela tiden vara vaksamma över att den här sortens långsamma teologiska omförhandlingar sker oreflekterat. Kyrkorna måste förhindra att någon politisk ideologi, oberoende av politisk färg, får inflytande över kyrkornas värderingar. Inga värderingar kan frälsa människan, det gör bara tron på Jesus.