Högt pris för att våga visa civilkurage

Att det förväntas av oss som medborgare att gripa in när en påtagligt alkohol- eller drogpåverkad tänker köra sin bil är för de flesta en självklarhet. Att gripa in vid andra typer av brott som snatteri, eller att vittna i rättegång efter stöld eller inbrott, är nog de flesta beredda på. Men det är en helt annan sak att vittna mot gängkriminella, omfattande narkotikabrott med risk för att utsättas för hotelser till liv och lem. Det förutsätter stort mod. Vem vågar?

Mod och tillit behövs det mer av i samhället. Vi har den senaste tiden sett att mänskliga ingripanden kan få förödande konsekvenser. Det mest dramatiska är mordet i Skärholmen men även misshandeln av en man i Hässelby. I båda fallen verkar det ha haft att göra med en vuxens ifrågasättande av ett yngre gängs beteende.

[ Hillsongpastorn medverkade på dödade Mikaels begravning: Mitt hjärta gick sönder ]

I mitten av 2000-talet ville Göran Hägglund, dåvarande partiledare för KD, införa en civilkuragelag efter att ha sneglat på våra grannländer. En serie våldsdåd fick Hägglund att åtminstone försöka få till en utredning. KD och SD-företrädare har senare kommit tillbaka med liknande förslag vid flera tillfällen. Det har hittills alltid avvisats.

Svensk lag kräver inte skyldighet att hjälpa personer som är i nöd. Inte ens om personen är i livsfara eller riskerar att skada sig svårt är man tvingad att ingripa. Ibland kan rädslan för att utsättas för obehag, kritik eller brott innebära att man undviker att blanda sig i andra människors livssituation. Att genom lagstiftning tvinga fram en dygd som civilkurage är troligen inte en effektiv väg.

Samhällskontraktet mellan staten och medborgarna handlar i första hand om tillit mellan medborgare och samhällets myndighetsutövning. Genom myndigheters föredöme kan även tillit utvecklas mellan medborgarna. När staten visar att man tar sitt ansvar kan det på ett positivt sätt leda till att även medborgare i allmänhet är beredda att visa tillit, ansvar och civilkurage. När staten inte tar sitt ansvar riskerar det att skapa en negativ spiral.

Ytterst handlar det om vår människosyn.

—  Lennarth Hambre

För att uppmuntra tillit och mod är det nödvändigt att förmedla positiva exempel på insatser som bryter negativa spiraler. Ett sådant är när Alvar Björk, då 13 år, ingrep när han såg att en vuxen funktionsnedsatt man blev trakasserad av andra vuxna. Han blev själv slagen av angriparna. Alvars ingripande belönades vid Dagengalan 2019 med priset Årets medmänniska. Ett efterföljansvärt exempel på civilkurage.

Tillit, goda värderingar och ansvar formas tidigt i livet. Trygga familjer har alltid möjlighet att förmedla avgörande värderingar. Men även en viktig institution som skolan har en unik plats i unga människors liv. Utöver det avgörs mycket på fritiden. Idrottsrörelser, andra ideella föreningar och inte minst kyrkan bör bidra med goda exempel på ett levande civilkurage i hela samhället. Ytterst handlar det om vår människosyn.

Vi vet att civilkurage bidrar till att göra vårt samhälle bättre. Men det kräver att fler har modet agera. I takt med att allt färre vågar ökar risken att modet att säga ifrån kan kosta dig ditt liv.

[ Ella Bohlin: Som jag ångrar att jag inte sa något ]