Är tiden ute för Alliansen?

Regeringskris med oviss utgång eller en allians i spillror, som får det svårt att samla ihop sig inför valet 2018? Moderatledaren Anna Kinberg Batras utspel på torsdagsförmiddagen gjorde att svensk inrikespolitik hamnade i ett pest-eller-kolera-läge.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Hade övriga borgerliga partier ställt sig på samma linje som Moderaterna och övergett avståndstagandet till Sverigedemokraterna hade sannolikheten varit stor att det förr eller senare utlöst en regeringskris. Ett bakslag i en enskild fråga – kanske bostadspolitiken som Kinberg Batra nämnde som exempel – behöver inte innebära att Stefan Löfven ställer saken på sin spets och avgår eller utlyser nyval. Men skulle regeringen gå på pumpen gång efter gång eller förlora omröstningen om budgeten finns det ingen återvändo. Låt oss kalla detta pest.

Nu blev det kolera i stället. Först Centern och sedan Liberalerna meddelade att de inte hakar på. Kristdemokraterna har däremot redan tidigare varit inne på samma linje som M och bekräftade detta efter Kinberg Batras utspel. Att hon valde att kalla till presskonferens utan att ha sökt förankring hos samtliga övriga allianspartier är ett tecken så gott som något på att Alliansen får svårt att formera sig. Det är ingen struntsak det handlar om utan en viktig principfråga.

Varför kom utspelet just nu? Det parlamentariska läget har varit knepigt sedan valnatten 2014 och det blir inte mindre komplicerat av det opinionsundersökningarna tyder på. Senast visade Aftonbladet/Inizios mätning att SD gått om M och nu är näst största parti. Statistiskt sett behöver det inte stämma eftersom förskjutningarna är små och skillnaden mellan M och SD bara rör sig om tiondelar. Men det symboliska värdet är ändå betydande och det är inte konstigt att trycket på moderatledaren är stort inifrån partiet.

På ytan kan Kinberg Batras resonemang förefalla rimligt. Ett eller flera partier lägger fram ett förslag i riksdagen som det eller de tror på. Sedan får det stöd av ett eller flera andra partier och vinner majoritet. Att stödet skulle komma just från SD är oväsentligt. Det innebär inte att man har krokat arm med Jimmie Åkesson, bara att han och hans parti råkar tycka likadant i just den fråga det gäller.

Så kan man förstås resonera. Men fullt så enkelt är det faktiskt inte. Moderatledaren förklarade att hennes linje självklart innebär att man måste tala med varandra över partigränserna i utskottet. Då är inte steget långt borta från förhandlingar om innehållet i förslaget, det vill säga att man gör jämkningar som får SD med på tåget.

Nästa nivå på det sluttande planet är att sådana överläggningar äger rum redan innan förslagen presenteras. Då får Sverigedemokraterna det reella inflytande över politikens utformning som de eftersträvar. Inte undra på att Jimmie Åkesson jublar, talar om genombrott för SD och antagligen redan har lyft luren för att boka tid med Moderaternas stab.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Annons
Annons
Annons
Annons