Den svåra konsten att tämja tungan

”Tänk först och tala sedan” gäller även utrikesministrar

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Sveriges relationer till Israel har gått från dåliga till usla, från kyliga till iskalla. Stefan Löfven och Margot Wallström övertrumfar varandra i förklaringar om att det handlar om ett missförstånd, en avsiktlig övertolkning från israelisk sida av utrikesministerns yttrande i riksdagen i fredags.

Orden ”utomrättsliga avrättningar” syftade inte alls på Israel utan var bara en del av ett principiellt resonemang, hävdar de.

Anta att det stämmer. Det var inte meningen att yttrandet skulle fördela skulden för det skärpta säkerhetsläget på Tel Avivs och Jerusalems gator mellan det Palestina som Sverige raskt erkände som stat efter regeringsskiftet förra hösten, och Israel. Det var inte så att Wallström ville dels fördöma knivattackerna, dels kritisera Israel för att svara på dem med övervåld. Det bara lät så, alldeles uppenbart för den israeliska regeringen och möjligen också för var och en som har öron att höra med.

Då måste frågan ställas: Vad är värst?

En utrikesminister som medvetet beskyller en nation för folkrättsligt klandervärda handlingar som svar på knivattacker mot dess befolkning men lägger in backen och talar om missförstånd?

Eller en utrikesminister som inte inser vilken effekt hennes ord har i en redan spänd diplomatisk situation, som uttrycker sig slarvigt utan att tänka på konsekvenserna?

Svaret måste bli: Det är hugget som stucket. Båda alternativen är lika illa.

När Olof Palme på 1970-talet fördömde den tjeckoslovakiska regimen genom att kalla den ”diktaturens kreatur”, talade om Franco och hans anhang som ”dessa satans mördare” eller parallellställde USA:s bombningar av Hanoi i jultid 1972 med massakerna i Guernica, Oradour, Babij Jar, Katy, Lidice, Sharpeville och Treblinka väckte det berättigat uppseende, i Sverige och internationellt.

Han kritiserades hårt och hans uttalanden fick diplomatiska konsekvenser. Man kan i efterhand liksom när de fälldes diskutera om de var berättigade eller lämpliga. Men till hans heder måste sägas att han stod för vad han sagt.

Det var genomtänkta markeringar, vägda mot de följder de kunde förväntas få.

Allas våra ord har betydelse. Tungan har som det heter i Ordspråksboken ”makt över liv och död”. Att tänka först och tala sedan är en god levnadsregel, alldeles speciellt i mellanstatliga sammanhang. Ska Sveriges relationer med Israel återupprättas räcker det inte att skylla på missförstånd och vantolkningar.

Och inte blir saken bättre av att även statsministern trampade i klaveret på måndagen. I sin iver att rätta till det som gått fel slog han först fast att de palestinska knivattackerna inte var att betrakta som terroristhandlingar för att sedan raskt ändra sig till att vad han egentligen menade var att man inte säkert vet om de är utförda av en terrorklassad organisation.

Som sagt: Tänk först och tala sedan. Inte minst om du är minister.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.

Kommentera artikeln

Du som kommenterar på Dagen.se måste ha ett Facebook-konto och följa våra regler.
Annons
Annons
Upprop mot utvisningar
Annons
Annons