Förtvivla inte, Trump stöter snart på patrull

Men mediernas granskande och analyserande roll har aldrig varit viktigare, skriver Elisabeth Sandlund.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Säga vad man vill om USA:s nye president, men handlingskraftig verkar han vara. Den första veckan efter hans tillträde har varit fylld av aktiviteter. Beslut på beslut har fattats och verkställts genom att Donald Trump i tv-kamerornas ljus satt sin namnteckning på dekret. Allt under parollen: ”America first!”

Ska det fortsätta så här i fyra år? Självfallet inte. Det är nu Trump har chans att visa – eller snarare lura – sina väljare att han tänker infria alla sina vallöften. Inom kort blir han tvungen att lägga in handbromsen.

Den amerikanska konstitutionen ger presidenten stor makt. Men den är inte oinskränkt. Maktdelningen mellan president, kongress och högsta domstol innebär ett stadigt fundament. Många av de löften som Trump strött omkring sig kräver ny lagstiftning, det vill säga beslut i senat och representanthus. Andra fordrar att Högsta domstolen är med på noterna. I båda fallen tar processen tid och dess utgång är långt ifrån säker.

Det är en tröst för alla oss över hela världen, inte minst i USA, som med bävan tar del av vad Trump beslutat om de senaste timmarna eller twittrat om att han kommer att göra så fort han hinner. För även om republikanerna har majoritet i såväl senat som representanthus visar ledande företrädare för partiet att de inte tänker ställa upp på sådant som strider mot deras ideologi och/eller samveten.

Ett exempel bland många är senatorn från Arizona, John McCain, han som förlorade mot Obama i presidentvalet 2008. ”Presidenten kan underteckna vilka verkställande order han vill, men en lag är en lag. Vi ska inte återinföra tortyr i Förenta staterna”, twittrade han sedan Trump förklarat att han ”känner” att skendränkning fungerar och därför återigen bör börja tillämpas.

”En lag är en lag”. Trump kommer att göra sitt bästa för att ändra de lagar som han inte gillar men ha kommer att stöta på patrull gång på gång.

Det blir en kamp inför öppen ridå eftersom medierna är Trumps arena. Hans starkaste drivkraft är att synas i rampljuset inför en så stor publik som möjligt.

Det är därför han gång på gång återvänder till det grovt felaktiga påståendet att ingen annan president i historien haft en sådan uppslutning vid sin installation i hopp om att en tillräckligt stor lögn som upprepas tillräckligt ofta ska förvandlas till sanning.

Trump kan själv styra vad han twittrar om. Uppemot 15 miljoner människor följer @POTUS och får ta del av hans 140 tecken långa ”visdomsord” i samma stund som han tryckt på sändknappen. Över det han gör på så kallade sociala medier har ingen annan makt.

Det ökar ansvaret för de så kallade gammelmedierna. En grävande, granskande och analyserande journalistik har aldrig varit viktigare än nu. Det gäller att inte förledas och ryckas med av det spektakulära och uppseendeväckande så att man stannar på ytan. Hur medierna agerar är inte bara en fråga för dem själva utan av stor vikt för hela samhället.

De seriösa medierna måste vara ”den vuxna i rummet”, den som står för sans och balans när ungarna bråkar och tonåringen gör sina utfall.

Det betyder inte att det är rätt linje att låta Trump hållas. Lögner ska avslöjas som lögner, inte döljas under grova eufemismer som ”alternativa fakta”.

Den linje som vissa förespråkar, att bortse från vad Trump säger och twittrar och bara uppmärksamma vad han gör, är inte hållbar. Mannen är trots allt världens viktigaste makthavare, inte en skrävlande tolvåring som ingen behöver ta riktigt på allvar. Hans ord har betydelse och kan ställa till med mycket elände. Balansgången handlar om att inte fastna i det uppenbara utan gå vidare.

Vill man vara optimist kan man säga att Trumps tillträde innebär en renässans för det journalistiska hantverket av gammalt, gott snitt.

Till sist. Trumps paroll ”America first” tillhör just sådant som på ytan kan förefalla tilldragande. Att sätta sin egen nation i främsta rummet, är det verkligen fel? Den som anser att människor har ansvar för medmänniskor och nationer för hela världssamfundet bör i alla fall fundera allvarligt innan de svarar.

Men oavsett vilket svar det blir borde slagordet inte ha anammats av en person som gör anspråk på att vara en ledare av rang. Olle Wästberg, tidigare generalkonsul i New York, skriver i sitt nyhetsbrev att uttrycket undvikits av amerikanska politiker eftersom det var namnet på den antisemitiska rörelse som svenskättlingen Charles Lindbergh ledde under 1930- och 40-talen. Vädjandet från amerikanska Anti-Defamation League, som arbetar mot antisemitism, att Trump skulle avstå från frasen klingade ohörd. Är någon förvånad?

Läs fler artiklar om Donald Trump

Alla tidigare artiklar
Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Annons
Annons
Dom mot sexåtalade fd kyrkochefen
Annons
Annons