Visst, det är en kris ute i världen men den sanna och djupa katastrofen – den finns i Sverige. Landet befinner sig i sin största katastrof i modern tid. Välfärden har kollapsat, pengarna är slut, ja situationen är så illa att undantagstillstånd bör utlysas och asyl sluta beviljas. Så löd Sverigedemokraternas verklighetsbeskrivning på en presskonferens vid lunchtid på torsdagen.
Det är ingen ny analys från partiet, men aldrig har den uttryckts tydligare och med mindre omsvep.
Att katastrofen – där är det rimligt, på riktigt, att tala om katastrof – i exempelvis Syrien skapar påfrestningar för omvärlden är ingen hemlighet. Att visa solidaritet medför följdutmaningar vad gäller integration på en lång rad områden. Så är det.
Därför är det viktigt med de blocköverskridande samtal som nu förs kring politiska åtgärder och lösningar. Situationen kan inte lämnas åt slumpen eller enbart dumpas på landets kommuner, bättre måste till, men det finns ingen andra lösningar än de som fortsätter respektera asylrätt och mänskliga rättigheter. Ungern och övriga europeiska länder som bemöter flyktingströmmar med hårdhet och taggtråd har att lära av Sverige, inte tvärtom.
Och Sverigedemokraterna har inget annat än skeva bilder av såväl verkligheten som människor på flykt att bidra med.
Det är inget mindre än absurt att först å ena sidan hävda landets totala kris med kapsejsad välfärd där pengarna är slut och å andra sidan meddela att partiet nu kommer ta alla medel som de har och kan samla till en stor och dyr kampanj i form av miljontals flygblad samt annonser i såväl svensk som internationell press med information om det kärva läge som Sverige sägs befinna sig i.
Till det finns pengar, massor av pengar.
Resurserna är alltså totalt slut för invandring men storslagna när det gäller behovet av att meddela det. Råd att folkomrösta påstås vi också ha.
Sverigedemokraternas partiledning meddelade på presskonferensen att de uppmanar sina ledamöter att spendera minsta möjliga tid i riksdagen framöver.
”Vi har gjort vad vi kan där”, sa gruppledaren Mattias Karlsson.
Det visar på ett klart och tydligt uttryck för en politisk omognad och ickerespekt för landets demokratiska ordningar, men kan även ses som en potentiell möjlighet att förstärka den statskassa som enligt SD är totalt tom.
Partiets 49 riksdagsledamöter tjänar enligt officiella uppgifter minst 61 000 kronor per månad vilket ger 732 000 om året per person och sammanlagt, för hela SD:s riksdagsgrupp, 35 868 000 kronor. Eftersom minsta möjliga riksdagsarbete ska utföras framöver så borde rimligen minsta möjliga lön tas ut framöver. Därmed kan en relativt stor startsumma frigöras för en satsning på fortsatt hjälp åt utsatta.
Den som söker pengar finner dem. Frågan är bara vad man vill att de ska gå till.
