Homosexualitet ingen regelfråga

Kristen etik måste bottna i biblisk vision av det goda, skriver Joel Halldorf.

Ledare

Nyligen hävdade den evangelikale predikanten Rob Bell att kyrkan inte kan bygga sitt motstånd mot homosexualitet på 2000 år gamla texter. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Kritikerna såg här ett tecken på att Bell glidit allt längre utför liberal­teologins sluttande plan.  

Men Bell har en poäng. Frågan om homosexualitet bör inte göras till enbart en bibelsynsfråga. Det beror dock inte, som Bell påstår, på att Bibelns texter är för gamla. I stället handlar det om att en strikt biblicistisk argumentation, det vill säga en argumentation som enbart vilar på tolkningen av en eller ett par bibel­verser, i längden är ohållbar. Ändå förekommer den.

I den frikyrkliga debatten kring homosexualitet betonas inte sällan Romarbrevet 1:26–27. Diskussionen laddas genom att frågan kommit att handla om trohet mot Bibeln eller tids­andan. Man ska, sägs det ofta, böja sig för texten och acceptera dess auktoritet.  Men samtidigt antyder detta sätt att resonera att man inte har några andra a­rgument.

Ett första problem är att det finns avsnitt i Nya testamentet där vi genom att läsa, tolka och brottas har kommit till andra slutsatser än texternas uppen­bara uttydning.

Det gäller exempelvis frågan om kvinnligt ledarskap i församlingarna, och kanske också den om skilsmässa. Det mest uppen­bara exemplet är Paulus förbud mot skilsmässa bland församlingsledare och pastorer (­1 Tim 3:2 och Tit 1:8). Trots att det återkommer i två olika brev så accepteras skilda äldste och pastorer i de stora frikyrkosamfunden.

 Det strikt biblicistiska sättet att resonera håller alltså inte, e­ftersom det inte tillämpas konse­kvent. Resultatet blir en måttstock för homosexuella, och en annan för pastorer och församlingsledare.

Det andra problemet är att frågan om homosexualitet förvandlas till en regelfråga. Det är dock en etisk fråga, och kristen etik kan inte bara byggas av regler utan behöver bottna i en biblisk vision av det goda.

Reglernas roll är att skydda detta goda. Om reglerna ges ett egenvärde blir de obegripliga.

Det var det som hände med syndakatalogernas regler om tea­ter och kjollängder på 1960-talet: Den etiska vision som de var förbundna med hade försvunnit, och kvar fanns bara obegripliga förbud. Reglerna skyddade inga positiva värden.

Samma sak håller på att hända kring frågan om homosexualitet i dag. För många unga frikyrkliga, som vuxit upp i ett samhälle där homosexuell kärlek inte är tabu, ter sig förbudet obegripligt. Allt fler församlingar, i synnerhet i storstäderna, s­öker också modifiera sin hållning i frågan. Det är en trend som lär fortsätta.

I samtalet kring homosexualitet behöver fokus förskjutas från enbart bibelsyn mot etik och teologi – givetvis på Bibelns grund. Här krävs en djupare b­earbetning av grundläggande frågor om kön, identitet, sexualitet, begär och familj.

Vilka utmaningar ställer moderniteten oss inför när det gäller dessa frågor, och hur ska vi möta dessa utmaningar? Och inte minst: Hur ser en frikyrklig vision av församlingen som en upprättad och försonad mänsklighet ut?

Annons
Annons
Annons
Annons