Joel Halldorf: Underlåtelsesynd är årets ord 2017

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Såhär kring nyår haglar årslistorna: förteckningar över årets bästa och värsta i olika genrer. Själv skulle jag vilja föreslå årets ord. Min kandidat är ”underlåtelsesynder”.

Det är ett omdiskuterat begrepp. Att man kan fela genom onda gärningar är vi vana att höra – men kan man också synda genom att låta bli att handla? Genom att underlåta sig att hindra ondskan, eller låta bli att verka för det goda? Innebär inte sådana krav en väl tung börda på människan?

Talet om synd hör inte till kyrkans populäraste ämnen, särskilt inte i modern tid. Det har ansetts dystert och livsförnekande.

För drygt tio år sen gick 1,5 miljoner svenskar till biograferna och såg Kay Pollacks ”Så som i himlen”, en film med budskapet att det inte finns någon synd. Men detta år har visat att den bekännelsen krockar med människors faktiska moraliska intuitioner. Vi upprörs – med rätta – när vi hör hur somliga använt sin makt till att utnyttja andra. Och två av höstens skandaler visar att även underlåtelser väcker vrede.

Den första inträffade under SD:s partidagar i november, när politikern Martin Strid sa att muslimer ”inte är människor fullt ut”. Ett horribelt uttalande – men än mer graverande var det som hände efter talet, nämligen ingenting. Som Emanuel Karlsten konstaterade på sin blogg (26 november) reagerade SD först efter att medier tagit upp fallet. Tittar man på klippen från partidagarna ser man hur partitoppen – Mattias Karlsson, Richard Jomshof och Aron Emilsson – lyssnar uppmärksamt till föredragen i salen, utan att någon korrigerar Strids uttalanden.

Tystnad kan tala, och denna underlåtelsesynd säger något om SD. Som Karlsten konstaterar: ”När någon talar om att muslimer inte är människor är det inte en spektakulär sak för partiet. Inte ens när det sägs i partiets heligaste rum framför partiets dignitärer. Först när det lyfts upp agerar partiet och tar avstånd.”

Årets andra underlåtelseskandal gäller Svenska Akademien, som har underlåtit sig att inskrida mot det sexuella rovdjur som ska ha funnits i dess krets. Detta trots att medier uppmärksammade det redan för tjugo år sedan, och ledamöters döttrar och fruar hör till de drabbade.

Man har fortsatt att gynna den utpekade, utan att gå till botten med anklagelserna. För många är denna underlåtelse ett tecken på att akademien är moraliskt bankrutt.

När Jesus i Matteus 25 gör klart att vi kan synda genom underlåtelser – genom att inte hjälpa sjuka, fattiga och fängslade – påminner han oss alltså bara om något som vi innerst inne redan vet. Så är det ofta: Den naturliga böjelsen är alltid riktigt, som det hette bland medeltida teologer. Vi människor har en outsinlig förmåga att bedra oss själva, men vi vet ofta i djupet av våra själar vad som är rätt och fel.

Den fulla sanningen om tillvaron är dock inte åtkomlig för oss på naturliga vägar, utan en del måste uppenbaras. I kyrkans förkunnelse är talet om synd den andra sidan av budskapet om människans storhet. Vi är varelser kapabla att skilja mellan rätt och fel – det är det pund vi fått att förvalta.

Därför handlar kallelsen att vara människa inte bara om att ängsligt akta sig för att begå brott, utan om att aktivt stå upp mot ondskan, värna de skyddslösa och främja det rätta.

Underlåtelsen är en synd som gör oss mindre än vi är menade att vara.

Denna syn på människan, som förenar värdighet och moraliskt ansvar, skiljer sig från både offermentalitet och prestationsfascism, vilket är de vanliga alternativen i vår tid. Den första urskuldar moraliska snedsteg helt med hänvisning till omständigheterna, medan den andra mäter storhet i förmågan att leverera resultat. Men människan kan aldrig reduceras till enbart offer, och hon är alltid mer än sina prestationer.

Det andra som försvinner när talet om synd reduceras från teologi till moralism är möjligheten till omvändelse. Kyrkans uppgift är inte att binda människan i hennes synder, utan leda oss vidare. Det finns en väg bort från synden, en som går via ånger och bot, till förlåtelse och upprättelse. Utan denna möjlighet till nåd blir samtalet om synd skoningslöst.

Årets ord bottnar i upptäckten att synden är verklig – den enda kristna dogm som faktiskt går att bevisa, som Chesterton sa. Vågar man hoppas att 2018 blir året då Sverige också återfinner nåden?

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Annons
Annons
Annons
Annons