Kanske borde fler dela på klassen av omsorg om flickorna

Jämställdhet är viktigt. Men här skjuter Fridolin långt över målet, skriver Elisabeth Sandlund.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Den svenska skolan brottas med många och stora problem. Att resultatkurvan för eleverna vänt uppåt i de senaste internationella undersökningarna är bara de första stegen på en lång väg till ett fungerande skolsystem för alla elever, oavsett förutsättningar och bakgrund.

I den situationen väljer utbildningsminister Gustav Fridolin att fokusera på företeelser som inte utgör problem med åtgärder som möjligen, men långtifrån säkert, kan knipa politiska poänger.

Könsuppdelade lektioner förekommer i vissa, men inte många, skolor. Inte i alla ämnen hela tiden utan enbart när det handlar om idrott. Detta är, menar Fridolin, så allvarligt för jämställdheten att han måste ta till storsläggan och se till att det förbjuds i läroplanen. ”Är det så att man upplever att man har problem med att ha pojkar och flickor tillsammans så ska man ta tag i de problemen, inte undvika dem genom att helt enkelt skilja könen åt”, slår utbildningsministern fast.

Jämställdhet är viktigt. Men här skjuter Fridolin långt över målet. Det är ett faktum att pojkars och flickors, mäns och kvinnors, fysiska utveckling och förutsättningar skiljer sig åt. Varför finns det, annars knappast några undantag från regeln att idrottsutövning i tävlingsform är strikt könsuppdelad?

Kanske är det precis tvärtom. Kanske borde fler skolor dela på klassen just i idrott, framför allt av omsorg om flickorna.

De riskerar annars – vilket forskning visar – riskerar att komma på undantag när de normalt sett fysiskt starkare pojkarna får styra och ställa. Något stort samhällsproblem är det i alla händelser inte, knappast heller om det finns kulturella orsaker bakom uppdelningen i enstaka konfessionella friskolor med muslimsk inriktning.

Nästa utspel från utbildningsministern förstärker bilden av att det inte är vare sig elevernas eller skolsystemets bästa som är drivkraften.

Av en intervju i Aftonbladet med Fridolin framgår att regeringen tvingats konstatera att det inte går att förbjuda konfessionella friskolor i Sverige utan att komma i konflikt med Europakonventionen. Men då gäller det att skärpa kontrollen ytterligare över just dessa friskolor.

Skollagen föreskriver att undervisningen ska bedrivas utan religiösa övertoner. Allt som har med tro att göra – kristen, muslimsk eller judisk – ska vara frivilligt. Kontrollen är redan rigorös. De konfessionella friskolorna är generellt sett väl medvetna om var gränserna går och angelägna om att följa regelverket för att inte riskera ingripanden, i värsta fall nedläggning.

Visst kan man lägga ytterligare krut på ännu fler kontroller. Men borde inte Skolinspektionens resurser snarare användas till att se till att landets drygt 4 000 kommunala skolor håller en godtagbar kvalitet, att eleverna får den undervisning de har rätt till, att ordning och reda råder och att skolmiljön är en mobbningsfri zon?

Här finns stora och viktiga uppgifter där utbildningsministern har bättre anledning att peka med hela handen.

Läs mer om religiösa friskolor

Alla tidigare artiklar
Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
IT-skandalen på Transportstyrelsen
Annons
Annons
Europakonferensen
Annons
Annons