Kvinnor är från Venus och män passerar nu Mars i Elon Musks rymdraket

Jag frågar en (kvinnlig) bekant hur hennes algoritmer ser ut. Det är inte något man brukar fråga men jag har blivit intresserad. De algoritmer som styr våra sociala medier har nämligen pekats ut som en förklaring till att män och kvinnor glider allt längre ifrån varandra.

Värderings- och åsiktsmässigt skiljer sig könen åt allt mer. Kvinnorna är från Venus och männen har precis passerat Mars, i en av Elon Musks rymdraketer.

Det räcker med att titta på hur vi röstar. Kvinnorna röstar i allt högre grad rött medan männen röstar blått. Bland kvinnorna är Socialdemokraterna dubbelt så stora jämfört med hos männen. Nio procent av kvinnorna röstar på SD medan 25 procent av männen röstar på samma parti. Hejdå Jupiter.

Det handlar inte bara om politik och det gäller inte bara Sverige. I en krönika i Financial Times undersöker John Burn-Murdoch hur kvinnor och män globalt glider ifrån varandra värderingsmässigt. I Korea, Tyskland, USA och Storbritannien är mönstret det samma. Speciellt gäller detta den unga generationen kvinnor som blir allt mer progressiva medan männen blir allt mer konservativa. So long Saturnus.

Tidigare har generationerna följt varandra. Män och kvinnor födda i samma generation hade ungefär samma värderingar. Inte längre. Dagens unga vuxna har allt mindre gemensamt med varandra. Skälet till detta står antagligen att finna i att samhället blivit mer upphackat. Tidigare fanns det ett tv-program alla tittade på. En tidning alla läste. En kyrka alla gick till. Och då blev alla också ganska lika varandra. Lägerelden gjorde oss, på gott och ont, mer lika.

Numera är underhållningen i det närmsta fullt individualiserad. Netflixkontot, Youtube, Facebook: allt anpassas efter vad du en gång sett eller vad du beräknas kunna vara intresserad av. Man 20-30? Då vill du säkert se något av Ben Shapiro! Kvinna 20-30? Här kommer ett klipp på Greta Thunberg.

Vi umgås också allt mindre i köns- och åldersöverskridande gemenskaper. Föreningarna, kyrkorna, familjerna. Allt detta spelar för samhället i stort mindre roll.

När världen digitaliseras försvinner också de rum där unga män och unga kvinnor tidigare möttes med den konsekvensen att vi i stället blir mer lika de vi istället spenderar tid med - vilket ofta är influerare i sociala medier.

Männen tittar på woke-cirkusen och rasar. Kvinnorna ser på rasistiska trumpister och förfasas. Ska det ändå dejtas så görs det genom en app. Så man ses lite motvilligt. Kanske på en restaurang. Man ska prata. Men något gemensamt, det har man inte. Så efter förrättat värv går var och en hem till sitt. Till den enda som verkligen förstår en och kan skänka nån form av gemenskap.

Den matematiska spegelbilden. Algoritmen. Hej då, Vintergatan.

[ Fredrik Wenell: Att vara präst eller pastor är inget yrke ]