Oginheten har nått vägs ände

Ökad utsortering hotar när samhället sparar.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Opinionsvindar vänder då och då. När den allmänna uppfattningen går från att förespråka medmänsklighet och generositet till motsatsen är det sorgligt. Det hände för två år sedan när de hjärtan som hade öppnats av bilden av lille Alan Kurdi liggande död på den turkiska stranden stängdes lika plötsligt när det blev uppenbart att flyktingströmmen innebar påfrestningar för vårt eget välmående samhälle.

Ibland går det i andra riktningen. Visst uppmärksammar medierna fortfarande grova exempel på fusk med assistansersättningen när fullt friska personer under åratal lyckas lura till sig stora belopp genom att utnyttja kryphål i lagstiftning och kontrollapparat.

Betydligt oftare handlar dock numera artiklar och inslag i etermedierna om människor som far illa när de inte beviljas personlig assistans eller får den indragen.

Omsvängningen är inte en slump. Funktionsrättsorganisationerna har arbetat enträget på att berätta om hur verkligheten ser ut för medlemmarna. Man har lyft fram exempel på exempel på hur barn, unga och vuxna drabbas när Försäkringskassan skärper kraven och får tummen upp av det rättsväsende dit allt fler tvingas vända sig för att försöka få en ändring till stånd. Människor med funktionsnedsättning vill inte framställas som offer utan som kapabla individer. Men utan konkreta fall blir resonemangen så teoretiska att ingen kan ta dem till sig.

Upprörda känslor hos ledarskribenter och undersökande journalister är en bra början, liksom reaktioner hos den allmänhet som inte förstått hur illa det står till. Men det räcker inte.

De som har makten över människors livsvillkor, ja över livet självt, måste komma till besinning och inse att vi har kommit till vägs ände när det gäller besparingar, omtolkningar och indragningar.

Konsekvenserna av oginheten och det inte sällan rent bisarra regelverket är inte att leka med. De är på liv och död. Tidskriften Föräldrakraft berättar i ett reportage om multihandikappade Olof, i behov av tillsyn dygnet runt, och hans familj. Båda föräldrarna är jurister. Kanske är det därför som de tillhör den minoritet som lyckats vinna över Försäkringskassan i domstol och få assistans beviljad.

Så långt så bra för just den familjen, som ändå har en svår kamp framför sig. Men när Olofs pappa i artikeln citerar en av sonens läkare dras rullgardinen ned. Läkaren berättade att han inte längre kan stå för orden ”samhället kommer att hjälpa er att ta hand om ert barn” i samtal med blivande föräldrar som fått beskedet att det väntade barnet kommer att födas med en funktionsnedsättning och som står inför ett bokstavligt talat livsavgörande beslut om abort eller inte.

Ingen skugga över denna doktor. Han gör en fullständigt realistisk bedömning av dagsläget.

Men det är förödandet att oginheten från samhällets sida inte bara slår hårt mot människor med funktionsnedsättning utan också ökar takten i marschen in i utsorteringssamhället.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Annons
Annons
Annons
Annons