Krigets spår och förbluffande skönhet möter besökaren i Bosnien

Följ med till Bosnien och Hercegovina. Till städer som fortfarande bär synliga spår av fruktansvärda krigshändelser. Till kyrkor och moskéer. Och drick starkt kaffe med turkish delight till.

BOSNIEN. Kvällsljuset skiftar i allt från rosa till orange, gult och blått medan solen sänker sig över Adriatiska havet i takt med att bussen rör sig söderut genom Dalmatien. Så gott som hela dagen, med en regnig start i huvudstaden Zagreb, har vi varit på väg genom Kroatien. Före och efter bussbytet i Split har molntäcket lättat allteftersom vi närmat oss det vackra kustlandskapet. Nedanför Biokovomassivet slingrar sig den smala vägen.

Även Bosnien och Hercegovina har en kustremsa mot Adriatiska havet, om än bara på 24 kilometer runt staden Neum, men så långt söderut kommer vi inte den här gången. Istället rör vi oss österut från Makarska, upp och ner genom bergen när det mörknat.

Väl inne i landet jag och min fru har som mål, är det möjligt att åka tåg från flera platser, men över gränsen behöver man alltså ta sig på annat sätt. Sent på kvällen passerar vi den vid samhället Orah och det blir påtagligt att vi nu lämnar EU. Två gånger behöver vi visa passen. Först på väg ut ur Kroatien och sedan, bara några meter senare, på väg in i Bosnien och Hercegovina.

Framme i staden Mostar är det som om vi rest tillbaka i tiden. I hotellets restaurang spelas svenska The Cardigans och andra artister med låtar från 1990-talet och vi möter det kanske tydligaste tecknet på att vi befinner oss utanför EU; här röks det inomhus. Priserna är dessutom (i alla fall då, i oktober 2021) förbluffande låga.

Bara tio minuters promenad bort visar sig sinnebilden av Mostar. Stari most (Gamla bron) höjer sig som mest 24 meter över floden Neretva som rinner genom staden. Det är tradition för modiga att hoppa ner i det turkosskimrande vattnet och sedan lång tid tillbaka anordnas varje år simhoppstävlingar från bron.

– Det är lite kallt idag. Men för 100 euro hoppar de… Jag kan ringa om du vill, säger en man vid det västra brofästet där entusiasterna har en lokal.

Jag nappar inte på erbjudandet. I regn och sol vandrar vi däremot fram och tillbaka över bron och insuper atmosfären. På östra sidan visas dess historia i en utställning med en tillhörande dramatisk film. I november 1993, under Bosnienkriget som varade 1992 till 1995, sköts det över 400 år gamla stenbygget sönder. Även stora delar av den historiska staden förstördes i kriget.

Men världsarvsklassade Stari most, som har rötter i det Osmanska riket, byggdes upp på nytt. Sommaren 2004 återinvigdes den symboliskt viktiga bron under högtidliga former, nio år efter att det så kallade Daytonavtalet slutits om fred.

Senare under Mostar-vistelsen avslutar jag en springtur med att bada under bron. Uppvärmd av kilometrarna över regnblöta gator funkar det, trots att sommaren är fjärran.

[ När Dagen reste med Pelle Hörnmark till Bosnien ]

I moskén med namnet Karađoz-begova, inte långt därifrån, har middagsbönen precis avslutats. Under vandringen genom staden har vi hört imamen Jusuf Bećoja sjunga från minaretens högtalare och när vi kommer fram till 1500-talsbyggets entré låter vi våra skor göra de andra avtagna sällskap.

Bećoja hälsar varmt och ger oss spontant en privat guidning i helgedomen, tillika sin arbetsplats. Det innehållsrika besöket bland bönemattor under en stor ljuskrona och rikligt mönstrade väggar varar i över en timme och det känns som att det är starten på en vänskap. När jag skriver det här håller vi fortfarande kontakten.

Nyfikenheten driver oss att uppleva slutet av en välbesökt mässa i Franciskanerkyrkan med tillhörande kloster, vilken fått sitt namn av inga mindre än Petrus och Paulus.

Moskéer såväl som kyrkor är det gott om i de här religiöst färgade områdena. Från vårt hotellfönster ser vi ett annat högt torn och hör klockorna där ringa. Nyfikenheten driver oss att uppleva slutet av en välbesökt mässa i Franciskanerkyrkan med tillhörande kloster, vilken fått sitt namn av inga mindre än Petrus och Paulus.

För övrigt är det ett tips, för den som gillar sura smaker, att ta del av granatäpplen som är vanliga här. Vi ser dem växa på träden och innan vi hoppar på tåget efter tre nätter i Mostar köper jag starkt röd juice, gjord på frukten, i ett gatustånd och dricker den med ett gult sugrör ur ett plastglas.

Långt innan resan blev av ville jag åka till det här landet. Och särskilt till Sarajevo. Redan under min gymnasietid i slutet av 1990-talet, när jag lärde känna en klasskompis som flytt från kriget, väcktes mitt intresse för Bosnien och Hercegovina. Långt senare läste jag journalisten Negra Efendić bok Jag var precis som du, vilken gjorde mig ännu mer intresserad.

Rälsen följer Neretva en bit mot huvudstaden. Gröna bergssluttningar passerar. Mörkret faller på nytt.

När vi kommer ut från stationen i Sarajevo möts vi av 142 meter och 39 våningar höga Avaz Twist Tower, vilket till sin form påminner om Turning Torso i Malmö. Tornet kan ses som Balkans högsta byggnad beroende på vilka länder som räknas in i begreppet.

Passa även på att titta in Theotokos födelsekyrka, en vacker serbisk-ortodox kyrka.

I Sarajevo vet vi först inte hur länge vi ska stanna. Men det blir till slut fem nätter på samma hotell och vi hinner med mycket i den begynnande höstkylan. Det duvtäta torget Baščaršija och gatorna runt det i stadens gamla del är ett måste. Här finns ypperliga möjligheter att dricka starkt kaffe med tillhörande turkish delight, serverat i de snudd på obligatoriska kopparkittlarna. Passa även på att titta in Theotokos födelsekyrka, en vacker serbisk-ortodox kyrka på andra sidan den kompassliknande symbol i huvudgatan som signalerar att öst och väst möts.

Följ gärna med en guide som berättar om historiskt viktiga platser som den vid Latinska ćuprija (Latinska bron) där “Skotten i Sarajevo” avlossades. Det var här Gavrilo Princip i juni 1914 sköt Franz Ferdinand, tronföljare i dåvarande Österrike-Ungern, och Sophie von Chotek. Händelsen ses som Första världskrigets tändande gnista.

Via museer och guidning lär vi oss mer om det fruktansvärda som hände 80 år senare, på 1990-talet. Sarajevo var belägrat under nästan fyra år mellan 1992 och 1996. En dag besöker vi den trånga tunnel nära flygplatsen som då användes för att föra in mat och andra förnödenheter i staden. Den som vill kan testa att ta sig fram några meter i den.

Här, såväl som på gatorna i centrum, syns så kallade Sarajevorosor – blodfärgade minnesmärken i asfalten som påminner om krigets offer. Starka intryck gör ett sönderskjutet barnsjukhus, som en av våra guider tar oss till, liksom Galerija 11/07/95, en svartvit fotoutställning om folkmordet i Srebrenica där över 8 300 människor mördades. Påtagligt berörd blir jag även av en utställning med gosedjur och andra personliga saker som var viktiga för barn under kriget.

För att få en överblick över staden rekommenderas någon av utsiktsplatserna från de omgivande bergen. Varför inte se den numera helt graffititäckta bob-banan från OS vintern 1984? Dit upp, på berget Trebević, går det att ta sig med kabinbana. Även den förstörd i kriget och återinvigd, så sent som 2018.

[ Debatt: Låt offren i Srebenica skriva sin egen historia om framtiden ]

---

Fakta: Bosnien och Hercegovina

• Består av de två entiteterna (delarna) Republika Srpska och Federationen Bosnien och Hercegovina samt distriktet Brčko.
• Styrs av ett folkvalt presidentråd bestående av tre personer; en bosniak, en kroat och en serb.
• Huvudstad: Sarajevo
• Folkmängd: 3,3 miljoner
• Storlek: 51 129 km²
• Valuta: Konvertibilna marka
• Officiella språk: Bosniska, kroatiska och serbiska.
• Så reste vi dit: Dit med buss och tåg som en del av en lång tågluff. Tåg är bara möjligt inom landet. Hem bokade vi direktflyg från Sarajevo till Köpenhamn och åkte sedan tåg sista biten till Göteborg.

---