Dan Ådahl om mörka hemligheten bakom sången ”Att lämna allt”

Många har fångats av Dan Ådahls känslostarka sång ”Att lämna allt”. Men nästan ingen vet den mörka hemligheten bakom sången.
Nu avslöjar den okände Ådahl-brodern hur den kom till och varför han slutat att leva dubbelliv.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Hur många Ådahl-bröder finns det egentligen? Svaret är fyra (från början var de fem) och en syster. Genom sin medverkan i pop- och soulbandet Edin-Ådahl blev Frank och Simon de kända ansiktena.

Dan var ett namn som på sin höjd förekom på raden där låtskrivarens­ namn stod. En gång i Jönköping på 1980-talet fick Frank frågan:

Den där Dan Ådahl, finns han på riktigt?

Jodå, han fanns. Och han finns fortfarande. Faktum är att han är mer levande än någonsin, sina 66 år till trots.

Men den 23 september 2013 var livsresan nära att få ett abrupt­ slut. Dan Ådahl befann sig på kontoret i Göteborg när han plötsligt drabbades av en stroke.

– När de andra gick på fika åkte jag ambulans till Sahlgrenska och det var bara tur att jobbet låg så nära sjukhuset, konstaterar Dan.

Det skulle visa sig att stroken var av det mildare slaget, en så kallad tia-attack, men i kölvattnet av hjärt- och kärlsjukdomar lurar ofta en depression och det skulle drabba Dan med full kraft.

Han har alltid varit den högpresterande sorten. Idérik, ambitiös och med höga krav på sig själv. Uppväxten i en kristen musikfamilj formade inriktningen. Tidigt i livet började han resa runt i olika kyrkor tillsammans med de yngre bröderna. En sommar när Frank och Simon var sju och tio turnerade de i Finland.

– Vi hade 60 gig. Jag predikade, Frank och Simon sjöng och vi sjöng även tillsammans, minns Dan.

1973 var han nyutexaminerad mellanstadielärare i Växjö när han upplevde att han skulle vara evangelist i Finland.

– Från 1974 till 1976 var jag ungdomspastor i Vasa. 1976 gifte jag mig och flyttade tillbaka till Gävle där jag sökte ett jobb som musiklärare.

Efter ett år bar det vidare till Kalmar där en ny musiklärartjänst väntade. Dans driftighet hade snart gjort honom till en profil i staden. Han ordnade kabaréer med skolans elever och i Pingstkyrkan var han en drivande kraft i församlingens musikliv.

Parallellt med detta var han med och arrangerade de kristna musikgalorna på Scandinavium som drog igång i början av 1980-talet och som hölls varje vår i tretton års tid. Dan var med och organiserade tolv av dem.

Han mixade ljud på konserter. Blev turnéledare för amerikanska stjärngruppen Koinonia och sedan åtskilliga andra. Andraé Crouch, Petra, Take6, Mighty Clouds of Joy, Van Morrison, James Brown och flera andra. Han samarbetade med amerikanska artistförmedlare.

Dan upptäckte att organisation var hans grej. Det var i sanning hektiska år.

– Mitt i allt detta upptäckte jag en sak som gjorde att livet blev enklare att leva:

– Om jag drack litegrann så kändes det roligare.

– Jag fick en viss ”förkylning” där som höll mig och den har fjättrat mig hela livet. Jag har inte riktigt vågat erkänna. Jag är ingen som har drivit på gatorna och supit. Aldrig någonsin. Inte på barer heller, utan jag har smugit, erkänner han.

Varför? Dan har insett att det hänger samman med hans beroendepersonlighet.

– I andras ögon mer än god nog väldigt ofta, men i mina egna ögon aldrig god nog. Och det har skapat en väldig frustration som försvann med att jag jobbade mer, att jag festade mer, att jag hängav mig åt allt möjligt.

Livet gick på högvarv när stroken plötsligt slog till. När Dan sedan drabbades av en djup depression tappade han den kontroll han lyckats upprätthålla under så många år.

– Då började jag dricka ordentligt, hällde i mig allt möjligt, tog sömntabletter. Till sist eskalerade det så att jag ville ta mitt liv …

Orden stockar sig i halsen och ögonen tåras.

– Sju gånger åkte jag ambulans till Varbergs sjukhus från Kungsbacka där jag bor. Bara för att jag mådde så dåligt och var så deprimerad. Till sist var det en god vän, kyrkoherden i Kungsbacka, som tog mig till Valet – för tre år sedan. Valet är en sån där rehab och när jag kom in där …

Rösten spricker igen och Dan viskar knappt hörbart:

– När jag steg in över tröskeln där var det som att nån sa: ”Dan, nu har du prövat döden. Du har försökt jobba ihjäl dig. Du har försökt dricka ihjäl dig. Du har levt på ett sätt så att du inte hushållat med din kropp. Du har själv orsakat din stroke med ditt leverne. Du har förstört en massa personliga relationer. Tänk om du skulle pröva livet?”

– Jag var helt bakis när jag stod där. Helt väck! Men jag tog beslutet och sedan dess – swosh! – vände allting. Jag fick möta Gud där.

Väl hemma hos sin hustru Gitte avgav Dan sin avsiktsförklaring:

– Nu är jag nykter. Nu ska jag dö nykter.

Han säger att han aldrig mått så bra som nu. Han har till och med börjat spela igen. Musiklusten är tillbaka. Han spelar i Linnéakyrkan, i Frölunda Pingst och Smyrna international när de behöver en pianist.

– Och det är först nu jag fattar vad mina sånger handlar om. Alla de här låtarna som ”Att lämna allt”, ”Litar du på mig”, ”En vanlig människa”, ”Hem” – de har bara kommit så där, säger Dan.

Han slår ihop handflatorna med en smäll.

– De har varit till mig och jag har hållit dem för mig själv.

Se klippet när Dan Ådahl berättar mer om hur hans liv förvandlades här.
 

När han hade skrivit ”Att lämna allt” tog det tio år innan han delade med sig av sången och när den väl spelades in var det av en ren tillfällighet. Det saknades en låt på samlingsalbumet ”We love gospel” och Frank Ådahl tipsade då att hans storebrorsa hade en speciell sång liggande i sin byrå­låda.

”Att lämna allt” fick stort genomslag när den väl kom ut, så varför allt detta hemlighetsmakeri?

Jo.

Dan Ådahl hade fyllt 30 och arbetade som musiklärare i Kalmar. Året var 1980. Ingemar Stenmark vann OS på tv. Men en fredagskväll blev förödande för Dan.

– Jag fick sova i lärarrummet och titta på OS där. Jag hade åkt fast för en riktigt ordentlig rattfylla. När Anne Maj (Dans dåvarande hustru) kom hem från en resa till Österrike med kyrkans ungdomar bröt jag samman helt och hållet. Jag sa: Nu måste du be för mig. Jag trodde jag skulle dö där. Så hon bad för mig söndag morgon klockan fyra.

– Senare på morgonen gick jag fram till pianot och så kom ”Att lämna allt”. Klockan tio var sången klar.

Han behövde inte ändra ett ord. Inte en ton. Han som annars skriver om sex, sju gånger innan han är nöjd. Men ”Att lämna allt” skulle gömmas. Det var han och Anne Maj överens om. 1,54 promille resulterade i en månads fängelse. Han, pingstkyrkans ungdomskörledare, fick såga ved i en månad på en anstalt i de småländska skogarna.

– Det mest irriterande var när folk skulle tala om vad ”Att lämna allt” har betytt för dem. Det har varit väldigt jobbigt att bära eftersom den kom till precis efter jag vaknade upp efter en rattfylla.

Lyssna på låten Att lämna allt här.
 

I dag kan han se Guds nåd i det som hände. Hur han mitt i sitt ynkliga tillstånd ändå fick ta emot en sådan fantastiskt gåva. Dan säger att han aldrig lämnade Gud.

– Man jag har lämnat det här vanliga traditionella mönstret att samlas med andra människor och vara organiserad framför Gud.

I dag har Dan funnit en plats i Linnéakyrkan som arbetar mycket med att hjälpa missbrukare. Han engagerar sig i AA och försöker hjälpa andra som har problem. Han belönar sig själv med att träna varje morgon. Springer och går på gym.

Har du behövt göra upp med en massa människor också?

– Ja, det här är en sorts uppgörelse också. Jag var tvungen. Därför åkte jag till Vasa i somras och berättade om mitt liv. Väldigt många människor var där för att lyssna på den gamle evangelisten. Många som blev förstummade.

– Förut var allt min egen agenda. I dag är ingenting min egen agenda. Jag valde livet. I stället för att gömma mig så kom jag fram i ljuset.

Fakta:

Dan Ådahl

Ålder: 66.

Familj: Gift med Gitte, en vuxen son.

Bor: Kungsbacka.

Kuriosa: Skrev poplåten ”Högt i det blå” som 1993 tävlade i Melodifestivalen med N.E.O.

Aktuell: Har släppt en ny sång på Spotify. ”Litar­ du på mig?” som han sjungit in tillsammans med bröderna Simon­ och Frank. Den enda ”riktiga” egna inspelningen som Dan Ådahl har släppt.

Annons
Annons
Kyrkledarna som barn
Terrordådet i Spanien
Annons
Annons