Evangeliets ögonvittnen

På söndag är det andra­ söndagen i påsk­tiden och temat i kyrkoåret är Påskens vittnen.

Livsstil

Andra söndagen i påsktiden

Tema: Påskens vittnen

Gamla testamemtet: Sakarja 8:6-8

Så säger Her­ren Se­ba­ot: Om de som är kvar av fol­ket tror att det­ta är omöjligt i kom­man­de da­gar, är det därför omöjligt för mig? frågar Her­ren Se­ba­ot. Så säger Her­ren Se­ba­ot: Jag skall rädda mitt folk ut ur österns länder och västerns. Jag skall hämta dem hit och låta dem bo i Je­ru­sa­lem. De skall va­ra mitt folk och jag skall va­ra de­ras Gud i tro­het och rättfärdig­het.

Episteltext: Första Petrusbrevet 1:3-9

Välsig­nad är vår her­re Je­su Kristi Gud och fa­der. I sin sto­ra barmhärtig­het har han fött oss på nytt till ett le­van­de hopp ge­nom Je­su Kristi upp­ståndel­se från de döda, till ett arv som in­te kan förstöras, fläckas el­ler viss­na och som väntar på er i him­len. Ty Guds makt be­skyd­dar er ge­nom tron fram till den fräls­ning som finns be­redd att up­pen­ba­ras i den sista ti­den. Därför kan ni jub­la, även om ni just nu en kort tid skul­le få ut­stå prövning­ar av oli­ka slag, för att det som är äkta i er tro – och det­ta är långt dyr­ba­ra­re än det förgäng­li­ga gul­det, som dock måste prövas i eld – skall ge pris, härlig­het och ära när Je­sus Kristus up­pen­ba­ras. Ni har in­te sett ho­nom men äls­kar ho­nom ändå; ni ser ho­nom ännu in­te men tror på ho­nom och kan jub­la i outsäglig, him­melsk glädje då ni nu står nära målet för er tro: era själars rädd­ning.

Evangelietext: Johannesevangeliet 20:24-31

En av de tolv, To­mas, som kal­la­des Tvil­ling­en, ha­de in­te va­rit med när Je­sus kom. De and­ra lärjung­ar­na sa­de nu till ho­nom: ”Vi har sett Her­ren”, men han sa­de: ”Om jag in­te får se spikhålen i hans händer och stic­ka fing­ret i spikhålen och stic­ka han­den i hans si­da tror jag det in­te.” En vec­ka se­na­re var lärjung­ar­na sam­la­de igen, och To­mas var med. Då kom Je­sus, trots att dörrar­na var reg­la­de, och stod mitt ibland dem och sa­de: ”Frid åt er al­la.” Däref­ter sa­de han till To­mas: ”Räck hit ditt fing­er, här är mi­na händer; räck ut din hand och stick den i min si­da. Tviv­la in­te, ut­an tro!” Då sva­ra­de To­mas: ”Min Her­re och min Gud.” Je­sus sa­de till ho­nom: ”Du tror därför att du har sett mig. Sa­li­ga de som in­te har sett men ändå tror.” Också många tec­ken som in­te har ta­gits med i den­na bok gjor­de Je­sus i si­na lärjung­ars åsyn. Men des­sa har upp­teck­nats för att ni skall tro att Je­sus är Mes­si­as, Guds son, och för att ni ge­nom att tro skall ha liv i hans namn.

Psaltaren: Psalm 145:1-7

En lovsång av Da­vid. Jag sjung­er om din stor­het, Gud, min ko­nung, nu och för evigt pri­sar jag ditt namn. Dag ef­ter dag vill jag pri­sa dig, nu och för evigt sjunga ditt lov. Stor är Her­ren, högt är han pri­sad, ing­en kan fat­ta hans stor­het. Släkte ef­ter släkte skall hyl­la di­na verk och vitt­na om di­na väldi­ga gärning­ar. De skall ta­la om din härlig­het, ditt höga ma­jestät, och de un­der som du gör vill jag be­sjunga. De skall pri­sa din fruk­tansvärda makt, och din stor­het vill jag förkun­na. De skall ro­pa ut din sto­ra god­het och jub­la över din tro­fast­het.

Fakta:

Födda till ett levande hopp

Söndagens episteltext beskriver det kristna hoppet genom Kristus. ”I sin sto­ra barmhärtig­het har han fött oss på nytt till ett le­van­de hopp ge­nom Je­su Kristi upp­ståndel­se från de döda, till ett arv som in­te kan förstöras, fläckas el­ler viss­na och som väntar på er i him­len.”

Låter sitt folk bo i Jerusalem

Den andra söndagen i påsktiden talar den gammaltestamentliga texten om att Gud ska rädda sitt folk. ”Så säger Her­ren Se­ba­ot: Jag skall rädda mitt folk ut ur österns länder och västerns. Jag skall hämta dem hit och låta dem bo i Je­ru­sa­lem. De skall va­ra mitt folk och jag skall va­ra de­ras Gud i tro­het och rättfärdig­het.”

Hålen från spikarna gav tro

I evangelietexten överbevisas Tomas Tvivlaren. ”De and­ra lärjung­ar­na sa­de nu till ho­nom: ’Vi har sett Her­ren’, men han sa­de: ’Om jag in­te får se spikhålen i hans händer och stic­ka fing­ret i spikhålen och stic­ka han­den i hans si­da tror jag det in­te.’ En vec­ka se­na­re var lärjung­ar­na sam­la­de igen, och To­mas var med. Då kom Je­sus, trots att dörrar­na var reg­la­de, och stod mitt ibland dem och sa­de: ’Frid åt er al­la.’ Däref­ter sa­de han till To­mas: ’Räck hit ditt fing­er, här är mi­na händer; räck ut din hand och stick den i min si­da. Tviv­la in­te, ut­an tro!’”

Annons
Annons
Annons
Annons