”Fler troende borde vara lite mer som Carola”

Han är ateisten som älskar gospel och är nära vän med Carola. Humanisternas ordförande Christer Sturmark har aldrig bett en bön, trots att han tänker på Gud i princip varje dag.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

På caféet i ABF-huset på Sveavägen i Stockholm sitter Sveriges­ mest profilerade ateist framför en bärbar dator.

Han hälsar glatt och ser förväntansfull ut när vi tar hissen upp till femte våningen och det bokade mötesrummet Gästrikland.

– Jag tänker mig att det ska bli lite frireligiöst, det vore roligt. Jag hoppas på ett trevligt samtal med lite spets, det tycker jag om, säger han när vi satt oss ner.

Det är tydligt att Christer Sturmark inte är rädd för den kristna kulturen. När man ringer honom hörs gospelklassikern ”Oh, happy day” genom de sprakande signalerna. Och när väl telefonsvararen går igång är det inte Sturmark utan Carola Häggqvist som läst in meddelandet.

– Det var hennes idé, när hon hörde att jag hade en gospellåt sa hon direkt att ”nu gör vi en kul grej av det här” och spelade in meddelandet.

Carola är en nära vän till Christer sedan 25 år tillbaka och humanistordföranden är inte sen att lyfta fram hennes tro.

– Vi vet precis var vi står. Hon brukar skicka sms, där hon skriver ”Jesus älskar dig” och sådana saker. Hon sjöng även ”Amazing grace” på min 50-årsfest och hon gav min son änglavingar när han fyllde år. Det är mycket glimten i ögat, vi vet precis var vi har varandra när det gäller det här med tron.

– Jag brukar säga att om alla relgiösa människor vore som Carola skulle vi inte ha så mycket problem med religion i världen. För henne handlar tron väldigt mycket om glädje och kärlek. Jag tycker att fler troende borde vara lite mer som Carola.

Överlag gillar Christer Sturmark att bryta med de många vanföreställningar som florerar kring både sekulära humanister och troende människor.

– Ibland möter jag en nidbild att jag inte skulle vilja möta en troende människa och det är ju löjligt. Det finns många fördomar, mot både sekulära humanister och religiösa människor. Jag får ibland mejl från arga kristna som säger att jag borde brinna i helvetet, men det gör inte att jag tänker att alla kristna är så.

– Jag vet ju att det finns gott om ateister som skriver otroligt förolämpande saker mot kristna på sociala medier. Det finns rötägg inom alla livsåskådningar helt enkelt.

Tycker du att tro bör vara enbart en privat angelägenhet?

- Det beror på vad du menar med privat angelägenhet, jag tycker absolut att alla har rätt att utöva sin tro och även ta beslut utifrån sin övertygelse om de är politiker eller liknande. Men om man däremot ställer sig i riksdagens talarstol och säger att den här lagen ska vi ha för att det står så i Bibeln då är det inte ett relevant argument, menar jag. Du måste ha sekulära argument för din sak.

Hur blev du sekulär humanist?

– Jag har sedan tidiga tonår varit intresserad av humanism och filosofiska frågor. Jag har inte med mig från mitt föräldrahem att tro på Gud, men inte heller att inte tro på Gud. För mig är sekulärhumanismen en intellektuell hållning.

Vad innehåller den livshållningen för grundvalar att förlita sig på?

– Jag tror att vi människor skapar mening i våra egna liv inte minst i samverkan med andra. Det handlar absolut inte om individualism. Jag tror att genom våra familjer, vänner ochgemenskaper så skapar vi tillsammans mening i tillvaron.

– Min livsåskådning är naturalistisk och av det följer också att jag är ateist. Ibland säger människor att det måste kännas begränsat att inte tro på något som är större än dig själv. Men jag tror ju på massor av saker som är större än mig själv.

Samtidigt har Christer Sturmark svårt med vad han kalla för sekulära religioner.

– Det kan handla om ekologisk odling eller vad som helst, det blir heligt för människor och om någon forskare skulle ifrågasätta det man håller heligt så blir man vansinnig. Det blir ett slags ersättning för religion.

Samtidigt gör ni humanister mycket som skulle kunna tolkas som ersättning för religion, ni har sekulär konfirmation, barnvälkomningsceremonier med mera.

– Det stämmer, jag skulle inte säga att vi har några ritualer. Men vi har ceremonier och det har vi för att det efterfrågas.

Varför tror du att det efterfrågas, kan inte det handlar om att människan i grunden söker efter något större?

– Jag tror snarare att det är så starkt rotat i vår kultur och tradition att rama in livets stora händelser. Det är nog mer allmänmänskligt än kopplat till religion.

Christer Sturmark sneglar ut genom fönstret. Solen lyser över fasaderna på andra sidan gatan. Där nere på Sveavägen trängs bilar och människor. Det krävs ett stort mått tålamod, respekt och förståelse för att kunna samsas på den begränsade ytan i eftermiddagstrafiken. Precis som så ofta när människor ska leva sida vid sida. För Christer Sturmark är det viktigt att det öppna och respektfulla samtalet mellan representanter för olika livsåskådningar lever.

– Inte minst i dag när vi ser en ökad polarisering och ökade spänningar mellan olika livsåskådningar är det viktigt att hitta representanter som kan tala med varandra på ett vettigt sätt, konstaterar han.

Har du någonsin blivit hotad för ditt engagemang för Humanisterna?

– Nej, jag har fått några mail från fundamentalistiska kristna som säger att jag ska brinna i helvetet. Men för mig är det inte så verksamt eftersom jag inte tror på helvetet.

Samtidigt hör man många också kristna som tvärtom säger att de ber regelbundet för Christer Sturmark, har du stött på det också?

– Ja, det har jag faktiskt. Det är omtänksamt och jag förstår ju att det är något reellt för dem.

Christer Sturmark drar sig till minnes hur han för någon sommar sedan gästade Löttorps camping på Öland och debatterade med kristna representanter.

– Efteråt kom en man fram och sa att han tyckte att jag var mycket trevligare i verkligheten. Och så är det ofta, jag börjar på minus när jag möter en troende men det krävs inte så mycket för att vända den bilden.

Hur har du det med Gud i dag?

– Jo, tack jag umgås med frågan­ om Gud och Guds roll i världspolitiken, kanske mer än de flesta gör. Så jag har det bra med Gud, även om jag för egen del inte tror att det finns en Gud.

Har du bett någon gång?

– Nej, inte på riktigt.

Tänker du ofta på döden?

– Ja, allt oftare under de senaste åren, sedan flera äldre vänner jag känt har dött.

Vad tror du händer när vi dör?

– Jag har inte tilltro till ett liv efter detta. Löftet om ett liv efter­ detta, som en religion kan ge, det kan aldrig sekulär humanism ge.

Vad är en andlig upplevelse för dig?

– Det närmaste jag kommer är nog den känsla av förundran man kan känna när man tittar upp mot stjärnhimlen, allra helst när jag får titta tillsammans med min 6-årige son och får låna hans ögon och nyfikenhet för en stund.

Malin Aronsson

Daniel Wistrand

Mer från podden Dagens människa

Alla tidigare artiklar

Fakta:

Christer Sturmark

Ålder: 51 år.

Familj: Hustrun­ Gunilla­ Backman och sonen­ Leo, sex år.

Bor: Stockholm­.

Yrke: Förlagschef för bokförlaget Fri tanke, samt ordförande i Humanisterna.

Mer i podden – hör Christer­ Sturmark om

Samtalen om livsfrågor med sin son.

Förtjusningen i kristen ungdomskultur.

Tankarna om idolen David Bowies­ bortgång.

Annons
Annons
Annons
Annons