Han såg behovet i hela kristenheten

Lewi Pethrus har åter hamnat i ropet, trots att trettio år har gått sedan han gick bort den 4 september 1974, 90 år gammal.
– Det sägs att det kommer en stor ledare varje århundrade. Lewi Pethrus var ledaren för det förra, säger Martin Tornell, predikant som länge arbetade tillsammans med svenska pingströrelsens grundare.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

PO Enquists bok Lewis resa som kom 2001 har säkert bidragit till intresset för såväl pingströrelsen som Lewi Pethrus själv. Många unga pingstvänner vet trots det inte vem han var. Det bekymrar Ivar Lundgren, journalist på Dagen under åren 1969 – 1975, som arbetade nära Lewi Pethrus under hans sista år.

– Det är synd att han är så bortglömd nu. Han var så oerhört närvarande när han levde.

Lundgren fick förtroendet att resa till USA för att undersöka den karismatiska väckelsen.

– Det var oerhört inspirerande. Lewi Pethrus blev mer vidsynt på äldre dar. Sista åren såg han hela kristenhetens behov, fri från samfundsgränser.Gemenskap med katoliker ansågs uteslutet och villfarande. När katolikerna nåddes av den karismatiska väckelsen och vittnade om andedopet, undrade en del om det var äkta eller kyrkopolitik.

Vid planeringen inför den första karismatiska konferensen, 1971, sa Pethrus: ”Om katolikerna inte kommer, blir det ingen karismatisk konferens. Då täcker det inte helheten.”

– Det var oerhört modigt av honom att säga det. Många ledare delade inte hans åsikter.

Likaså bjöd han in långhåriga Jesus-folket från USA, med sina långa kjolar och nitar i jeansen och lät dem resa runt i Sverige.

– Det blev en betydelsefull förnyelse, säger Ivar Lundgren.

Olof Djurfeldt, tidigare chefredaktör på Dagen, minns Lewi Pethrus initiativ till att Ivar Lundgren skulle resa till USA.

– Han ringde mig en söndagsmorgon i maj och la fram idén.

Artikelserien fick stor genomslagskraft och bidrog till att öppna frikyrkans dörrar för den karismatiska väckelsevågen, menar Djurfeldt.

Pethrus rekryterade själv Djurfeldt till posten som andreredaktör vid en lunch i Nyhemshallen. Där satt också de andra pingstvännerna och intog sin lunch.

– Många blickar vilade vid vårt bord. De undrade nog vad Pethrus ville mig.

Även om Pethrus var en auktoritet man inte gärna sa nej till, ville Djurfeldt ändå pröva om också Gud tyckte att redaktörsposten var ämnad åt honom. Han hade just kommit hem från missionsfältet och var helt inställd på att resa tillbaka till Afrika.

– Jag invände att jag hade min missionskallelse: ”Ja, men det är viktigt att vi har folk på Dagen som kan mission”, argumenterade han.

Ett år senare kom Djurfeldt till tidningen och stannade i 32 år.

Många har föreställt sig Lewi Pethrus som sträng och obeveklig som far. Något som sonen Knut Pethrus starkt tillbakavisar.

– Nej, tvärtom. Han tyckte att vi skulle ha en glad kristendom.

Knut Pethrus berättar om att barnen brukade ha barnmöten.

– Vi hade egna predikanter, vi barn. Farbror David och pappa lyssnade på oss. ”Predikanten” undrade om församlingen hade några böneämnen. Då räckte min storasyster Dora upp handen och sa att hon hade ett: ”Broder Pethrus bad för min syster i går kväll, men det hjälpte inte.”

– Farbror David sa till pappa att inte låta oss barn göra narr av honom så. Men pappa tyckte att det var roligt. ”De leker ju bara”, sa han och skrattade.

Knut var väl medveten om att hans pappa var legendarisk.

– Ibland fick vi vänta i timmar efter mötena utanför kyrkan. När han väl kom kunde han säga:  Ni står väl inte här och skämtar bort allvaret. Han visste att hans budskap kom från Gud.

Lewi Pethrus såg till att barnen tog hem kamrater från skolan, så att de skulle få se hur kristna människor levde.

– Han var bussig när vi började träffa flickor. Han sa aldrig: Du får inte vara med den och den. I stället fick vi träffa vem vi ville. Och han sa: Men du får själv svara för dina handlingar.

– Jag önskar att alla unga fick ha en sådan pappa som jag hade, säger Knut Pethrus.

Martin Tornell är 79 år och i samma åldersgrupp som Lewi Pethrus barn. Han växte upp i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och blev avskild till pastor av Lewi Pethrus. Därefter har han varit predikant i 60 år.

Tornell ledde mötet på Nyhem då Lewi Pethrus höll sin sista predikan i juni 1974.

– Under dagens lopp låg han mest. Vi samtalade och han ville veta vilka andra inslag som skulle vara i mötet. Han var väldigt noga med innehållet i mötena, de skulle inte vara hastverk, utan noga planerade, med utrymme för Guds ledning.

Senare på kvällen höll Pethrus sin sista predikan som handlade om att vinna en och en.

– Jag upplever det som att det var hans testamente till oss.

Ingen ledare har ännu axlat Lewi Pethrus mantel. Men Tornell har ögonen med sig.

– Jag har sett en yngre predikant som har vissa drag. Men jag vill inte avslöja vem det är.

Annons
Annons
Annons
Annons