Kommuniteten L’Abri samlar unga och gamla med stora livsfrågor

Huémoz, Schweiz. I över 60 år har den kristna kommuniteten L’Abri lockat människor som söker svar på livets stora frågor. Det allra första L’Abri, startat av Francis och Edith Schaeffer, finns i den schweiziska alpbyn Huémoz. Än i dag sjuder platsen av liv – och svåra frågor.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

– Är det någon som har en fråga?

Det blir tyst en stund. De tio personerna runt bordet funderar medan de äter av linssoppan framför sig. Så bryter en ung, amerikansk kille tystnaden och berättar att han funderat på Guds ingripande i världen. Han har provat att be, men enbart mötts av tystnad. Fungerar bön överhuvudtaget, undrar han. Samtalet som följer blir både filosofiskt och personligt, ibland intensivt och högljutt, hela tiden respektfullt.

Lunchsamtal som det här äger rum fyra dagar i veckan på L’Abri. De kallas ”formal lunch” och innebär att vem som helst får lyfta vilken fråga som helst. Det kan handla om allt ifrån vilken favoritsaga man har till ondskans problem. I dag leds samtalet av kanadensaren Richard Bradford. Sedan 17 år tillbaka arbetar han heltid för L’Abri och för två år sedan tog han och hans fru Karen över huvudansvaret för den schweiziska grenen.

– L’Abri är en plats för ärliga frågor där det intellektuella och det emotionella går hand i hand. Det är en kommunitet som bygger på gästfrihet och studier, men samtidigt är det svårt att fånga L’Abris väsen i ord. Mina svärföräldrar har fortfarande inte fattat vad jag jobbar med, säger Richard med ett skratt.

Richard Bradford kom till L’Abri första gången 1993. Då var han 27 år och hade några år tidigare övergett sin kristna tro. Han beskriver hur hans liv var ett enda kaos.

– När jag mådde som sämst sa en vän att jag borde hitta något att tro på. Han tipsade om L’Abri och jag åkte, men under de första veckorna packade jag inte upp mina väskor eftersom jag inte trodde att jag skulle bli långvarig. Men så hände något. För första gången i mitt liv träffade jag kristna som tog mina frågor på allvar och som dessutom, precis som jag, var intresserade av konst, film och kultur. Jag stannade i 8 månader.

Många som kommer till L’Abri är, precis som Richard, uppvuxna i kyrkan, men har blivit sårade längs vägen och lämnat tron. En del är enbart cyniska, andra längtar tillbaka till Gud.

När de amerikanska missionärerna Francis och Edith Schaeffer grundade L’Abri 1955, ville de erbjuda en trygg plats där människor kunde brottas med existentiella frågor. Det franska ordet ”L’Abri” betyder just skydd. Paret Schaeffer öppnade upp sitt hem, till en början för sina döttrars collegekompisar som ville prata religion, men senare, när ordet spridit sig, kom människor från hela världen. Då liksom nu var troheten till Bibeln central, likaså övertygelsen om att det kristna livet inbegriper hela livet och är relevant för hur vi ser på allt från konst till politik.

Sedan Schaeffers dagar har tusentals studenter hittat till schweiziska L’Abri. De har tagit tåget längs den turkosa Genèvesjön, hoppat på bussen i vinstaden Aigle, åkt på svindlande vägar upp på berget och blivit avsläppta framför Chalet Bellevue – en mörk trävilla i tre våningar som fungerar som studenthem. Utsikten från villans balkonger är vidunderlig; snötäckta alptoppar och vidsträckta skogar. Ljudkulissen utgörs av kobjällror och intensivt fågelkvitter och landskapet förändras i takt med vädret. Ibland täcks bergstopparna av stora moln, under sommarkvällarna färgas de rosa av solen och när åskan kommer förvandlas de till bakgrund i ett spektakulärt himlafyrverkeri. ”Naturen här är ett enda stort gudsbevis”, som en student uttryckte det.

Men alla är inte övertygade om Guds existens. Till L’Abri kommer såväl sökande agnostiker som desillusionerade kristna. Alla ges tillfälle att ställa frågor utan att bli dömda, förlöjligade eller distraherade (studenter avråds från att använda Internet under tiden på L’Abri).

– Många som kommer hit har djupa personliga frågor kopplade till identitet och självkänsla, andra brottas med en specifik teologisk fråga och en tredje och fjärde grupp vill fördjupa sig filosofiskt eller andligt, berättar Richard, vars uppgift på L’Abri är att vägleda och stötta såväl arbetare som studenter. I dagsläget finns tio anställda och som mest får 32 studenter plats samtidigt. Vissa stannar en hel termin, andra någon vecka eller bara någon dag. Ungefär hälften är amerikaner, resten från övriga världen.

20-åriga Amarie Lee från Kalifornien har tillbringat en termin i L’Abri. Hemma i Apple Valley, mitt i den kaliforniska öknen, brottades hon med ångest, var vettskrämd vid tanken på framtiden och vågade ibland inte ens gå ut. En dag läste hon en bok där L’Abri nämndes och efter att ha lusläst hemsidan kände hon att hon borde åka, även om det skulle innebära att gå långt utanför sin trygghetszon.

– Det här är min första utlandsresa, så det var ett stort steg för mig att komma hit. I början var jag väldigt blyg, men miljön här är varm och välkomnande så efter ett tag vågade jag börja prata och öppna upp mer och mer.

– Jag förväntade mig inte att jag skulle känna mig älskad, men det gör jag. Människor är glada att se mig, de bryr sig om mig. Och jag börjar se mig själv på ett annat sätt. Jag har märkt att jag gillar andra människor. Och jag vågar prova nya saker, som volleyboll och bergsklättring, säger Amarie gestikulerande.

Richard Bradford har genom åren fått se många exempel på hur människor, precis som Amarie, blivit upprättade tack vare gemenskapen på L’Abri.

– Det finns en väldig styrka i att visa gästfrihet och leva tillsammans. Vi har sett gång på gång hur Gud använder gemenskapen för att hela människor. Det är fantastiskt att se människor finna svar, växa och komma till tro, säger han.

Vad är det då som gör livet på L’Abri speciellt? Dagarna följer en klosterliknande rytm; tre timmar om dagen tillbringas i biblioteket där studenterna fördjupar sig i ett eget valt ämne och tre timmar ägnas åt arbete enligt ett givet schema; matlagning, trädgårdssysslor eller städning. Överallt uppstår möten. En riskkapitalist från Wall Street skalar potatis med en man som just förlorat sin fru i cancer, en collegestudent rensar ogräs med en designer från Sydkorea. Alla måltider äts gemensamt och på borden står alltid handplockade blommor och levande ljus, precis som Edith Schaeffer månade om. En som uppskattar rytmen av studier och arbete är Adriel Jeo, teologistudent från Singapore.

– När jag under eftermiddagen lagar mat ger det mig en chans att smälta det jag läst under förmiddagens studier. Dessutom lär jag mig att ha respektfulla samtal med människor jag inte håller med.

Adriel Jeo kom till L’Abri efter att ha läst Francis Schaeffers bok ”The God who is There” och han uppskattar Schaeffers sätt att skriva om apologetik, försvaret av den kristna tron. Under sin månad på L’Abri har Adriel studerat kristna kommuniteter och i bakhuvudet finns en tanke om att starta något liknande i Singapore.

Det enda Adriel saknar på L’Abri är gudstjänser. Han har dock vänt saknaden till något positivt.

– Det har varit nyttigt för mig att ta tid i bön på egen hand och öva mig i andlig disciplin, säger han.

Att det inte firas några gudstjänster på L’Abri är ett aktivt val. Den kristna tron präglar kommuniteten, men tvingas inte på någon.

I dagsläget finns L’Abri i nio länder och fram tills 2013 fanns det en gren i svenska Mölle. Richard Bradford skulle gärna se en nyöppning någonstans i Skandinavien. Och vem vet? Kanske är en plats av gemenskap och livets svåra frågor precis vad vi svenskar behöver?

Malina Abrahamsson

9

I så många länder finns L’Abri.

Terrordådet i Spanien
Andens gåvor
Annons
Annons
Annons
Annons