”Läsarprinsen” Oscar gick sin egen väg

När prins Oscar förklarade sin kärlek till en kvinna av folket blev det kris i landet, eftersom en prins enligt svensk lag måste gifta sig med någon av kunglig börd. Inte blev det bättre av att Oscar anslöt sig till de väckelsekristna som gjorde uppror mot den lutherska kyrkan – där kungen var överhuvud. Men kärleken vann. Och ”läsarprinsen” predikade och hade ledande roller i väckelsen i mer än 60 år.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

– Hur har ni det med Gud, är ni frälst?

Den frågan ställdes ofta av 1800-talets väckelsepredikanter vid så kallat ”bänkfiske” efter predikan. Men när Svea rikes ambassadör i Köpenhamn fick frågan av själve prins Oscar rapporterade han upprörd till kungen, som blev rasande och förbjöd sin son att tala offentligt.

Oscar junior böjde sig för faderns vilja, men åkte till Lappland och förkunnade för samerna. Där måste kungen ge sig eftersom prinsen var ordförande i ”Lappska Missionens Vänner”, ett sällskap som kungens syster, prinsessan Eugénie, hade startat och där självaste drottningen hållit i klubban innan prinsen tog över. På sina älskade soldathem fick prinsen också tala.

Redan tidigare hade kungen förbjudit att prins Oscar annonserades i läsarmöten. Det löste man genom att sätta in tre *** där prinsen skulle medverka, ett PR-trick som gick hem.

1907 tog Oscars bror över tronen, och då fick han predika igen. Det hände, särskilt under krigsåren, att kung Gustaf V sände bud på sin bror för andliga samtal och bön.

Prins Oscars sinne var himlavänt redan i unga år.

Hans mor, drottning Sophia, var varmt troende. Hon satte sina barn i den skola som startats av pastorn i Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, EFS, Gustaf Beskow. Han var Sophias själasörjare och centralperson i väckelsen.

Kungabarnens faster Eugénie brukade läsa ur Rosenius skrifter för dem när de hade åkt färdigt i den rutschkana hon låtit bygga åt dem i sin våning på slottet.

 

Oscar Bernadotte valde kvinnan av folket

I Amsterdam blev prins Oscar kär i kronprinsessan Victorias hovdam, Ebba Munck, som nyligen hade blivit omvänd i England.

Romansen slog ned som en bomb vid hovet eftersom hon inte var av kunglig börd. Kärleken sattes i karantän. Inte ens ett brev fick de förälskade utväxla under två år och prinsen skickades på alla möjliga militära uppdrag.

Men efter två år förklarade Oscar att om han inte fick sin Ebba så tänkte han inte gifta sig alls, och ”då vore han utan gagn för tronföljden”, påpekade kungen uppgivet.

Hovet böjde sig sedan hans yngre bröder, Oscar ovetande, tvingats lova att inte ingå liknande förbindelser.

Till råga på allt var det regeringskris, och den nye regeringsbildaren Gillis Bildt tänkte inte bevilja detta äktenskap. Statsminister Themptander hann dock ge sin tillåtelse några dagar­ innan han avgick.

Oscar och Ebba förlovade sig den 29 januari 1888. Den 15 mars vigde Gustaf Beskow dem i Bournemouth, där drottningen befann sig. När prins Oscar följde sitt hjärtas röst förlorade han kungakronan, men vann brödrafolkens gunst – detta var under den svensknorska unionens tid.

 

Ledde söndagsskolan fram till döden

Prinsparet bosatte sig i Karlskrona där Oscar blivit chef för skeppsgossarna.

Prinsparet tackade ja till välkomstbalen, men förklarade att de inte dansade. Sällskapsdans gick inte för sig bland de väckelse­kristna.

I samband med att prinsen ett par år senare var med och grundade en nykterhetsförening i Blekinge slutade han också att dricka vin. När barnen växte upp anordnade prinsparet ofta ”ungdomsaftnar” där de deltog i lekarna med liv och lust, men ingen fick ta i varandra. Kvällarna avslutades med läsning ur prinsens bibel och sång ur pietisternas sångbok.

Prinsparet deltog flitigt i de bönesamlingar som en grupp officersfamiljer­ höll i sina hem. Prinsen var med och startade ett kristet sjömanshem. Han började också som söndagsskollärare, en uppgift som han sedan stod kvar i livet ut.

– Jag var nervösare att stå inför barnen än på ett pansarbåtsdäck fyllt med flottister, berättar han.

 

Prinsen som missionerade i fängelset

På hösten 1892 flyttade familjen till ett stort hus på Östermalm i Stockholm, där otaliga så kallade ”salongsmöten” anordnades

Såväl internationella celebriteter som konferensbesökare av alla slag togs gästfritt emot i familjens­ hem.

Prinsparet hade ett stort missionsintresse som kanaliserades via Blasieholmskyrkan till bland annat Kina och Mongoliet. Prinsen arbetade också som frivillig fängelse­missionär. Han engagerade sig starkt i KFUM, då en väckelserörelse. Han var KFUM:s ordförande i 49 år och satt också i rörelsens­ internationella styrelse. Det berättas att prinsens första fråga till en nyanställd var:

– När blev ni frälst?

Prins Oscar var ekumen, men han gillade inte liberalteologi. Han deltog inte i teologiska diskussioner – det var att spilla tid när världen behövde få höra om frälsningen.

Hans vän, baptistmissionären Aron Andersson, talade med prinsparet om troendedop, men prinsen avstod från att låta döpa sig för att inte provocera i sina lutherska kretsar.

 

Tidslinje:

1859 den 15 november föds prins Oscar som andre son till kung Oscar I.

1872 reser han till London och Lissa­bon.

1876 företräder han Sverige när USA firar hundraårsminnet av frihetsförklaringen.

1879 tar han studenten och sjö­officersexamen och studerar språk i Frankrike.

1881–82 läser han i Uppsala och Kristiania.

1883–85 gör han en internationellt uppmärksammad världsom­segling med fregatten Vanadis.­

1887 går han med i Förbundet Soldaternas vänner, där han från 1918 till sin död är ord­förande.

1888 gifter han sig med Ebba Munck och blir chef för skeppsgossekåren i Karlskrona.

1892 flyttar familjen till Stockholm och han väljs till ordförande i KFUM.

1898 deltar prins­paret i Keswick­mötet, vilket blir upptakten till de så kallade Södertälje­konferenserna, som han leder till 1949.

1899 blir han ordförande­ för Lappska missionens vänner.

1903 tar han avsked från flottan för att helt ägna sig åt det kristna arbetet.

1907 blir Oscars bror, Gustaf V, kung.

1942 avgår han som ordförande i KFUM efter 49 år.

1946 dör Ebba Bernadotte.

1948 dör sonen Folke i ett attentat i Jerusalem.

1953 den 4 oktober dör Oscar Bernadotte och begravs i Engelbrektskyrkan. På hans kista ligger några få blommor och hans nötta bibel.­

Sagt om prinsen:

Han var en betydande kristen ledare, en av de verkligt stora. Hans betydelse låg inte i det lysande intellektet eller det bländande ledarskapet – han hade inte någon härskarbegåvning. Han kom att betyda så mycket därför att hans inre liv var så rikt.

KFUM:s förbundssekreterare Gösta Jövinger

Fakta:

”Ljus i själen” i Amsterdam

Prins Oscar blev tidigt en erkänt duktig sjöman och företrädde sitt land internationellt redan­ i tonåren. Den uppoffrande kärlek han såg när han besökte några av EFS missionsstationer under sin jordenruntseglats sägs ha medverkat till hans omvändelse. Han läste under hela färden regelbundet sin bibel.

I Port Said kom en missionär ombord för att dela ut traktater. Han ställde frågan:

– Är ers kunglig höghet född på nytt?

– Inte kan jag säga att jag är det, men inte skulle jag ha något emot att göra den erfarenheten, svarade prinsen.

Under ett besök i Amsterdam 1885, i den norska sjömanskyrkan, ”tändes ett ljus i själen så att jag fick börja tro på Herren Jesus”. Detta vittnesbörd återkom Oscar ofta till genom livet.

Får så många år sedan blev prins Oscar Bernadotte kristen vid ett besök i Norska sjömanskyrkan i Amsterdam.

”Jag vill hellre ha Jesus”

I samband med sitt giftermål skrev prinsen sången ”Jag vill hellre ha Jesus” med refrängen ”Än att vara konung med jordisk glans/men en träl i syndens garn/vill hellre ha Jesus än världens krans/och få bli ett himlens barn”.

Källor: ”Prins Bernadotte – en minnesbok”, Red: Bo Bengtson och Hugo Cedergren (J A Lindblads förlag 1953), ”Tro i tronens skugga”, Berndt Sehlstedt (Harriers 1981).

46062.jpg

Prins Oscar Bernadotte.

Foto: PRESSENS BILD/TT
[x]
Annons
Annons
Upprop mot utvisningar
Annons
Annons