Vemodig begravningssång skrevs i glädje

En av de sånger som önskas mest i samband med begravningar är "Jag har hört om en stad ovan molnen". Man skulle därför kunna tro att den som skrev sången var en sorgsen och tungsint person. Ingenting kan vara mer fel. Lydia Lithell var en mycket positiv och lättsam person.
- Mamma var alltid glad, det kan man ofta få höra av dem som träffade henne, säger dottern Solveig Hansen.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Den gamla medeltidskyrkan i Norrbyås, mitt i ingenstans på Närkeslätten, är fylld av människor en halvtimme innan mötet börjar. Folk har denna varma sommarkväll åkt långväga på slingriga och skumpiga vägar för att höra syskonen Lithell sjunga och berätta om sin mamma Lydia. Sorlet och mumlet i bänkarna tystnar när den första sången ljuder. "Flyttfåglarna" handlar om uppbrott och längtan till himlen, ett vanligt tema i Lydia Lithells digra sångrepertoar.


- Någon har räknat ut att mamma skrev omkring 300 sånger och lika många dikter. Men ingen vet riktigt säkert, hon började ju skriva redan som barn, säger dottern Gunilla Olausson.

Lydia Lithells barndomshem var fyllt av sång och musik, något som kom att dominera hela hennes liv. Något som kom väl till pass och uttryck i Kumla baptistförsamling där familjen var aktiva. Redan i småskolan började Lydia visa en särskild talang för att spela, skriva och sjunga. Tidigt blev hon anlitad att skriva visor i samband med födelsedagar eller fester. Hon var bara 21 år när hon skrev sången "Allt av nåd". 1931 blev hon sångledare och startade mandolinorkester, gitarrsystrar, flickkör, damtrio, manskör, strängmusik och blandad kör, och till alla dessa skrev hon noter för hand. Sånger, arrangemang och potpurrier.

- Det var sångövningar flera kvällar i veckan och hon ledde sången på helgerna. Det var en totalsatsning. Men jag tror inte att hon tyckte att det var jobbigt, utan såg det bara som en glädje, säger Gunilla.

1938 gifte sig Lydia med Daniel Lithell, son till korvfabrikören Oscar Lithell. Maken delade sin frus musikintresse.


- Pappa spelade bas i hornmusikkåren och var en duktig sångare. Men han ägnade mest intresse åt korvfabriken.

Under de följande åren utökades familjen med fem barn. Ändå hade Lydia tid att skriva nya sånger. 1947 skapades den sång som kanske mest är förknippad med Lydia Lithell.

- Mamma och pappa hade varit i Örebro och hört på Donkosackkören, en rysk manskör. En av sångerna tyckte mamma var mycket vacker och efteråt bad många henne att sätta svensk text till musiken, säger Solveig.

Nu var inte Lydia Lithell en kvinna som skapade sånger i sitt anletes svett. Nästan alla hennes alster kom till som blixtar från klara himlar. Hon hade alltid penna och anteckningsblad vid sängen, i handväskan, under mötet, i bilen, ja ständigt till hands ifall det skulle födas en sång. Inspiration fann hon i naturen, en fras från predikanten eller kanske stämningen i mötet.


- Jag kommer ihåg en gång när en pastor i församlingen predikade om Noa ur en mus perspektiv. Mamma satt då vid orgeln och lyssnade. Jag satt bredvid och såg hur hon plötsligt började skriva på sina papper. När vi åkte hem efter mötet lärde hon oss sin nya sång "Om jag vore en liten mus, skulle jag bo under Noas hus", säger Sören.

Lika plötsligt tillkom texten till den ryska melodin. Lydia satt hemma vid sin symaskin när hon plötsligt fick strofen "Jag har hört om en stad ovan molnen" i huvudet. Hon undrade var det stod om detta och började leta i sin bibel. Hon fann den i Uppenbarelseboken 21. Därefter rann texten bara fram.

- Vår äldsta syster Anita kom hem precis när hon var klar, och fick se att mamma satt och grät. Det visade sig vara glädjetårar, hon var gripen av sin nya sång, säger Gunilla.


Själv beskrev Lydia tillkomsten till sången i ett brev många år senare

"Är det inte så, att våra heligaste minnen har vi svårt att kläda i ord, vi vill helst bevara dem i ödmjuk tacksamhet som en gåva ovanifrån. Därför är det svårt att berätta om den stunden där vid symaskinen. Men aldrig har jag känt himlen så nära och förnummit glansen och härligheten så påtagligt som då. Hjärtat blev så fullt av tacksamhet och glädje över att jag, just jag, fick vara med bland dem, som "går till den staden", till ett land utan sorg, utan nöd, utan strider."

Med tiden kom sången att publiceras i flera psalm- och sångböcker och har översatts till elva språk. Bland artister som spelat in den på skiva finns bland andra Viktor Klimenko, Carola Häggkvist och Christer Sjögren. Men Lydia Lithell skapade även andra sånger som än i dag sjungs på både estrad och i kapell, som "Jag har en sång", "Gyllne morgon" och "Det enda som bär". Hon skrev också barnsånger och översatte sånger till svenska, bland annat Billy Grahams repertoar.

Familjen Lithell reste också runt och medverkade i John Hedlunds korståg samt i många små församlingar. Bland annat till Norrbyås.

- Det hade jag glömt för länge sedan, men en av kaffekokerskorna här i kväll påminde mig nyss gladeligen om "förra gången" vi var här, säger Sören.


Denna varma sommarkväll i Norrbyås förvandlas mötet till ett stillsamt väckelsemöte. Publiken blir till en strängmusikkår. Man vaggar i takt med melodierna och sjunger Lydias glada sånger om Guds nåd, tron på Jesus och hoppet om det eviga livet.

- Mammas högsta önskan var nog att alltid vara i tjänst för Gud, säger Gunilla.

Syskonen Lithell har genom åren fått höra mycket sägas om sin berömda mor. Det mesta sant, men en del fel.


- Tyvärr har nog mamma, genom sången "Jag har hört om en stad", fått stämpeln som sorglig och vemodig. Men hon var ingen människa som skrev sånger med gråten i halsen, stämningarna i sångerna var en del av tidsandan, säger Solveig.

De sista åren av sitt liv tillbringade Lydia mycket tid på sjukhus. För att skingra tankarna efter en operation tog hon kantorsexamen i Lund. Sören och en kompis till honom cyklade hela vägen från Kumla ner till Skåne för att vara med på hennes examen.

- Med oss i bagaget hade vi naturligtvis Sibyllakorv och potatismos, skrattar Sören.


Hennes sista sång "Mättas min själ" blev liksom hennes första en sång om att människan till sist inget annat har att lita på än Guds nåd.

- Hon satte noter till den på mandolin hemma i sjuksängen men hann aldrig öva in den innan hon avled. Första gången den sjöngs var på hennes begravning, säger Solveig.

Att Lydia var en uppskattad personlighet av stora mått förstår man av efterlämnade minnesord. Hon var bara 48 år gammal när hon dog 1957. Nu drygt femtio år efter hennes död har syskonen Lithell gett ut en cd-skiva med hennes sånger, inspelad under en helg i hemförsamlingen i Kumla.

- Lydia dog men vi för hennes sånger vidare, säger Sören.

Annons
Annons
EQUMENIAKYRKANS ÅRSKONFERENS
Annons
Annons