Monicas far fick vila i sin favoritskog

Monicas far Ivar gick bort i februari 2017. I maj gick hans allra närmaste ut i skogen, till fars favoritställe, och strödde ut hans aska.
– Det var det årets finaste ögonblick för mig, säger Monica Bernpaintner.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

Det var Ivar Håkanssons önskan att hans aska skulle strös ut i skogen. Och inte i vilken skog som helst, utan i hans älskade skog, den som i alla år tillhört familjen.

Han växte upp norr om Karlskrona, i Eringsboda och Klackamåla. Det var där hade han sitt föräldrahem och sin skog.

– Han tillbringade väldigt mycket tid i skogen. Han hade en favoritplats där, en kulle med björkar i barrskogen. Där sa han att han gärna ville få finnas, och bli en del av det, berättar Monica.

– Jag och mina syskon växte upp med två mycket troende föräldrar, men det var mamma som gick i kyrkan. Far gick i skogen. Skogen var min fars gudsrum, det var där han verkligen kände att Gud var.

Urna från skogen

Ivar Håkansson blev en av de dryga två tusen svenskar som efter sin bortgång förra året, och i enlighet med sin önskan, fick sin sista viloplats ute i naturen. Han lät själv tillverka en urna av trä från skogen. I övrigt var familjen väl insatt i hur han ville ha det.

– Att han ville bli kremerad, det visste vi sedan innan. Och under sjukdomstiden gick vi igenom resten. Han bestämde vilka texter som skulle läsas under minneshögtiden och vem som skulle läsa vad. "Herren är min herde" skulle till exempel vara med. Allt blev som far ville, berättar Monica.

 

Läs mer: Allt fler vill spridas för vinden

 

När mamman gick bort senare var allting lika väl förberett och planerat. För de efterlevande barnen var det bara att följa vad mamma bestämt kring sin begravning.

– Jag ser vilken fantastisk tjänst våra föräldrar gjorde oss barn genom att ha allting klart innan de gick bort. Det var jätteskönt för oss att mitt i sorgen inte behöva diskutera de praktiska sakerna. Vi kunde i stället fokusera på att stötta och älska varandra. Jag är mycket tacksam för det.

Finaste minnet

Prästen som höll i minneshögtiden efter Ivar Håkanssons död hade fångat upp hans kärlek till skogen och sa: "Av jord och skog är du kommen och jord och skog ska du åter bli". Och själva spridningen av fars aska blev för Monica det finaste minnet från det i övrigt mycket tunga året 2017.

En fin och varm majdag följdes mamma och syskonen åt till den björkbevuxna kullen. Monicas bror bad en bön, sedan fick var och en berätta något personligt och viktigt om far.

– Det var en väldigt stark stund. En sista hälsning.

 

Läs mer: Metaller i döda kroppar tas om hand på krematoriet

 

Några problem med att få tillstånd var det inte och det gick snabbt att få besked från länsstyrelsen. Det gjorde inte så mycket att man inte fick märka platsen eller sätta upp någon gravvård, menar Monica

– Skogen är i familjens ägo och en naturlig plats att vara på. Vi har en relation till platsen. När man kommer dit känner man en närhet till far.

Annons
Annons