Pingstpastorn som blev katolik

För första gången har en svensk pingst­pastor bestämt sig för att konvertera och bli katolik. Dagen har besökt honom för att höra varför.– Jag har tröttnat på protestantismens läro­mässiga otrygghet, säger Martin Ekenvärn.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

Det är inte svårt att se att en pingstvän i tredje generationsled bor i lägenheten. På köksväggen hänger en tavla som föreställer det första baptistiska dopet i Sverige. I arbetsrummets bokhylla står en lång rad böcker av Lewi Pethrus, pingströrelsens grundare. På sovrummets ena vägg hänger en plansch som berättar hur det svenska frikyrkoträdet, med alla sina förgreningar, egentligen vuxit fram.

Spåren är tydliga, men de är inte entydiga. På köksbordet ligger skriften ”Var hälsad, Maria, full av nåd – gruppreflektioner över Maria, Guds moder och trons moder”. I arbetsrummet finns ett bönealtare med en svepduk ovanpå. Sovrummets andra vägg pryds av en stor plansch på alla påvar genom tiderna.

Det skulle kunna ses som ett möte mellan Martin och Malin Ekenvärn, han pingstpastor och hon konfirmerad katolik som för några år sedan bestämde sig för att återvända till sin ungdoms kyrka. Men det är inte så, inte enbart. Det är även en spegling av Martin Ekenvärns liv.

– I samband med att Malin längtade tillbaka till Katolska kyrkan och gick ur pingstförsamlingen i Tidan, där jag var pastor, så började jag studera och även gå på mässa på mina lediga helger. Följden blev att möjliga predikoämnen smalnade av. Eller nej, de breddades snarare för mycket. Jag kände inspiration kring de mer katolska ämnena, som Maria och helgonen.

Till slut gick det inte längre och det var nattvarden som gjorde det ohållbart.

– Jag kunde i stort sett inte fira det på vårt sätt, jag fick samvetskval för att vi kastade det överblivna brödet och hällde ut vinet. Det hade vuxit fram en katolsk syn helt enkelt, jag hade slutat se nattvarden som symbolisk.

”Samtidigt känner man sig lite sviken”

Martin Ekenvärn sa upp sig och uppgav som något slags huvudskäl att han ”ville bli lärjunge mer än lärare”, vilket stämde men inte var hela sanningen. Han ville inte att den sista tiden i församlingen skulle bli ett förklarande och försvarande av det som stod för dörren. En månad efter avslutet skrev han ett brev till styrelsen. Annica Jynnesjö är ordförande i Tidans pingstförsamling och minns.

– Jag blev förvånad utifrån hans tydliga pingstbakgrund, han kändes djupt rotad i den traditionen. Samtidigt blev jag kanske inte förvånad ändå, eftersom Malin återvände till katolicismen. Reaktionerna i församlingen var delade, precis som för mig. Jag är väldigt glad över de två år han var här, han var omtyckt och duktig, och samtidigt känner man sig lite sviken eftersom han säger att han hade de här tankarna under tiden han jobbade här och redan dessförinnan. Men som sagt, ingen kan ta ifrån honom att det var två bra år, säger hon.

Mycket gemensamt – men inte allt

Inga jättestarka reaktioner från församlingen han arbetat i, inte heller från vänner och kolleger runtomkring när han berättade. ”Vad har hänt, Martin?”, undrade någon. ”Vore intressant att ta en fika och prata”, sa en annan. Men överlag så sparsamt med reaktioner att han är förvånad. Är steget kanske odramatiskt numera? Har det förändrade ekumeniska klimatet och den fördjupade dialogen och gemenskapen mellan pingströrelsen och Katolska kyrkan lett till att en pingstpastor kan bli katolik utan höjda ögonbryn? Nej, menar Sten-Gunnar Hedin, som var nationell pingst­föreståndare när relationerna började fördjupas.

– Vi har mycket gemensamt men också saker som skiljer oss åt, saker som vi står frågande inför. Och det är ömsesidigt, det gäller åt båda håll. Vi har god arbetsgemenskap numera och känner tydligt släktskap, vilket är en stor förändring mot förr. Jag minns hur förvånad jag blev när jag på 1970-talet för första gången mötte en katolsk präst som talade om Jesus på ett sätt som jag kände igen. Det blev kött och blod och inte bara text och dogmatik. Den erfarenheten tror jag många har och därför är det mindre dramatiskt.

Men att en pingstpastor konverterar är alltså ändå anmärkningsvärt i dina ögon?

– Ja, mig veterligen är det första gången. Enskilda medlemmar har förstås konverterat, men ingen pastor, tror jag.

Att vara historisk är dock ingen drivkraft för Martin Ekenvärn. Och inte har han fattat beslut som en slags kapitulation inför hustruns vilja att återvända till Katolska kyrkan, det är han tydlig med.

– Jag hade inte blivit presenterad för katolsk tro på samma sätt och lika tidigt utan Malin, så är det ju. Men jag tror absolut att jag hade hamnat här på min resa förr eller senare.

Nattvardssynen blev alltså någon slags springande punkt och skiljemärke, där den reformert protestantiska och katolska synen gick i frontalkrock. Jämte det finns även en annan fråga som varit betydelsefull, men det är inte främst en lärofråga utan mer något han menar präglar de olika sammanhangen.

”Tappat tron på den platta strukturen”

– Jag har tappat tron på den platta strukturen och tröttnat på protestantismens otrygghet. Jag vet inte hur många lärostrider jag varit med i eller följt genom åren, de är oändliga. Ständigt dessa debatter som aldrig leder till enighet, bara till ökad osäkerhet. Som protestant är man utlämnad till sig själv – hur ska jag tolka? Det är en befrielse att nu böja sig inför det apostoliska ledarskapet. Jag lägger inte så mycket vikt vid vad jag tycker och tänker längre, det viktiga är vad kyrkan tänker.

”Jag tror som Katolska kyrkan gör”

Svaret på frågor kring hur han ser på Maria, helgonen, påven och annat där hans uppväxtkyrka har en annan syn är därmed ganska givna.

– Jag tror som Katolska kyrkan gör, jag böjer mig inför det. 95 procent av det som står i Katekesen hade jag nog hållit med om redan tidigare dock, ska sägas. Men det är klart att det är en omställning och att det kändes konstigt att be Rosenkransen och Ave Maria i början, det sitter så djupt i ryggmärgen på en protestant.

Ska du byta av kulturella skäl – för att du trivs bättre i Katolska kyrkan – eller är det en frälsningsfråga?

– Svår fråga. På ett sätt blir det en frälsningsfråga eftersom jag känner det här så starkt, det hade varit att svika den jag blivit att inte ta steget som jag nu kommer ta.

Men hur ser du det, finns det frälsning även utanför Katolska kyrkan?

– Ja, Andra Vatikankonciliet tog upp den frågan och konstaterade att Katolska kyrkan erkänner andras rätt att kalla sig kristna, splittringen är inte deras fel.

Men det bästa hade varit om de blivit en del av Katolska kyrkan?

– Jag ber för kyrkans enhet varje dag och tänker att reformatorerna skulle ha lyssnat på motreformatorerna som korrigerade mycket. Det hade varit bättre om vi varit ett. Men jag vill inte sända någon som helst signal om att det sammanhang jag fanns i var dåligt eller att de inte är frälsta om de inte tar samma steg som jag.

Kommer du sakna något tror du? Pingstkarismatiken kanske?

– Den ryms inom Katolska kyrkan. Vi var på karismatisk mässa i Rom för ett tag sedan: Lovsång i en timme före mässan och efteråt förbön för sjuka, Malin fick även ta emot ett profetiskt budskap från en nunna. Så nej, men jag känner glädje ur det jag kommer ifrån ändå.

Är ditt beslut ett bevis för pingströrelsens närhet till Katolska kyrkan – ”till och med pastorerna konverterar.” Eller är det snarare ett tecken på motsatsen?

– Å, det var verkligen en svår fråga, det får nog andra avgöra. Mycket är gemensamt men det finns också en hel del saker som skiljer, helt klart.

Och helt annorlunda har han inte blivit, konstaterar han framför lägenhetens altarbord.

– Många katoliker använder mer bilder när de ber, men jag ber inte så ofta vid ting. För mig är detta (pekar på svepduken) mer konst. Så jag är väl mycket protestant fortfarande vad gäller den frågan, säger Martin Ekenvärn med ett leende.

Fakta:

  • Fakta: Pingströrelsen och Katolska kyrkan
  • Kristen tro ­beskrivs i grunden på samma sätt inom olika kyrkor och traditioner. Skillnader i teologiska synsätt mellan, i det här fallet, katolicismen och pingströrelsen finns dock. Här är några:
  • Nattvarden. Eukaristin, som den benämns i Katolska kyrkan, ses som att den verkligen är Jesu kropp och blod. Inom pingströrelsen är det en symbolisk handling.
  • Ämbetssynen. Ett episkopalt synsätt med påven som hela kyrkans högste ledare och biskoparna som ansvar för sina stift är en katolsk syn. Inom pingströrelsen är det den lokala församlingen som kallar sin pastor och föreståndare.
  • Maria. Synen på Jesu mor skiljer sig, till exempel om hon är evig jungfru eller fick fler barn än Jesus.
  • Helgon och livet efter döden. Inom pingströrelsen riktar man sig i sina böner till Gud, medan katoliker även tar hjälp av helgon och reliker – människor som dött och har en speciell roll som förebild och beskyddare.
  • Traditionen. Inom pingströrelsen kan traditionen ses som en belastning, något som inte ska få styra nutiden. Beskrivningen av tron görs genom bibelläsningen. Inom Katolska kyrkan är kyrkans tradition och erfarenhet av mycket stor vikt för uttolkning av tron.
Annons
Annons
Annons
Annons