Sexdagarskriget väcker starka känslor

JERUSALEM. Sexdagarskriget säkrade Israels ställning i Mellanöstern, men ledde samtidigt till ett halvsekels ockupation av palestinska områden. I dag firar många israeler 50-årsminnet av segern, medan andra demonstrerar för reträtt och eftergifter.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

Det var sex dagar i juni 1967 som skakade världen. På rekordtid krossade det inringade Israel sina arabiska grannar som hotade att utplåna den judiska staten. En till synes mirakulös Davids seger över Goliat – som säkrade Israels överlevnad men fördjupade konflikten med palestinierna.

Israel firar 50-årsminnet, men opinionen är splittrad. I Jerusalem marscherade 70 000 israeler, de flesta religiösa på högerkanten, runt stadsmurarna i Jerusalem nyligen för att fira årsdagen av Jerusalems enande. De dansade och sjöng och ropade nationalistiska slagord.

– Det är viktigt och känsloladdat att fira just på jubileumsdagen. För 50 år sedan kunde vi inte be vid Västra muren, i dag kan vi det. Därför är det viktigt att komma hit och stärka staden, säger Joel Albash, 25, från Netanya till den israeliska nyhetssajten Ynet.

Och premiärminister Benjamin Netanyahu sa i sitt högtidstal:

– Tempelberget och Västra muren ska stanna under israelisk överhöghet för alltid. Vissa ser sexdagarskriget som en katastrof för Israel. Jag ser det som ett mirakel och en frälsning för Israel.

Demonstrationer i Tel Aviv

Ett betydligt mindre folkmassa demonstrerade några dagar senare på Yitzhak Rabin-torget i Tel Aviv för en tvåstatslösning. Runt 15 000 demonstranter höll upp skyltar med texter som ”Det räcker nu – 50 är mer än nog” och ”Ockupationen skadar oss alla”.

TEL AVIV. Rina och Gideon Bartal.– Det var en stor seger. Vi fruktade verkligen för vår existens och vi försvarade vårt land. Vi minns glädjen och euforin, säger Rina Bartal, 70, från Raanana som demonstrerar med maken Gideon, 72.

– Men nu styr vi ett annat folk. De har rätt till självbestämmande. Vi är här i kväll för att visa vår regering att vi vill ha två stater för två folk, säger hon.

Stred i Jerusalem 1967

Yitzhak Ben-Tovim, 70, från Tel Aviv stred som soldat i Jerusalem i juni 1967. Han minns den långa orosfyllda väntan före kriget – och de nationalreligiösa känslor som flammade upp efter segern när israeler fick tillträde till hela Jerusalem, Hebron, Betlehem och alla de bibliska platserna.

TEL AVIV. Yitzhak Ben-Tovim.– Religiösa och nationalistiska extremister med messianska motiv åkte snålskjuts på segern 1967. I dag står vårt folk längre till höger än någonsin. Jag hoppas att världen tvingar oss till eftergifter, kanske Trump kan lyckas där klokare personer än han har misslyckats, säger han.

I maj 1967 skapade de arabiska ledarnas blodtörstiga uttalanden en existentiell skräck i Israel. Det israeliska folket kände att snaran drogs åt, även om senare forskning visar att den israeliska militären aldrig hyste något tvivel om att dess vältränade och välmotiverade styrkor skulle besegra de arabiska arméerna.

– Det här blir ett totalt krig. Vårt grundläggande mål är att förstöra Israel, sa Egyptens president Gamal Abdel Nasser.

– De infödda israeler som överlever kan stanna kvar i Palestina. Men jag räknar med att ingen av dem överlever, sa Ahmed Shukairy, ledare för den palestinska rörelsen PLO.

Läs också: Israelkorrespondenten: Opinionen mot Israel vände efter sexdagarskriget

Bombade egyptiska mål

På morgonen den 5 juni 1967 slog israelerna till i ett förebyggande anfall. På ett par timmar bombade de sönder hela det egyptiska flygvapnet på marken – och därmed var kriget i praktiken avgjort. På sex dagar erövrade Israel Sinaihalvön och Gazaremsan från Egypten, Golanhöjderna från Syrien samt Västbanken och östra Jerusalem från Jordanien.

Frågan om en palestinsk stat var aldrig aktuell så länge Västbanken och Gaza ockuperades av Jordanien respektive Egypten. Men med den israeliska ockupationen blev frågan om en politisk lösning för palestinierna akut.

Några månader efter kriget sa arabländerna entydigt nej till fred och förhandlingar med Israel och till erkännande av den judiska staten. Det var de ryktbara ”tre nejen” i Khartoum.

JERUSALEM. Mahdi Abdul Hadi.– Kriget var ett förödmjukande nederlag. Och en politisk och kulturell chock. Vi trodde aldrig att israelerna skulle stanna i 50 år, vi trodde de skulle dra sig tillbaka som efter Suezkriget 1956, säger den palestinske publicisten och historikern Mahdi Abdul Hadi.

Han tillhör en av det palestinska Jerusalems äldsta och mest ansedda släkter – och minns hur grannar tog sin tillflykt till familjens stora hus under kriget 1967.

– Under de senaste 30 åren har jag arbetat för dialog och en tvåstatslösning. Vi måste inse att vi inte kan bli kvitt dem, de måste inse att de inte kan bli kvitt oss. Vi kan börja här genom att dela Jerusalem, säger Mahdi Abdul Hadi som leder forskningscentret Passia.

– Den israeliska fredsrörelsen har tystnat. I dag är israelerna nöjda med den nuvarande situationen, men den kan inte vara för alltid, säger han.

Blodigt slag

Inte långt från hans bostad utkämpade israeliska och jordanska soldater en av krigets blodigaste bataljer på Ammunitionskullen. 36 israeler och 71 jordanier stupade innan den befästa kullen till slut var i israeliska händer. Därmed öppnades vägen för fortsatt israelisk framryckning mot den muromgärdade gamla staden och Tempelberget.

Platsen är i dag ett nationellt minnesmärke och museum. Tusentals skolbarn, unga soldater och turister vandrar dagligen omkring bland skyttegravar och bunkrar medan guider berättar om striderna.

Där firades 50-årsminnet med en ceremoni då man hissade en rekordstor israelisk flagga på 190 kvadratmeter. Men Alon Wald, museets programchef, tonar ned de militära aspekterna trots att det är en krigsskådeplats.

Alon Wald.– Hit kommer barn, ungdomar, turister. Vi ger dem en berättelse som inte bara handlar om hjältar och död. Vårt land är inte Sparta, vi vill inte bli militaristiska, säger Alon Wald.

– Vi berättar mänskliga historier om kamratskap, ömsesidigt ansvar och ledarskap. Inte om krig. De får höra sådant som de kan relatera till i skola och arbete.

– Jag berättar om min pappa som stupade i striden här när jag var tio månader. Två veckor tidigare var han en snickare och familjefar som inte tänkte på krig. Han föll exakt 56 meter från mitt kontor, jag har mätt avståndet, säger han.

Sexdagarskriget

Maj 1967. Spänningen ökar när Egypten sänder trupper in i Sinai, beordrar FN-styrkorna att ge sig i väg och stänger Tiran-sundet för israelisk sjöfart. Jordanien går med i en egyptisk-syrisk militärallians. Israel mobiliserar sina reserver.

5 juni. I ett överraskande anfall i gryningen slår Israel ut det egyptiska flygvapnet på marken.

6 juni. Israel intar Gaza.

7 juni. Israel erövrar östra Jerusalem och Västbanken.

8 juni. Eldupphör med Egypten.

9 juni. Israel attackerar Golanhöjderna.

10 juni. Eldupphör med Syrien sedan Israel erövrat Golan.

Dödssiffror:

Israel 700, arab­länderna 21 000.

Annons
Annons
Annons
Annons