Ulf Ekman: Därför blir jag katolik

Inom kort kommer Ulf Ekman inte längre att kunna dela nattvardsbord med vännerna på Livets Ord. Samtidigt är det behovet av enighet i Kristi kropp – kyrkan – som har fått Ulf Ekman att fatta beslut om att konvertera till Katolska kyrkan.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

Vilket är ditt viktigaste argument för att bli katolik?

– Det är svårt att ge bara ett argument. Men grundläggande är att Katolska kyrkan har sanningen i sin fullhet.

Du har varit grundare för en omdiskuterad väckelserörelse. Nu gör du en helomvändning och blir katolik. Hur tänker du kring risken att du orsakar förvirring, besvikelse och splittring bland en del av dina efterföljare?

– Ska man bara tänka på risker kan man inte ta steg över huvud taget. Därför har steget också dröjt. Grundläggande är det en övertygelse. Jag upplever att Gud leder oss i detta. Om Gud leder mig in i något så tar han också hand om dem som är runt omkring.

– Jag ser absolut inte någon fara för Livets ord. Efter att jag meddelat ett ganska dramatiskt beslut kom en spontan applåd i söndagens gudstjänst. Det är en skillnad mellan min och Birgittas väg och församlingens väg. De fortsätter i det de ska göra.

Har du något ansvar om någon nu hamnar i en kris kring tron, eller om fler skulle lämna gamla trosrörelseförsamlingar och vandra till Katolska kyrkan?

– Självklart har jag ansvar. Men jag tror inte alltid att kriser är negativa. Den tvingar oss alla att ta ett steg mot Gud och in i skriften. Kan mitt beslut innebära att någon får tänka till och fördjupas i sin tro så är det inte negativt.

”Andra behöver inte lämna”

– Däremot behöver andra inte lämna Livets ord. Det är en samvetsfråga. Sedan har vi ju haft människor som flyttat till andra församlingar under årens lopp. Och när jag flyttade till Israel tog en del tillfället. Jag tror inte alls att många kommer att lämna församlingen nu.

Kritikerna säger att du går från ytterlighet till ytterlighet.

– Kanske kan det se ut så på ytan. Men jag ser inte Katolska kyrkan som ytterlighet utan som alla kyrkors moder. Jag ser det som en vandring mot centrum i stället.

Vilka avgörande skillnader mellan katolska kyrkan och den protestantiska rörelsen är det som har attraherat dig? I kyrkopraxis och i teologi?

Det är frågan om kyrkans väsen och behovet av djupare enhet i Kristi kropp som har väckt frågorna om Katolska kyrkan. I Joh 11:52 talas det om hur Kristus dog för att samla och förena Guds kringspridda barn. Enhetstanken finns alltså planterad i försoningen. Jesus dog för att samla och förena.

– Det räcker inte med ekumenik som ett sidospår.

–  Vi är alla delaktiga i den splittring och fragmentisering som pågår i kristenheten, också jag.

Är andlig enhet och Kristi kropp detsamma som att det måste vara ett enda kyrkligt samfund?

– Jag tror inte det är så smart att börja med organisation. Men vi karismatiker gör det ofta lätt för oss. Kristi kropp blir lätt någon känsla, där vi tycker om varandra och allt är underbart. Men kroppen är inte en formlös massa, den är fixerad. Se hur Gud blev människa i Jesus – i fysisk form.

”Gnostiskt inflytande”

– Protestantisk, pietistisk och karismatisk kristenhet har visat en avoghet mot form och tradition. Jag undrar om vi inte har ett lätt gnostiskt inflytande här. Vi går mer mot gasmolnsteologi än mot den fasta materien. Formen är alltid ett hot för oss, och frihet för oss är frihet från formen. Vi är rädda för stela gudstjänster och lästa böner och vi skalar av.

Kommer du att kunna fira nattvard med Livets ord framöver?

– Inte när jag är katolik, men fram till dess. Hittills har jag ju inte kunnat fira nattvard med katoliker.

Men det är väl Katolska kyrkan som säger nej till nattvardsgemenskap?

– Visst är det så på ett sätt. Men om en protestant säger att han kräver nattvardsgemenskap med en katolik fast han inte alls tror att Kristus är närvarande i nattvarden, då är det trivialt, eller flum eller också arrogant.

Livets ord under påven?

Ulf Ekman menar att det finns en stark katolikfientlighet i Norden som är ett arv från luthersk protestantism, som också frikyrkligheten ärvt.

Du har själv skrivit om det apostoliska läroämbetet. Ska även pingst och Livets ord in under påven på sikt?

– Är det så farligt? Jag ifrågasätter den fruktan som finns att alltid underordna sig någon. Vi har en falsk bild som säger att om någon annan har något att säga till om i mitt liv så är jag inte fri. Det är ingen kristen tanke. Man kan vara buren av form och tradition, inte bara bunden av den.

– Sedan får man värja sig från vanföreställningen att påven är någon slags Gud på jorden. Däremot brukar han beskrivas som Kristi ställföreträdare. Detta går tillbaka till både Petrus nycklamakt i Matteus 16 och Jesaja där kungen hade en ställföreträdare, en minister, med nycklarna och som kunde göra det kungen ville att han skulle göra.

– Här på jorden finns en instans i kyrkan som på speciellt sätt vakar över enheten och läran. Här tror jag påven ger uttryck för detta, och han skyddar tron och håller hjorden samman ihop med det läroämbete som finns. Det har jag inga problem med.

Är det din önska att alla kristna på sikt ska bli katoliker?

– Jag tror att det är Jesu önskan att alla ska bli ett, och den enheten ska vara konkret. Och jag tror att den katolska kyrkan har det fullaste uttrycket för den enheten.

Hur tänker du fortsätta utöva din ledarroll?

– Jag tänker skriva böcker, och förkunna och hjälpa till där jag kan. Framtiden får utvisa.

– Det finns exempelvis en stor karismatisk katolsk gemenskap. I höstas var jag i Polen och talade om den helige Ande och evangelisation. Jag upplevde en väldig frihet.

Visste din efterträdare Joakim Lundqvist om ditt beslut att konvertera när han tillträdde?

– Nej, jag hade inte bestämt mig vid den tidpunkten. Däremot är det en väg som pågått länge, och det har han känt till. Jag har varit inne i en process, men ville vara helt säker.

Lämnar du alla uppdrag i Livets ord nu?

– Sista uppdraget är i styrelsen, men det lämnar jag i maj.

Skulle du ha startat Livets ord i dag?

– Det är en fråga man inte kan besvara. Du kan inte göra om det. I den tiden var det väldigt rätt, det är jag övertygad om, men det var inte fullkomligt.

Vilken har varit den svåraste frågan för dig själv fram till beslutet att konvertera?

– Visst finns det teologiska frågor som jag inte är bekant med. Men svåraste frågan var nog mer pastoral. Hur ska våra församlingar ta det här? Jag vill inte splittra rörelsen, och åstadkomma sorg och besvikelse i församlingen. Det har kanske hållit mig tillbaka lite för länge.

Annons
Annons