Debatt

Kopparspiral hellre än hormoner

Paulus, Augustinus och Joel Halldorf skriver att människan bär på kunskap om sant och gott, att känslan för det goda finns inpräglad i oss, en röst i vårt inre som talar till oss om rätt och fel.

Det var den rösten, i mitt inre, jag lyssnade till när jag bestämde mig för att skaffa en kopparspiral.

Som kristen är jag övertygad om att Gud vill att vi inte bara ska bruka, utan även vårda hans skapelse. Närhet och fysisk kärlek är för mig och många andra ett naturligt sätt att vårda ett äktenskap, även i skeden då man inte planerar familj.

Kopparspiralen är ett av ytterst få preventivmedel för kvinnor som inte innehåller hormoner. Det är viktigt för alla kvinnor som av olika anledningar inte vill eller kan äta hormoner, men även för naturen.

Hormoner från preventivmedel hamnar i regel så småningom i mark och vattendrag där de riskerar att störa reproduktionen hos exempelvis grodor och fiskar. Beslutet om att sätta in en kopparspiral var ett samvetsbeslut, ett gott beslut, ett beslut fattat med omtanke för skapelsen.

När Ellinor Grimmark nu i Arbetsdomstolen driver sin rätt att arbeta som barnmorska utan att behöva sätta in kopparspiraler gör hon det med hänvisning till sin kristna tro, och hon gör det med stöd från Dagens ledarsida. Hon vill två sina händer från kvinnor som mig, då vi i hennes ögon är barnamördare.

Om det vore så, borde inte den där rösten i mitt inre ha sagt åt mig att kopparspiralen var ond, snarare än god? Jag är också kristen, jag försöker göra det som är gott och rätt, hur kan då Ellinor och jag komma till så olika slutsatser?

Hur jag än letar i min bibel kan jag inte hitta någon vers där det står att människans odödliga själ skapas i befruktningsögonblicket. Snarare tycks första andetaget vara centralt. Hälften av alla befruktade ägg fäster inte i livmodern, alldeles oavsett om där sitter en kopparspiral eller ej.

Jag tror på en god och kärleksfull Gud, skulle han släcka hälften av alla människoliv mindre än en vecka efter det att han tänt dem?

Man kan argumentera för aborträtten med hänvisning till kroppslig integritet, den livsfara som illegala aborter innebär för desperata kvinnor eller med resonemang om när Gud skapar en människas själ.

Men bortom detta finns en gravid människas samvete, spåret av Gud i hennes hjärta, rösten i hennes inre som talar om rätt och fel. "Därför är det en tragedi att kyrkan under perioder har tvingat människors samveten" skriver Joel Halldorf. "Friheten, även friheten att ta miste, är människans adelsmärke."

Vi vet alla hur de som säger sig försvara livet har arbetat för att begränsa människors frihet i USA – med hot, våld och regelrätta lögner.

I evangelierna står det att varje träd känns igen på sin frukt. Man plockar inte fikon på tistlar eller druvor på törnbuskar.

Är det god frukt att söka hindra sin nästas samvete och frihet? Att systematiskt angripa tillgängligheten till vård för den som vill avbryta sin graviditet, oavsett om det gäller kostnad, avstånd, tid eller personal? Att driva en rättsprocess i syfte att bakbinda vårdgivare från att välja bort personal som inte vill ge vård?

När detta görs i kristendomens namn vrider sig något i mitt inre, mitt samvetes röst skriker ut i protest.

Therese Bergqvist

Fotnot: Dagen har på ledarplats tagit ställning för den principiella rätten till samvetsfrihet men vi har aldrig uttryckt stöd för tanken att kopparspiral skulle vara förkastligt av etiska skäl. Tvärtom har vi vid flera tillfällen betonat vikten av tillgång till säkra preventivmedel för att hålla nere antalet aborter.

Elisabeth Sandlund, opinionsredaktör

Fler artiklar för dig