Stellan Welin: Bibeln är inte emot dödshjälp

Oregonmodellen är människovärdig. Den som vill ha hjälp att slippa den sista svåra tiden ska kunna få detta med sjukvårdens hjälp, skriver Stellan Welin.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

Elisabeth Sandlund blåste till strid kring dödshjälp i början av året. Hon hade retat upp sig på att Kjell Asplund, ordförande i Statens medicinsk-etiska råd, hade uttalat sig om att motståndet mot dödshjälp minskar, därför att kyrkan har en svagare ställning. Elisabeth Sandlund uppmanade att visa honom och andra att ”kristna med goda argument i vår tid kan hålla människovärdets fana högt och strida för en sjukvård som ger var och en hjälp att leva ett värdigt liv till sista andetaget, inte hjälp att dö.”

Läs också: Elisabeth Sandlund: Nu gäller det att ta strid mot dödshjälp

Mot detta invände läkaren och professorn Staffan Bergström, bland annat genom att peka på exempel där framträdande kristna kommit till slutsatsen att dödshjälp kan accepteras i vissa situationer. Sviker dessa människovärdet?

Själv hade jag förmånen att som ordförande i Rätten till en värdig död, som förespråkar en viss form av dödshjälp, att bli inbjuden till ett panelsamtal om dödshjälp på katolska S:ta Eugenia församlingen i Stockholm. Som vanligt var det några röster för men flest emot. Det intressantaste för mig var när en kvinna i publiken frågade moderatorn för samtalet, jesuiten Dominik Terstriep, vad Bibeln säger om dödshjälp.

Jag har läst en hel del i Bibeln men absolut inte allt och jag tänkte att det finns säkert något som kan tolkas som ett uttalande mot dödshjälp. Men Terstriep svarade att Bibeln säger ingenting om detta.

Det har varit flera inlägg emot dödshjälp i Dagen. Slående är att dessa i stort sätt inte alls berör några religiösa skäl alls och att de har missuppfattat vilken dödshjälp vi diskuterar. För det finns naturligtvis olika sorters ”dödshjälp”, som vi kan se i historien och som alla vill undvika.

Vad vi diskuterar är någon form av Oregonmodellen, där en patient i livets slutskede på egen begäran kan få ett dödande piller utskrivet, vilket han eller hon själv tar – om patienten vill. En mycket viktig del är att patienten är ”vid sina sinnes fulla bruk” (detta ska intygas och dokumenteras) och att det är patientens egen fria vilja. Det ska också finnas en bedömning av förväntad återstående livstid. Sedan blir läkarens roll bara att skriva ut medlet. I Oregon är ingen läkare tvungen att medverka som inte vill men måste hänvisa till annan läkare.

Det är alltså helt fel när sjuksköterskan Kristina Catoni målar upp en skräckbild av hur svårt funktionshindrade eller den gravt demente får dödshjälp. Eller, för att riktigt spetsa till det, kvinnan med svåra menstruationssmärtor och månatliga depressioner. Ingen av dessa är aktuella för dödshjälp med Oregonmodellen. Man måste själv kunna begära hjälpen och det ska säkerställas att det inte bara är ett tillfälligt infall.

Läkaren Anders Brunegård menar i polemik mot Staffan Bergström att det är brist på empati att erbjuda dödshjälp. Brunegård menar att ”man ser döden som en naturlig del av livet, som den palliativa vården varken ska förlänga eller aktivt förkorta”. Det håller jag med om. Ska livet förlängas eller förkortas bör det vara patienten själv som bestämmer, inte läkaren. Jag betackar mig för läkare som vet bättre än jag själv vad jag vill med mitt liv.

Läs också: Anders Brunegård: Dålig vård får inte leda till dödshjälp
 

På dessa problem finns det en enkel lösning som det sekulära samhället har tillämpat i flera fall. Ofta har kristna stretat emot men sedan accepterat sakernas tillstånd: En gravid kvinna får göra abort. Den som inte vill låter förstås bli. Män­niskor av samma kön får gifta sig. Den som inte vill leva i ett samkönat äktenskap låter bli. Det är, liksom abort, fullständigt frivilligt.

Den enkla lösningen är frivillig dödshjälp. Den som vill ha hjälp att slippa den sista svåra tiden ska kunna få detta med sjukvårdens hjälp. Den som inte vill slipper naturligtvis. Men innan vi kan tillämpa denna enkla lösning så behövs en utredning som kan anpassa Oregonmodellen efter svenska förhållanden.

För både den som får dödshjälp och för den som låter bli kan vi, med Elisabeth Sandlunds ord, ”… strida för en sjukvård som ger var och en hjälp att leva ett värdigt liv till sista andetaget.” Båda bör naturligtvis få hjälp att dö enligt det sätt de väljer: under palliativ vård till en ”naturlig” död eller med eget valt piller som förkortar den sista tiden.

Stellan Welin, professor emeritus, ordförande Rätten till en värdig död

Läs fler artiklar om dödshjälp och vård i livets slut

Alla tidigare artiklar

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

0 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Annons
Annons